Sveriges yttrandefrihet
I Sverige har vi en mycket långtgående yttrandefrihet. Nästan vad som helst tillåts att yttras till flera andra länders och Världsorganisationers stora förtret. Bland annat har Israel flera gånger försökt stoppa yttringar i Sverige och detsamma gäller flera olika religiösa världssamfund. Tvärt emot flera enskilda skribenter på nätet måste man säga att vårt lands yttrandefrihet är det som går längst i Världen till och med längre än vad man tillåter i USA och det är något vi alla värnar mycket hårt om och skall värna hårt om.
Några få går över gränsen
De flesta i vårt land har ett inbyggt skydd mot att yttra sig över gränsen för vad som kan sägas vara tillåtet. Den inbyggda gränsen bygger på empati, omsorg och medmänsklighet. Om vi bara bestod av dessa människor med denna inbyggda gräns skulle yttrandefriheten kunna vara helt fri från begränsningar, tyvärr finns det en liten grupp som helt saknar dessa gränser och i yttrandefrihetens namn tar sig denna del av befolkningen rätten att skriva vad som helst om vem som helst. De går ofta långt över gränsen utan att förstå att de förstör sina medmänniskors liv. Till sin hjälp har de internet och på internet tillhandhålls elektroniska mötesplatser av folk med mycket rymligt samveten där dess skribenter samvetslöst spyr ut så mycket förtal, kränkningar och skymfningar om sina medmänniskor att det helt enkelt inte går att ta till sig och att förstå för oss andra. Så här säger Rådman Lars Wallinder om förtal:
Utgångspunkten i ett demokratiskt samhälle måste vara att man får säga och uttrycka vad man vill och att inskränkningar i detta – genom att vissa slag av uttalanden förbjuds – bara får göras om det är helt nödvändigt.
…
I ett demokratiskt samhälle måste även en rå och vulgär debatton tillåtas. Samtidigt kan inte yttrandefriheten innebära en frihet att skada andra människor eller orsaka stort lidande.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Skadar oerhört
Numera är det inte några få personer som drabbats av olyckliga ordval av samvetslösa skribenter. Med internet dröste relativt sett stora horder av samvetslösa till skrivarbåsen och började testa sig fram vad de kunde skriva. I begynnelsen av detta skrivande var nivån illa men höll sig oftast inom lagens väldigt vida områden för vad som anses vara tillåtet. Orsaken till att de höll sig någorlunda inom ramarna berodde på att de kunde hittas och något de samvetslösa har skräck för på grund av sin enastående feghet är att själva bli offentligt uppvisade. Efterhand började möjligheten att vara anonym på nätet bli effektivare för att idag vara så effektiv att de samvetslösa helt förlitar sig på anonymiteten. När samvetslösa men mycket fega personer helt litar på att de är anonyma och i tron att de inte kan hittas börjar deras skrivande ta sig former som vi tidigare aldrig sett.
Ägarna till elektroniska mötesplatser
De flesta som äger och förestår olika elektroniska mötesplatser på internet gör detta med sitt eget goda samvete och ser till att ingen kränks eller skadas på annat allvarligt sätt. Men det finns de som helt saknar empati, omsorg och medmänsklighet om andra människor. De struntar fullständigt i om andra far illa eller om de tar sina liv. Jan Axelsson, ägaren till den elektroniska mötesplatsen “Flashback”, är en sådan samvetslös person. Men han lever inte själv som han lär. Medan de som han medverkar till att förtal, kränka eller skada på annat sätt får lida inför öppen ridå har han själv skaffat sig skyddad identitet. I sammanband med att han fick skyddad id införde han en regel som säger att man på forumet inte får eftersöka personer med skyddad id. Naturligtvis tillämpas den regeln bara för Jan Axelsson och inte för alla de andra som löper gatlopp på Flashback medan bostadsadress och mycket annat skrivs ut helt öppet i trådar trots skyddad id.
