Tjingeling, Helena heter jag och är även känd i media som den så kallade skelettkvinnan. Jag vill tala om yttrandefrihet något vi alla tar för givet och tror starkt på men vad som är yttrandefrihet skiljer sig starkt ifrån vad folk många gånger tror. Yttrandefriheten har sin grund i att vi skall kunna ta del av konst, litteratur och film men även nyheter som folk i maktens korridorer många gånger vill stoppa av olika anledningar.Fram till 60-talet var det förbjudet med erotiska skildringar i böcker, det ansågs vara moraliskt fördärvande, likaså konst och film. Grovt våld har det alltid varit enklare med men det förändrats något under de senaste 50 åren. Yttrandefriheten begränsades förr av maktens män på grund av oftast religiösa skäl men även yttranden som hotade den rådande maktordningen kunde vara förbjudna.Går vi tillbaka till 20-30talet var det förbjudet i det rasbiologiska Sverige att diskutera positivt om preventivmedel och många fängslades pga sådan informationsspridning.När det nya paradigmskiften började som ledde fram till dagens syn på yttrandefrihet släpptes erotisk text fri och plötsligt kunde vad vi idag skulle se som tama sexuella antydningar vara lagliga att ta del av och sprida. När pornografin släpptes fri så slopades helt enkelt lagen rakt av som förhindrade sexuella skildringar i bild. Detta ledde till att barnpornografi blev lagligt i Sverige och många andra länder som följde samma våg. Sverige och Danmark blev världens största producenter och spridare av barnpornografiskt material världen över.
Efter ett TV-program med Studio-S och de moralkonservativa vindarna som började blåsa i slutet av 70-talet förbjöds barnpornografi att spridas helt men samtidigt inleddes en moralpanik kring våldsamma skildringar på film. Action och skräckfilmer klipptes sönder totalt och en del totalförbjöds helt. Detta var inget unikt för Sverige utan en del av ett större paradigmskifte i västvärlden överlag. Olaga våldskildring har dock tappat stinget senaste deceniet och har kommit att omfatta i stort sett endast sexuellt våld. Det är alltså det sexuella återigen som är fokus för inskränkningar på yttrandefriheten och inte något annat.
Men så kom Internet…
Helt plötsligt kunde vem som helst få tag på vad som helst med att bara klicka på musen. Allt dessutom helt anonymt (tror de flesta). Nu kunde helt plötsligt mycket missbrukas och illegala gärningar göras på helt nya sätt.
Näthatare skriker ofta högt om yttrandefrihet men de står aldrig för den och skulle troligen aldrig göra det om man publicerade deras identitet. Yttrandefrihet handlar om att skydda individens rätt att ta del av information och sprida information i skydd emot maktens individer. Yttrandefrihet handlar alltså i huvudsak om att skydda den vanliga människan och ge dem möjlighet att få del av bild och material som starkare grupper vill förhindra.
Yttrandefriheten är alltså vad man skulle kunna påstå en sköld för den vanliga individen och bevarar transparansen i samhället. Enda gången yttrandefrihet används offensivt är när den avslöjar korrumperade personer i maktens korridorer och lögner bland offentliga personer.
Aldrig någonsin har yttrandefrihet varit att hänga ut, sparka på och förstöra livet på den “lilla människan”. Flashback hänvisar på sin hemsida stolt till:
“Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.”
– FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, artikel 19
Men de glömmer nämna:
“Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.”
– FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Artikel 12
Nu är inte Flashback seriöst på något vis och tror inte ens på det som de håller på med själva. Det är en affärsrörelse men det ser väldigt illa ut när de plockar russinen ur kakan för att rättfärdiga deras affärsidé med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna när den klart och tydligt också säger emot det som Flashback håller på med.
Det som sker på Flashback har aldrig haft med historisk form av yttrandefrihet att göra utan är en perversion av de fina idealen. Uthängningar av vanliga personer och personer som inte är offentliga har aldrig varit en del av diskursen kring yttrandefrihet, någonsin. Yttrandefrihet är inte att skapa en digital skampåle för privatpersoner för att sedan häckla och håna dem in i döden. Det är inte yttrandefrihet att missbruka offentlighetsprincipen och lägga upp förundersökningsprotokoll på Internet i sin helhet, det är till och med olagligt.
