Journalister granskar makten
Pressen i Sverige, med sina journalister, säger sig granska makten och kallar sig själv för “den tredje statsmakten”. Namnet syftar till hur viktig denna makt är. Det innebär rent praktiskt att man verkligen granskar makten. I makten ingår alla myndigheter och dess anställda, rättsväsendet, företag och mycket mer. För något år sedan kunde en journalist ställa vilken fråga som helst till exempelvis en åklagare eller polis. Men numera behöver dessa tjänstemän inte svara på obekväma frågor. Det skapar problem då myndighetspersonen helt enkelt vägrar tala med den som granskat för närgånget. Journalister måste gå en balansgång mellan att granska och att inte bli “svartlistad”. Möjligheten för journalistiskt medlöperi genom kamratkorruption är för de svagsinta mycket nära.
Ett steg längre
På Facebook kan vi se (kunde se, tycks vara borttaget nu) att åklagare Jens Karström och polisman Björn Sidenhjärta kommenterar journalistens inlägg. Man kan fråga sig vad granskningen av makten tagit vägen hos denna journalist som tycks mer eller mindre umgås med rättvisans män. Risken är att det kan uppstå någon slags kamratkorruption mellan journalistkåren och våra myndigheter att göra på så vis. Denna form av korruption kan skapa agendor hos myndigheter som inte ingår i det sedvanliga arbetet. Sådana agendor kan exempelvis resultera i mållösa utredningar om personer och företag som inte kan kontrolleras av folket och som strider mot vad de skall syssla med och förmodligen mot vår lagstiftning.
Ett allvarligt påstående
Det påstås från källor att det finns en gruppering i Västerås som förföljer främst företagare. Om påståendet är sant säger den att i gruppen ingår både poliser, journalister och andra. Det är svårt att ta till sig att sådant förekommer i vårt land men med tanke på annat vi hittat, men inte publicerat, är det faktiskt inte omöjligt. Sverige har förlorat sin oskuld sedan länge och vi måste förbereda oss på att det svåruttalade även kan hända i vårt land. Med tanke på hur journalisten agerat och med tanke på svårigheten att få ut offentliga handlingar från polisen i Västerås (de svarar inte ens) gällande honom och med tanke på vad de drabbade företagarna berättat och visat i dokument svindlar påståendet som kan formuleras till de konkreta men otäcka frågorna:
- Finns det en grupp i Västerås som kartlägger och förföljer (stalkar) företagare?
- Har polisman Björn Sidenhjärta och åklagare Jens Karström intima kontakter med denna grupp?
Orsaken till att vi undrar om ovanstående myndighetspersoner kan ha nära kontakter till denna förmodade förföljargrupp grundar sig bland annat genom den (tidigare) visade vänskapen med journalisten på Facebook och det faktum att flera polisanmälningar från företagarna helt enkelt kastats i papperskorgen. Företagaren har bett att få ut diarienummer för sina polisanmälningarna och då fått reda på att sådana inte finns:
Är de förmodade kontakterna mellan polis och journalisten för intima? Är de så intima att polisen låter anmälningar mot honom och vissa andra hamna i papperskorgen? Vi vill inte tro det men hur de än försvunnit är det uppseendeväckande! Bara detta problem borde per automatik rendera en internundersökning! Vidare säger en åklagare i Uppsala om Ekobrottsmyndigheten (EBM) i Västerås:
Det finns alltså stor anledning att utreda Ekobrottsmyndighetens arbete i Västeras, vad de utreder och deras förhållande till Journalisten. Kartlägger man “människor och bolag”? Kastas polisanmälningar i papperskorgen? Varje sten i alla ärenden måste vändas. Denna begäran kan definitivt sägas vara i folkets intresse och borde tillställas en högre makt inom polisen för så här får det inte gå till i en demokrati, om det nu är sant.
Följer Journalisten pressens etiska normer?