Jan Axelsson har dragit in 20-40 miljoner på sitt forum under några år men ändå betalar han ingen ersättning till moderatorerna som sköter hans smutsiga arbeta med att låta de inavlade missfostren på forumet förstöra liv för andra helt ovetande personer. Dessa moderatorer på Flashback, som verkar vara ovanligt korkade, hjälper Axelsson att dra in sina pengar samtidigt som de frånsagt sig all empati, omsorg och medmänsklighet genom att låta de inavlade missfostren slänga ur sig vad som helst om andra. En annars snäll och bra person med empati som tagit sig rollen som moderator på ett forum som Flashback förlorar fort sina goda egenskaper och börjar snart svara spydigt på förfrågan om att radera mindre lämplig text. Moderatorer måste veta vad de ger sig in på och vara beredda på att betala priset för yttrandefrihetens konsekvenser då de har möjligheten i sin hand att förhindra olämpligheter men väljer att låta det stå kvar.
Bra människor som deltar
På Flashback deltar också helt vanliga personer i trådar om alldagligheter. De är väl medvetna om vad som försiggår på andra ställen på samma forum men väljer att blunda för detta. Det är inte av ondska de blundar utan de säger till sitt försvar att i de trådar de skriver i avhandlas ingen ondska mot andra. Den tanken är ett totalt feltänk! Om vi applicerar det på ett banditgäng med eget klubbhus där det finns en bar. I baren sitter helt vanliga människor och har trevligt väl medvetna om att banditgänget i rent nöje skjuter folk på stan. De i baren svara på kritiken att de sitter i baren för där pågår inga illegala skjutningar, där är det fin stämning. Som alla förstår håller inte det som försvar vare sig för banditgängets bar eller på den andra idiotens forum, dvs ni som hänger på Flashback. Oavsett vad ni gör där hjälper ni omedvetet till med det som pågår. Därför kommer ni bli föremål för offentligheten.
Lagarna räcker inte
De Svenska lagarna är fullständigt uddlösa att beivra förtalsbrott med som de är konstruerade idag. I förorden till dessa lagar står det att den som råkat ut för denna typ av brott skall i första hand freda sig själv. Samtidigt så väljer domstolarna ofta att ogilla mål mot förtal eftersom käranden försökt att freda sig, moment 22 alltså. I förorden står också att åklagare bara får åtala om den förtalade är minderårig eller om det är en avliden person. I övriga fall krävs att det skall vara av allmänt intresse för att åklagaren skall åtala. Det står inte i förorden vad som avses med allmänt intresse så åklagarämbetet har bestämt att det aldrig kan utgöra allmänt intresse. På dessa sätt har lagen gjorts totalt meningslös för levande personer över arton år eller med andra ord: Det finns inga lagar mot förtal i Sverige, folket är alltså fullständigt utlämnat till de inavlade idioternas godtycke på Flashback och annorstädes.
Rätten att freda sig
Lagen säger att den som är förtalad i första hand skall freda sig själv mot detta. Frågan är hur man skall kunna freda sig mot förtal på exempelvis Flashback? Den som postat förtalet kan själv inte ta bort det då editeringsfunktionen stängs efter en stund. Moderatorer får inte ta bort förtal för ägaren och ägaren svarar aldrig på tilltal. Abuse-mejlet är det ingen som svarar på. Vad återstår för att freda sig mot förtalet? Jo, ingenting om man skall hålla sig på lagens kant. Man kan man meddela myndigheter och påstå saker om förtalaren så att det blir problematiskt för förtalaren framöver. Man kan också göra orosanmälningar om förtalaren har barn. Men allt detta är något som kräver rymligt samvete för att göra och normala människor har ett väldigt gott samvete.
Vad man än väljer att göra för att freda sig finns också problemet med att den fege förtalaren är anonym. De flesta kan alltså inte hitta den de skall freda sig mot. Det som återstår är att luta sig mot lagen som vi tidigare insett inte fungerar och vi är tillbaka på ruta ett.
Nya lagar behövs
Det kan aldrig vara folkets mening att vissa av oss skall förtalas in i döden utan att det är straffbart. Det har aldrig varit tillåtet att döda eller skada någon annan, samhället ser mycket allvarligt på det. På samma sätt kan samhället aldrig tillåta att en pöbel på nätet avlivar folk genom att kränka dem så illa att de kränkta till slut väljer att ta sina liv. Inte ens kränkningar som “bara” skadar enskildas anseende kan knappast vara samhällets meningen att det skall vara tillåtet. Det kan knappast anses som tillåtet att kränka avlidna barn med att måla dem som clowner och tävla i vem som målat den “bästa” clownbilden av dessa barn. Inte heller kan samma samhälle tillåta pöbeln visa upp bilder på personer med Downs syndrom fotade i olika ställningar för att tillsammans skratta åt dessa. Vi kan inte heller tillåta att man på offentliga forum hjälps åt med att planera brott eller man kan inte tillåta att någon tar sitt liv inför tittande åskådare. Samhället kan inte heller tillåta folk med en pedofil läggning tillsammans lägga upp taktiken för hur man bäst skaffar barn för helgens “nöjen”.