Jag anser att man enkelt skulle kunna förhindra det värsta näthatet genom att strama åt reglerna kring offentlighetsprincipen. Den behövs såklart men varje person måste i framtiden legitimera sig på plats för att få hämta ut domar, FUPar eller annat. Det är nämligen i skydd av anonymiteten ansvarslösheten frodas och med den följer hänsynslösheten och näthatet.
Nu kanske vissa personer anser att jag vill begränsa yttrandefriheten och sådant men jag kan lätt säga att jag har till skillnad från majoriteten av de som tar del av den här texten verkligen kämpat för yttrandefrihet nationellt och internationellt. Jag har stått med risk för mitt liv och försvarat ideal eller föreställningar jag själv inte tror på eller också tror på. Jag har stått på barrikaderna på riktigt men jag har aldrig suttit och näthatat. Jag har enbart kämpat för positiva rättigheter, det vill säga det som är yttrandefrihet. Att skydda vissa gruppers rätt att tala och försvara publicerandet av bilder som kan uppfattas som stötande och mycket annat.
Det är inte yttrandefrihet att sitta och skvallra och förstöra liv, socialpornografiskt sjukliga individer på Flashback gör allt vad de kan för att fortsätta. Men Näthatet har gått för långt, förr i tiden existerade inte globaliserat förtal av privatpersoner men det gör det idag. Detta kommer leda till att nya tider kommer införskaffa nya lagar. Yttrandefrihetens dödsgrävare är oftast deras största förespråkare.
Ingen ideologisk grupp överlever och kan föra sin ideologi vidare när de börjar upprätta osynliga egna lagar som endast förstås av den egna gruppen (det är faktiskt både förbjudet och fel att förtala privatpersoner) och när Flashbackkulturen blir som mest pervers i sin rigorösa stelbenta försvar av “yttrandefrihet” blir de också mer och mer alienerade av det samhälle de faktiskt existerar i. De är så verklighetsfrånvända att yttrandefrihetssekterna har blivit löjliga, ogillade och de kommer också vara sin egna död. Det som dock oroar mig är att när maktens personer stiftar lagar har de en tendens att ta i lite för hårt och då kan riktiga yttrandefrihetsfrågor åka med på köpet. Men näthatarna kommer bara vika den dag de är offentliga då de är rädda harar som kan bete sig som svin emot andra men om någon säger emot så skriker de “hot” och en massa annat. Det måste vara tragiskt att vara en näthatare, de är så sorgliga speciellt de vi grävt fram har visat sig vara i en del fall exceptionellt tragiska.
Den som tror Flashback står för verklig yttrandefrihet är bara dum i huvudet, användare favoriseras, kritiker permbannas och vissa trådar har en förutbestämd vinkling, allt som talar emot raderas. Yttrandefrihet..? Flashback är ett vinstdrivande företag som driver ett forum för att tjäna pengar och de kommer göra vad som helst för att kunna få fortsätta med det. Inget annat. De som tror annat är hjärntvättade idioter som fanatiskt vill vara med i den “tuffa” klubben och utan eftertanke skulle gärna dricka Axelssons Cool Aid-drink om det bjöds på en sådan.
Jag är för Internetkörkort, anonym på nätet kanske är roligt, men eftersom vissa inte kan hantera den måste anonymiteten skalas av. Internet skulle bli mycket mer fridfullt och roligare när man är den man faktiskt är. Näthatarna, de största fega små grisarna i världen, skulle tystna snabbt. Ett problem med Internetkörkort och avsaknad av anonymitet är att helt plötsligt skulle det bli mycket svårare att ladda ned film, musik och dataspel. I och för sig är det brottsligt och har samma straffskala som griftefridsbrott men det är det ingen som tänker på när de perverst förtalade mig grovt i tråd efter tråd.
Jag har allvarliga funderingar på att använda den här nättidningen med att publicera den riktiga människan på ett Flashbackkonto i veckan. Nu när den har utgivningsbevis och allt så är det nämligen fullt lagligt.
/Yttrandefrihetsaktivist