Vi stängde ner nättidningen delvis för att undanröja hot mot oss och krav på att publicera alla anonyma vi har namnen på men också för att vi byggt en ny nättidning med ett nytt upplägg.
Det sista hotet från den som vill få ut namnen på de anonyma påstår att denne nu har uppgifterna. Det återstår dock att se, vi är extremt tveksamma till de uppgifterna.
Det här är förmodligen sista gången vi kommer att skriva om oss själva och om anonyma. Om det sker fler gånger kommer det vara väldigt sällan så passa på att läs om er nu.
Att publicera identiteter
I början, när vi jobbade direkt mot medlemmarna, lade vi under en kort tid ut ett fåtal medlemmar från Flashback, främst moderatorer. Därefter tog vi bort personnumren och länkade under 100 anonyma istället till en personuppgiftstjänst, vi valde främst de som inte var särskilt hemliga med vem de var. Ovanstående varade under en kortare tid och efter den tiden lade vi bara ut deras alias med ett kännetecken som personen bakom kunde känna igen. I det senare fallet lade vi ut omkring hälften av de vi känner till ID på.
Vi upptäckte ett problem med att lägga ut personuppgifter. Problemet är att man då inte kan skriva om dem. Skriver man om en person med personuppgifter kan det utgöra förtal, även om det är sant. Vi har utgivningsbevis och kan inte fällas för förtal om uppgiften är sann, bara om det är osant och knappt då heller. Så att vara rädd för att stämmas existerar inte. Den avgörande orsaken till att vi inte kunde skriva om identifierade personer är att vi har empati och omtanke om andra och att man gör bara så i undantagsfall.
Flashback däremot tillåter publicering av människors personuppgifter tillsammans med gärningar de gjort eller påhittade sådana som ofta kan innefatta extremt känsliga uppgifter. Det har vi aldrig någonsin gjort och kommer aldrig att göra, inte ens mot de som gjort och gör oss illa.
Det mest märkliga av allt är det faktum att anonyma som presenterades av oss som just anonyma och inte med deras personuppgifter påstår ändå att vi lagt ut deras personuppgifter. Ja, de är oerhört känsliga de små individerna när det gäller dem själva medan de är oerhört grisiga när det gäller sina medmänniskor. För jävligt grisiga helt enkelt.
Om att bli mer förtalad
Man kan aldrig fylla kannan mer än till kanten, fortsätter man fylla rinner överskottet bara ur. Det kan alltså aldrig bli mer än fullt. Näthatar man någon förstör man livet för den personen. Men om man näthatar ännu mer blir inte livet mer förstört av det. Vid för mycket näthat övergår det förstörda livet till uppmärksamhet från andra som stödjer kampen mot näthat. När de fem trådarna om oss skapades av admin på hatforumet Flashback fick vi så mycket stöd att vi inte kunde hantera det.
Ge igen
Ni som näthatar och som tillåter näthat ni måste förstå en sak. Det finns alltid några av de som drabbas som inte stillasittande låter det ske. Ju mer tiden går ju fler sällar sig till skaran som inte bara vill se på när deras liv förstörs. De gör något, de slår tillbaka. admin på Flashback vill inte förstå det, han fantiserar istället att de förtalade vill “tysta yttrandefriheten” eller få bort “obekväma sanningar” om sig själva. Frågan är om Herr admin hypotetiskt och bildligt skulle stå stilla och låta någon misshandla honom. Skulle han efteråt gå hem och låta det vara? Nej, det skulle han inte, han skulle, som alla andra, försöka få stopp på misshandeln genom att både skydda sig och slå tillbaka. Det är det som sker nu mot hatforumet Flashback och det kommer att accelerera helt oavsett om vi är med eller inte. Slår man på folket kommer det snart en knytnäve i retur! Tro inget annat!
Om hot
Vi har blivit hotade ett stort antal gånger under de 8 år vi hållit på med detta, riktiga hot talar vi nu om. En del är polisanmält men inte allt. Vi skriker inte så fort vi blivit hotade men handgranatsattrappen (inte handgranatsattacken) är polisanmäld. Däremot polisanmälde vi aldrig de 5 skotten i vårt hus. Näthatare däremot tycker att praktiskt taget allt är hot som andra säger till dem och då är de ändå anonyma. Vi har blivit polisanmälda för att ha “hotat” i våra artiklar men det har avfärdats med att det inte varit hot.
