sekretess åklagare rättsosäkerhet vittne vittnen

LEDAREN – Regler vid publicering på nätet

Nya tider nya brott
I dessa tider har det blivit aktuellt med vad som får skrivas på sin hemsida och vad man inte får skriva. Får man till exempel publicera namn och adress på grannen? Nej, det får man inte utan grannens tillstånd. Man får dock publicera sk oordnade listor med verkliga namn som ex.vis laguppställning och resultatlistor mm. Man får också, i praktiken, publicera förtal och annat brottsligt, om man “inom rimlig tid” tar bort det brottsliga. Tiden “inom rimlig tid” styrs av mötesplatsens storlek och organisatoriska upplägg. En liten mötesplats, där ägaren själv är moderator och naturligtvis måste sova ibland, kan denna rimliga tid vara längre än hos en stor mötesplats med många moderatorer som jobbar i skift dygnet runt. Orsaken till att lagen tillåter en tids olaglighet beror på att flera mötesplatser har omodererade postningsmöjligheter för deltagare på mötesplatsen och det anses vara ett orimligt krav att utan tid ta bort olagligheter.

Personuppgifter
En webbplats lyder under personuppgiftslagen (PUL) som i grova drag innebär att man inte får hantera personuppgifter. En personuppgift är allt som kan hänföras till en person som bild, adress, personnummer eller utförlig beskrivning. Man måste ha tillåtelse vid hantering av personuppgifter.

Om man i samband med publicerade namn också förtalar, kränker och använder annat nedsättande om personen, gör man sig skyldig till ännu ett brott som går under paragrafen “Lag om elektroniska anslagstavlor“. Enligt lagen kan man dömmas upp till 2 års fängelse för dessa brott. Oftast bedömer åklagare dessa brott som inte av allmänt intresse och då gäller enskilt åtal. Dvs man får själv dra personen till domstol vilket kan bli en dyr affär för endera parten. Jag skriver “endera parten” därför domstolarnas domar oftast kan jämföras med ett lotteri. Det är alltså inte säkert att man vinner i ett sådant åtal oavsett om man solklart visat på identiteten och att det är ett rejält förtal i botten. Den Svenska lagen med undantaget “allmänintresse” utgör en rättsosäkerhet som påminner om diktaturstaters lagstiftning för att vissa skall kunna undgå straff då enskilt åtal kan bli så dyrt att de flesta avstår. I en del fall kan denna brist i lagen skapa en mobb som tar lagen i egna händer och själv straffar gärningsmannen. Men det finns en annan utväg som alldeles för få vet om och ännu färre utnyttjar, Förenklat tvistemål. Den frågan är dock så stor att jag kommer att skriva en särskild artikel om det senare.

Stora elektroniska mötesplatser som begår brott
Mötesplatser, som kan sägas vara stora med mycket besök, där det dagligen begås brott utan tanke på några lagar kan stängas ner utan domstolsbeslut. Regeringen kan tvinga en operatör att stänga sådana mötesplatser om mötesplatsen rent fysiskt ligger i Sverige. Det hände exempelvis med SD:s mötesplats “SD-kuriren” där brottet “Hets mot folkgrupp” begicks av så gott som alla deltagare dagligen. Eftersom användarna var anonyma kunde man inte lagföra dessa mot brott, därför valde man att stänga ner hela mötesplatsen. Denna väg kan Flashback tvingas gå om det kan bevisas att de ligger i Sverige. För drygt tio år sedan stängdes Flashback ner därför att den då låg i Sverige. Eftersom Flashback ligger i Sverige idag också och det går att bevisa kan alltså Flashback stängas ner också nu även om vi föredrar att forumet förändras och är kvar. Utöver detta kan ägaren få mångmiljonböter då han dömdes att betala 400.000kr för varje ej förmodererat inlägg som görs. Den dagen är inte långt borta då den Svenska skammen får sona sina brott mot folket.

