Vi rekommenderar

Vi läste nyligen en artikel i DN av Martin Jönsson som vi varmt rekommenderar. Artikeln är lysande vad det gäller förklaringen av yttrandefrihetens ansvar. Han säger fullt riktigt att:

Man får säga nästan vad som helst, men inte hur som helst.
Källa: DN

Han förklarar sedan att det inte handlar om en inskränkning av yttrandefriheten utan:

Detta är inte en inskränkning av yttrandefriheten, det är snarare en garant för den.
Källa: DN

Så är det naturligtvis, garanten för yttrandefriheten är att man får säga vad som helst men inte hur som helst. Han menar att det är en lagstiftad frihet och med en sådan kommer ett ansvar. Ansvaret består i att man själv måste hålla reda på hur och vad man får förmedla för uppgifter om andra oavsett om uppgiften är sann eller inte. Man kan alltså inte på nätet påstå att någon våldtagit en person eller påstå att någon är psykopat, alkoholist eller bög. Man får inte göra det oavsett om ändamålet är behjärtansvärt eller om man har ett journalistiskt uppsåt. Man är också själv skyldig att göra bedömningen om det går uttrycka sig så som man själv önskar, eller som Martin Jönsson skriver:

man måste balansera enskildas rättigheter att yttra sig med enskildas skydd för att bli utpekade
Källa: DN

Ett otäckt ohållbart samhälle

Orsaken till att man inte får säga vad som helst om namngivna personer är det faktum att de kan skadas. Vi har flera andra lagar som är till för att skydda oss från att bli skadade eller avlida som hastighetsbegränsningar, förbud mot att bruka våld och många fler lagar. De är alltså till för att skydda oss från att bli skadade. Lagarna skyddar även brottslingar från att bli skadade. Det hade sett konstigt ut om lagen sagt att det är tillåtet att skada brottslingar. Det är av den orsaken som man inte får hänga ut den som våldtagit dig för den personen kan skadas av det. Motsatsen, att brottslingar får hängas ut och förtalas, skulle sluta i ett otäckt ohållbart samhälle som ingen av oss vill ha men som en del inte förstår att de inte vill ha förrän de själva drabbats av det.

Differentierad yttrandefrihet

Det har föreslagits att de som råkat illa ut på grund av någon annan skall ha rätt att ta upp detta offentligt och peka ut den som betett sig illa. De tänker sig alltså att yttrandefriheten inte gäller den som begår brott mot någon annan. Det är exakt samma sak som att brottslingar eller före detta brottslingar får hängas ut och förtalas. Dessa förslag är huvudlösa för det skulle försätta samhället i det vi nämnt här ovan, dvs det skulle sluta i ett otäckt ohållbart samhälle som ingen av oss vill ha. Till detta måste man då också fråga sig – När upphör utpekandet att vara tillåtet? Om någon ungdom stjäl min bil kan jag då om 25 år hänga ut personen? Eller skall gränsen gå vid 10 år eller finns det ingen gräns? Om det inte finns en gräns räcker det i så fall med att man stulit en lite godisbit i en affär vid 16 års ålder för att vara lovligt byte att hängas ut och förtalas tills denne avlidit? Naturligtvis är det inte hållbart på något sätt, lagen måste vara lika för alla oavsett!

Det är aldrig försvarligt

Man får inte heller hänga ut och beskriva vad denne gjort i syftet att varna andra. Enligt våra lagar och domar på det kan inget av det vi nämnt vara försvarligt. I målet mot Cissi Wallin menar Cissi att hon bla ville varna andra, Men Tingsrätten ser hårt på frågan att hänga ut folk och förtala dem oavsett syfte:

argumentet om att hon ville varna andra, inte bedöms som relevant.
Källa: DN

Man får inte av något syfte alls sprida förtal. Det visar Granskningsnämnden som fällde SVT för radio- och tv-lagens regler om respekt för privatlivet när de pekade lite diffust ut en man för att mer eller mindre vara orsaken till hennes död.

ytterligare en påminnelse om hur omsorgsfull man måste vara vid varje form av utpekande, även när de inte är direkt uttalade.
Källa: DN

Sammanfattningsvis:

Till stor del handlar dessa fällningar inte specifikt om vad som sagts – och inte om huruvida det är sant eller ej – utan om hur det sagts och hur spridningen sett ut. Det är detta som mestadels styr vad man får säga, inte bara uppgiften i sig.
Källa: DN

Läs artikeln här: DN