Inget av ovanstående och mycket mer än så kan tillåtas av samhället, eller hur? Det är riktigt att samhället inte tillåter detta men vårt rättsväsende tillåter det eftersom de inte ingriper mot forumet Flashback där allt detta sker. Vi har ibland fått svaret att de inte kan göra något för forumet ligger i utlandet. Nu ligger dock forumet i Sverige men uttalandet att de inte kan göra något skulle ändå vara helt fel även om det låg i utlandet. Jämför med de som rånar en bank och flyr från banken med bytet i en utlandsregistrerad bil. Skulle rättsvårdande myndigheter inte ingripa mot dem för att bilen är registrerad i ett annat land? Det behövs verkligen nya lagar, både mot förtal, kränkningar och liknande men också nya lagar som tvingar elektroniska mötesplatser att plocka bort olagliga texter. Det behövs också lagar som ger var och en rätten att bli “glömd” över hela nätet.
Nya lagar på väg
Rådman Lars Wallinder om nya lagar:
Under ca 1,5 år var jag tjänstledig från jobbet som domare vid tingsrätten och arbetade som utredningssekreterare i en utredning om det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten.
Det finns ju flera olika straffbestämmelser idag som syftar till att skydda den personliga integriteten, bl.a. olaga hot, ofredande, förtal och förolämpning. Utredningens uppdrag var att se över detta skydd, särskilt mot bakgrund av de möjligheter som finns i dag att kommunicera och sprida uppgifter via olika sociala medier eller på annat sätt genom internet eller annan elektronisk kommunikation. Det som kallas ”näthat” – vilket i sig kan innebära många olika saker – ingick som en viktig del i arbetet.
…
Arbetet ledde fram till betänkandet ”Integritet och straffskydd” (SOU 2016:7) som överlämnades till Justitieministern i början av februari i år. I betänkandet föreslås en hel del lagändringar, utifrån det behov som utredningen kom fram till under arbetet.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Vad rådmannen egentligen säger men som dessa rättvisans män aldrig öppet kan erkänna är att de tidigare lagarna inte fungerar, som vi så tydligt påpekat tidigare i texten. I Februari i år överlämnades betänkandet om förändring av lagar och nya lagar i ämnet för vidare behandling. Rådman Lars Wallinder igen:
Det viktigaste förslaget, som kommer innebära den största ändringen om det genomförs, är ett nytt brott till skydd för den personliga integriteten – olaga integritetsintrång. Förslaget innebär straffansvar för intrång i någons privatliv genom spridning av bilder eller andra uppgifter som innebär en kännbar skada för den som uppgiften eller bilden rör. Bestämmelsen omfattar spridning av bl.a. bilder eller uppgifter om sexualliv, hälsotillstånd, brottsoffer, personer i mycket utsatta situationer, nakenbilder eller liknande bilder eller uppgifter om någons privatliv.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Översatt till vanlig Svenska innebär det rent konkret att intrång i någons privatliv genom att exempelvis på nätet skriva om någon som är kränkande för denne eller lägga upp kränkande bilder på personen är olagligt och kan leda till ett straff. Bland annat sägs det nu uttryckligen att det är straffbart att påstå någon är kriminell, vad för sexuell läggning personen har oavsett om det är sant eller inte, vad för sjukdom denne har oavsett om det är sant eller inte eller bara helt enkla uppgifter ur någons privatliv kommer man med nya lagen kunna fällas i en rättegång. En bra detalj i arbetet är det nya och bättre namnet för förtal, kränkningar osv: integritetsintrång. Lars Wallinder:
Att sprida sådana uppgifter är i vissa fall redan idag straffbart, bl.a. som förtal. Om den nya bestämmelsen införs kommer dock kriminaliseringen bli tydligare, mer omfattande och kunna leda till strängare straff än idag.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Man planerar för strängare straff vid förtal mot i stort sett inget straff alls idag om man överhuvudtaget lyckas med att få en domstol att ta upp saken. Lars Wallinder:
Vidare föreslås att bestämmelsen om ofredande blir tillämplig på fler situationer än idag, förutsatt att ett ofredande kan innebära en kännbar fridskränkning. Bestämmelsen ska enligt förslaget på ett tydligare sätt kunna gälla den som trakasserar någon på olika sätt genom t.ex. internet och även gälla enstaka hatiska och mycket kränkande yttranden.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Det skall i framtiden räcka med något enstaka kränkande yttrande mot i dag kränkningar under en längre tid.