Det föreligger alltså en stor missuppfattning på hatforumet Flashback om vad som är hot. För att det skall inledas en utredning för hot måste två saker vara uppfyllda:
- Den eller de hotet riktar sig mot måste vara identifierade.
https://www.sigmag.se/hotar någon annan
https://lagen.nu/dom/rh/2017:18 - Det måste finnas ett syfte med hotet.
Om vi skulle säga till alla näthatare som näthatat oss “vi kommer åka hem till er och klå upp er” är det inte ett hot eftersom ingen identifierbar person nämns. På samma sätt är det med att hota en anonym på nätet. Det är inget hot eftersom den anonyme inte är nämnd vid sina personuppgifter. Om den som hotat senare får reda på vem den anonyme är måste hotet upprepas för att det skall räknas som ett hot.
GW Persson hotade i direktsändning på teve att om han fick tag i den som stulit hans identitet och handlat en massa grejer skulle han slå ihjäl personen. Det är inget hot därför uttalandet uppfyller inte kravet att det skall vara riktat till en identifierbar person. Följaktligen är inget av det vi skrivit hot eller olagligt på annat sätt så ni billiga näthatare sluta tramsa om hot precis som om ni plötsligt hittat er Messias och blivit frälsta.
Att hota med en stämning är inget hot. Vi har många gånger hotats med stämning men vi är inte alls oroliga för att stämmas eftersom inget av det vi skriver kan bli föremål för en förlust i rättssalen. Vi har jurister som läsare och de påpekar genast om en sådan risk skulle föreligga. Förlora ett tryckfrihetsmål kan bli extremt dyrt och man kan inte stämma någon som anonym.
Det är ovanligt att ansvariga utgivare åtalas för förtal. En förklaring är att det är dyrt att driva ett tryckfrihetsmål – det innebär kostnader för en advokat som får många att avstå. Och utan advokat är man i regel chanslös.
Källa: Göteborgsposten
Konton på andra platser
Vi har fått konton utpekade att vara våra konton på två olika forum. Det är under alla omständigheter helt fel. Vi har ett antal aktiva konton på Flashback. Inget av dem är utpekade att vara våra konton. På samma sätt är det på det trevliga forumet https://friaordet.org/. Det är under alla omständigheter helt fel att undertecknad postar där.
Vi har alltså konton på Flashback men vi postar aldrig någonsin i trådar som handlar om oss. Vi använder våra konton i experimentellt syfte:
- För ett av dem postar vi upp ett antal poster, är nu uppe i lite över 12.000 poster
- Med några andra konton försöker vi bli moderatorer
- Med ett antal andra konton testar vi regelsystemet och vad moderatorer och admin kan se av de registrerade kontona
Det är problematiskt med att skriva på andra platser på nätet med samma identitet som vi har här. Vad vi än diskuterar med andra om kommer det alltid in någon inavlad dåre och lägger sig i diskussionerna med att antyda det näthat vi fått mot oss som “sanning”. Oftast raderas det men det tar tid från oss och hindrar vår yttrandefrihet. Därför kommer vi att radera eller lämna dessa konton efter hand. Vi kommer alltså endast att finnas här och på Facebook. Möjligt att vi raderar även Twitterkontot. Näthatet har i så måtto tystat oss.
Sista inlägget
Detta är det sista inlägget som ingått i vårt sätt att arbeta med att tala om enskilda anonyma pladdrande fegisar. Det är också det sista inlägget vi talar om oss själva. Vi har uppnått det som var vårt mål. Dvs, vi har gott och väl hittat alla som vi hade som plan att hitta och vi har gjort allt det som vi planerat gällande enskilda näthatare. Vi har skrämt vissa näthatare att lämna sina konton, talat med andra och blivit riktigt goda vänner med ytterligare några.
Nu tar vi steg två i vår plan som vi började med här: SIG-gruppen – Fokuserar på kärnverksamheten. Det vi gjort sedan dess är att slutföra allt arbete som var kvar att göra åt andra. Det är nu i stort sett klart så snart tar vi nästa steg, dvs steg 2.
Steg 2
Steg två innebär att vårt arbete helt inriktar sig mot det egentliga målet. Vad det innebär berättar vi inte mer än att vi nu slutat ta in arbete från andra och slutar jobba med småsaker som tar oproportionerligt med tid.
För vår nättidning Sigmag innebär det i huvudsak att vi inte längre kommer skriva om enskilda näthatare på samma sätt som tidigare. För att bara skriva om de stora tingen måste nättidningen göras om, vilket vi passade på att göra under nerstängningen. Från nu inriktar vi oss mot andra mål. Ett arbete som kan göra skillnad.