Journalisten är en egenföretagare som säljer sina artiklar till olika tidningar men främst till VLT i Västerås. Vi har tidigare visat hur oetiskt han beter sig i sitt yrkesutövande och kan till det nu också tillföra att det är han själv som anmäler företagare för diverse brott och sedan skriver i sina artiklar att de “utreds för brott”. Normalt vet ingen att det pågår en utredning om det inte föregåtts av tumultartade scener som omskrivs i tidningar. Journalisten verkar dock alltid veta om det pågår en sådan utredning hos polisen. Vid åtminstone ett tillfälle har han också anmält till Skatteverket de företagare han tycks förfölja. Anmälan är skriven som rent skvaller och med egenpåhittade lögner. “70 konkurser” är det ingen som vet var han fått det ifrån (Mail till Skatteverket 2014-12-08):
Journalisten tycks tro att det är olagligt att gå i konkurs i konstaterandet “fortfarande ostraffad” om det här ovan vore sant. Vidare skriver han i anmälan det olagliga påståendet att de är “psykopater och notoriska bedragare”. Lägg märke till hans olagliga konstaterande i jämförelse med det lagliga “tror, “kanske” eller “jag har hört” osv:
Vidare står det i samma mail ytterligare ett olagligt konstaterande:
Det är alltså en journalist som skriver detta till skatteverket vilket ter sig obegripligt då en journalist skall gräva fram skit och inte placera ut skit. När han skriver i tidningen VLT är han skyddad av tidningens utgivningsbevis men Skatteverket har inget utgivningsbevis så där kan journalisten stämmas för förtal som typiskt sett beskriver de omnämnda som klandervärda för sin omgivning.
Skapar själv förutsättningarna
Det är anmärkningsvärt att en granskande journalist själv skapar de förutsättningar som han sedan “granskar” och skriver artiklar om. Tidigare har han i artiklar pekat ut företagare som “bedragare”, “kriminella” och mycket andra uppseendeväckande tillmälen som faktiskt under vissa omständigheter kan utgöra en brottslig handling.
Har inga utgivningsbevis
Vid ett tillfälle sägs han ha ringt en av företagarnas bank och förklarar för banken att deras kund är misstänkt för bedrägeri och som bevis använder han den polisanmälan han själv gjort strax innan. Banken sade upp alla avtal med företagaren. Företagarens omorganisering av bankmedel kostade onödiga pengar. Vidare ringde journalisten företagarens anställda och leverantörer samt även de kommuner där bolaget var verksamt. Detta skapade ytterligare stora problem för den aktuella företagaren. Ingen av dem har utgivningsbevis så det kan vara en brottslig handling av honom. Tidningar med utgivningsbevis skyddar journalistens skriverier men när han som egen företagare utanför tidningar med utgivningsbevis skickar sin artiklar till de han skriver om för “godkännande” är de kränkningar mot densamma inte skyddat av utgivningsbeviset. Han kan alltså fällas i domstol för förtal.
Ingen tvekan
Det råder ingen som helst tvekan att journalisten driver sitt värv på ett för journalister, och som det tycks, oetiskt sätt med i vissa fall rena lagbrott, om vi tolkar lagen rätt. Allt för att få till stånd uppseendeväckande artiklar mot vissa företagare, huvudsakligen med bas i Västerås.
Måste tillägga att andra artiklar av journalisten kan vara sanna och etiska. Vi har endast strikt undersökt de artiklar och åtgärder som skrivits och gjorts mot en bestämd grupp företagare med bas i Västerås och som blivit omskrivna på Flashback.
Några har hört av sig
Jag har fått några mail efter att ovanstående publicerats där de, med rätta, undrar hur jag vet att just denna grupp av företagare har ärligt uppsåt och de vill veta hur jag hittat gruppen.
Jag hittade gruppen när jag grävde efter id till alias på Flashback. Jag fastnade i en tråd och läste hela tråden och lite i andra trådar som handlade om samma personer. Några användare postade försvar för dessa företagare. Jag kollade upp de fakta som angavs i trådarna som gick att kolla upp. När jag var säker på att de näthatare som hängde ut dessa personer inte skrev sanningen utan förvanskade det de skrev, dvs näthatade, var jag säker på att dessa företagare var offer för näthat. Jag visste inte då att de tycktes vara offer för något mycket större.
I trådarna länkade de ibland till tidningsartiklar. Tidningsartiklarna visade att näthatarna hade rätt och det gjorde mig konfunderad. Jag såg att det var samma journalist som alltid skrev om denna grupp av företagare.
