Vad är ett människoliv värt?

Egentligen är det mycket jag vill skriva och säga men orkar inte det får bli en annan dag. Jag tror egentligen inte på Sverige längre och staten och skadeståndsersättningar ligger på en nivå med 20-talet såvida det inte är ekonomiska brott eller liknande som drabbar högdjuren.

Men i övrigt tjingeling alla.

Jag vill också tillägga att bloggen är sedan en längre tid tillbaka friad från alla brottsmisstankar. Jag hade ett trevligt polisförhör med en polis från Borås som verkade anse det var minst lika löjligt som jag vad det gällde julkorten. Han tror det kommer bli nedlagt.

I övrigt, jag vill bara bli någon anonym och ha ett liv där jag återigen kan skapa nya relationer med andra människor utan att oroa mig att de googlar mig. Ni näthatare fattar inte vad ni gör. Men nu är flera av er dragna inför rätta och papperna lär komma snart. JK lär tar 8 månader minst. Jag vill gå vidare…

Sist men inte minst förstår jag inte varför feministgrupper verkar se mig som en hjältefigur eller offerhjälte. Världen är upp och ned men någon får gärna förklara som om jag är ett barn…

Jag tror egentligen inte på Sverige längre

“Jag tror egentligen inte på Sverige längre” är kärnan i allt som händer med näthat, rasism, kvinnohat, manshat och åklagare som använder sitt ämbete till att driva sin moralpanik i domstolar och inte bara det, nämnda åklagare använder inte bara Sveriges media utan hon tog steget ut i hela Världen för att sprida rena lögner om min dotter. Min familj, som alltid hållit Sveriges rättsväsende högt, fick en chock som skulle förändra vår liv och vår syn på rättsväsendet för alltid.

Uppvaknandet

Vi fick ett uppvaknande jag aldrig vågat drömma om. Jag trodde aldrig att en åklagare skulle kunna göra på detta vis men framför allt förstår vi fortfarande inte hur hon fick hålla på så här utan att bli stoppad av sina kollegor. Någon måste ju reagera när en ensam människa hänsynslöst dras i skiten på detta exempellösa sätt.

Den kollegiala sammanhållningen

Problemet vi upplevt är den kollegiala sammanhållningen. En kollegial sammanhållning är inte fel, det kan vara bra om det används på rätt sätt men i detta fall blev sammanhållningen en självpåtagen tvångströja för de inblandade, i folkmun kallat “kåranda” eller ännu mer rätt “kamratkorruption”. Vi vet detta för vi har kallat ut alla mejl mellan de inblandade och kan se att exempelvis åklagare Marian Ny var en tillskyndare att stötta åklagaren mot min dotter. Även en manlig åklagare, har jag för mig, i Malmö tyckte exempelvis att förlusten i Hovrätten absolut skulle överklagas till Högsta domstolen (HD) med ett språk som påminde om fotbollstaktik. Denna förvirrade samling av åklagare drevs inte av sin kunskap utan av tvånget som den kollegiala känslan i sina sämsta stunder kan framtvinga.

Det stora misstaget

Misstaget för åklagaren, eller för den delen för rättssamhället, denna gång var att de gav sig på fel person. De gav sig på en till synes liten svag och förvirrad person och behandlade henne från första stund med polisbrutalitet följt av en ovärdig behandling i arresten och med en fortsättning som saknar motstycke där en manipulerad utredning och rena lögner fick min dotter att sitta, inte bara flera månader på häkte, utan hon satt under den större delen av häktestiden helt isolerad. Detta följt av en åklagares presskonferens, med hela världens media inbjuden, där vi, som känner till hela storyn, satt framför teven och hörde hur åklagaren ljög om vår dotter rakt ut i etern.

Hon var inte den de trodde

Denna lilla svaga person de hade fångat på kroken var dock inte den de trodde, hon började redan från första förhören, enligt den första polisutredaren, att hävda att det är tillåtet att göra det hon gjort. Hon hävdade redan nu att de skall läsa förorden till griftefridslagen för där står hur lagskrivarna tänkt att lagen skall tolkas.

Den svaga tog kontrollen över rättsfallet

Från denna stund började den lilla svaga kvinnan ta kontrollen över sitt eget rättsfall som slutade i en total seger över rättsväsendets mediala åklagare och dess tillskyndare med att trycka tillbaka åklagarens egna ord, om att alla är skyldiga att hålla reda på lagarna, mot henne själv.

Den lilla svaga kvinnan reste sig ur askan och tog kontrollen över media, drog med sig familjen upp och satte upp en bredsida mot näthatet som under hela tiden förvärrat åklagarens tilltag mångdubbelt.

Den lilla svaga kvinnan växte med uppgiften och mitt i striden var den starkaste av oss alla. Det är den kvinnan ni näthatare har emot er i en strid som bara har börjat medan vi väntar på Justitiekanslern svar på “Vad är ett människoliv värt“.

 Till dess, Tjingeling!