Straffansvar för tillhandahållarna
Vi har tidigare ett antal gånger föreslagit att platserna på nätet där folk kränks mm skall bli skyldiga att ta bort kränkningar på grund av att de som kränker kan vara anonyma och att de inte själva kan ta bort eller ändra i texten för sina inlägg. Lars Wallinder:
Straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ska utvidgas enligt förslaget. Enligt den så kallad BBS-lagen ska den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ha tillsyn över tjänsten och agera så att meddelanden som uppenbart innebär vissa brott, bland annat uppvigling och hets mot folkgrupp, tas bort eller hindras från att spridas vidare. I betänkandet föreslås en utvidgning av tillhandahållarnas ansvar till meddelanden som uppenbart innebär olaga hot eller olaga integritetsintrång.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Exakt så som vi föreslagit kommer nu forum och hemsidor på nätet tvingas ta bort sådant som faller under den nya lagen om integritetsintrång. Det innebär alltså att nämnande av personuppgifter, kränkande uppgifter osv tvingas bla Flashback att gå in och radera. Detta är en mycket glad nyhet som kommer att göra det lättare för många och helt nödvändigt för att kunna leva vidare. Lars Wallinder igen:
Betänkandet har nu varit ute på s.k. remiss, vilket innebär att ca 90 myndigheter och organisationer som på olika sätt berörs av förslagen har fått tycka till. Responsen har till största del varit positiv, och de flesta remissinstanserna har stött de förslag som lämnats – även om det kommit en hel del synpunkter och förslag gällande själva utformningen av bestämmelserna. Den främsta kritiken har kommit från vissa företrädare för medievärlden, som ansett att vissa av förslagen innebär för stora ingrepp i yttrandefriheten.
Det som återstår nu är att tjänstemännen på Justitiedepartementet först ska analysera förslagen och de synpunkter som lämnats av remissinstanserna. Därefter är det dags för de politiska ställningstagandena – vad regeringen och därefter riksdagen anser bör göras. Det är alltså ganska mycket som återstår och eventuella lagändringar kan förmodligen allra tidigaste börja gälla i juli 2017.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Glada nyheter att de flesta tycker om vad de sett. Vi som redan väntat många år på detta kan vänta lite till nu när vi ser vad som är på gång.
Ni har er själva att skylla
Vi har gång på gång under åren förklarat att de som minskar på yttrandefriheten är de som mest skriker om yttrandefrihet varenda gång de skall försvara sina trakasserier. Genom att inte inse att ett samhälle inte kan gå med på vad som helst hur länge som helst har ni inavlade på Flashback själva tvingat fram dessa nya regler. Ni har er själva att skylla så börja nu inte med det löjliga snacket om PK-folket som ändrade lagarna, det behövde de inte göra det klarade ni galant själva!
Rättsväsendet måste följa de nya lagarna
Tyvärr kan rättsväsendet själv sätta sig på tvären och med krumbuktiska manövrer slippa åtala eller meddelanden att målet ogillas. Vi skulle i samband med de nya lagarna ha stramare tyglar för rättsväsendet. Folket måste kunna påverka de som skall döma brottslingar och de som handhar detta fram till dom. Åklagare, eller åklagarämbetet, skall inte själva bestämma hur de skall jobba eller vad de får säga om de mål de jobbar med, det är helt enkelt för viktigt för att de skall få bestämma sådant själva. Nya klara regler som inte går att ändra genom krumbuktiska manövrer och som folket genom riksdagen kan ändra på under kort tid behövs.
Källa: Domarbloggen Rådman Lars Wallinder
Källa: Betänkande ”Integritet och straffskydd” (SOU 2016:7)