Något stod inte rätt till här då mina fakta pekade åt ett annat håll än journalistens. Jag skrev min första artikel i serien om företagare som stalkas och drog mig till minnes att jag fått en kommentar eller om det var ett mail om företagare som blivit uthängd på Flashback. Jag inledde en maildialog med den som kommenterat. Det var faktiskt en av företagarna som utsatts för denna journalist. Det rullades upp en historia jag hade svårt att tro på i början. Vid närmare undersökning där jag såg att en av dem kallades för en massa nedlåtande tillmälen av journalisten i en fastighetaffär som faktiskt verkade som att en nyköpt fastighetsbolag mjölkades på pengar. Men så såg jag att denne företagare inte alls “lade benen på ryggen” och försvann med miljonerna som är brukligt i bluffaffärer. Han gjorde tvärt om, han betalade det som fattades till de som hade krav på bolaget. Han gick på möten med hyresnämnden och förklarade situationen och mycket mer. Det samma kan jag säga om de andra i gruppen, de har inte lagt “benen på ryggen” utan är kvar och driver företag fortfarande. De är till och med på uppåtgående full med nybyggaranda. Deras förklaringar av vad som hänt stämmer med vad jag sett. De som “hoppat av” och försvunnit i gruppen har gjort det till stor del på grund av att de inte vill bli omskrivna i media oavsett orsak. Jag förstår det mycket väl som själv har upplevt på nära håll hur det känns.
EDIT:
Vi tar inte ställning i om folk begått brott eller inte. Det är fullständigt ointressant. Det vi gör är att skriva om förtal och uthängningar alldeles oavsett om de som förtalas eller hängs ut begått brott eller inte.
Fler artiklar i serien:
- Företagare på Flashback del 1- (finns inte kvar den försvann i flytten till ny domän)
- Företagare på Flashback del 2- Företagsstalkers
- Företagare på Flashback del 3 – Journalist ställer till med problem
- Företagare på Flashback del 4 – Journalistik och sanning
- Företagare på Flashback del 5 – Kränkande journalistik
- Företagare på Flashback del 6 – Journalisten
Detta liknar en dålig film, inte nog med att man inte kan polisanmäla om man blivit ansatt utan att man skall behöva utsättas för attacker från myndigheterna.
BRA artikel tack
TACK!
Att utmåla någon som driver företag som kriminell trots att företagaren inte har gjort något olagligt alls
är ett solklart fall av förtal samt på gränsen till grovt förtal, för En journalist vid en tidning i Värmland skulle under 2018-2019 utpekat och utmålat en företagare i husbranschen som kriminell genom att påstå att företagaren skulle ägnat sig åt olagliga aktiviteter och sen påstått att företagaren skulle haft kontakt med representanter för kriminella organisationer .Allt bygger på osanningar och bluff som sprids i syfte att svartmåla företagaren som om denne vore kriminell. Journalisten som jobbar på en dagstidning som ges ut i Västmanlands Län gjorde sig skyldig till grovt förtal när denne utmålade företagaren i husbyggarbranschen som kriminell ,och det är under all kritik att inte tidningsjournalisten fick stränga påföljder för brottet och att journalisten inte åkte på att betala större skadestånd till företagaren i husbyggarbranschen.
Ja, och dessutom är det så att det är förtal även om det skulle vara sant.
Företagare i husbyggarbranschen *LOL*. Det har inte byggts ett enda hus och allt är bara ett bluffspel för att flytta runt tillgångar och plundra bolag. Men visst… visa mig ett (1) enda hus som byggts så ska jag ändra mig. Jag lovar. Arrivederci!
Jag kan svara på detta.
Det handlar inte om att bygga hus. Det handlar om att köpa registrerade bolag och fylla det med ett innehåll, förslagsvis inom byggbranschen, för att sedan sälja det vidare. Det finns flera mäklare som jobbar med sådan verksamhet. Ibland när de köper in bolag visar det sig att bolaget hade en skuld. I vissa fall är det då lika bra att låta det kursa.
Detta är en allmän beskrivning. I detalj gör de flesta på olika sätt. Sådan verksamhet är inte olaglig så ingen kan dömas för något. Har man väldigt många bolag i portföljen och är kort om folk kan det bli problem med att hinna med alla bokslut, deklarationer och liknande.
Oavsett detta, om man skall skriva om ett eller flera företag på nätet är det inget som förbjuder det. Men att skriva kränkande om folk som ingår i dessa bolag är olagligt. Än värre när man också drar in bolagsherrarnas familjer. Det är inte bara kränkande, det är ohyfsat och helt galet. Det är därför bara galna människor som sysslar med sådana skriverier.