Mötesplatser med journalistiskt avsikt
På nätet finns det flera sk. nättidningar som undantagslöst har den tekniska uppbyggnaden av en blogg som WordPress eller liknande. För att dessa skall kunna jobba fritt med sitt journalistiska arbete, utan att kunna dömas för brott, har det inrättats ett annat regelsystem som man kan ansöka om. Om man uppnår de krav som ställs kan man bli godkänd och får då ett bevis på detta som kallas för “utgivningsbevis”.

Utgivningsbevis skyddar mötesplatsen
Ett utgivningsbevis innebär att en webbplats blir skyddad av yttrandefrihetsgrundlagen. Det är det starkaste skyddet som går att få och innebär att myndigheter inte har rätt att lägga sig i vad som publicerar. Det blir olagligt för myndigheter att censurera, stänga ner eller söka efter källor till artiklar. Polisen får alltså inte be om, eller gå in på en sådan mötesplats, och hämta ut ip-nr eller andra uppgifter. Det räcker med att, en myndighet ringer upp och lite försynt frågar vem uppgiften kommer ifrån, för att det skall anses som ett brott och kan lagföras med skadestånd till utgivaren.

Vad kan man skriva med Utgivningsbevis
Med detta bevis kan du i princip skriva hur du vill om vad du vill. Praktiken har visat att artiklar skall ha ett journalistiskt innehåll för att vara helt skyddade från myndigheters inblandning. Men bara Utgivningsbeviset skapar respekt nog för att ge sig på de med detta bevis. Det som mötesplatsen är skyddad mor är följande:

  • Skyddad mot censur. Myndigheter får inte förhandsgranska eller på annat sätt försvåra publiceringen. De får heller inte ingripa i vad du ska publicera.
  • Personuppgiftslagen gäller inte. Du får publicera personuppgifter utan de restriktioner som personuppgiftslagen (PUL) annars innebär.
  • Ansvaret klargörs. Man tydliggör för allmänheten vem som har ansvaret vid yttrandefrihetsbrott.
  • En enda person ansvarig. En enda person, ansvarige utgivaren, ansvarar för vad som publiceras och därmed eventuella yttrandefrihetsbrott. Inget får publiceras mot dennes vilja och ansvarig utgivare har alltid sista ordet om vad som ska publiceras.
  • Meddelarskydd. Den som meddelar en verksamhet som har ansvarig utgivare, till exempel en journalist, har rätt att vara anonym. Detta är inskrivet i grundlagen, och en journalist eller någon annan kan aldrig kräva att man ska offentliggöra ett namn.
  • Källskydd. Myndigheter får inte efterforska meddelares (tipsares) namn.
  • Anonymitetsskydd. De som jobbar i redaktionen får inte avslöja vem meddelaren är. Det är inget som du kan välja, utan det är en skyldighet du har som publicist.

Ansvarig utgivare
För att man skall få beviljat ett utgivningsbevis krävs alltså att mötesplatsen har en ansvarig utgivare. Den ansvarige utgivaren skall ha all rätt att ändra i eller bestämma över alla artiklar och läsarkommentarer. Inget får publiceras utan att den ansvarige utgivaren medgett detta. Man kan säga att den ansvarige utgivaren är den rättsvårdande myndighetens man på mötesplatsen som ensam kan avgöra vad som är tillåtet att publicera. Ingen utomstående oavsett vem det är kan hindra den ansvarige utgivaren att publicera vad som önskas. Det går inte att lagföra en ansvarig utgivare för exempelvis förtal. Det är alltså bara att gilla läget om man blir omskriven.

Med stor makt och ansvar
Den ansvarige utgivaren har alltså stor makt då denne själv kan avgöra, om sådant som annars är brottsligt, skall publiceras utan att riskera straff. Detta låter huvudlöst för då kan ju vem som helst skapa förtalssajter på löpande band. Så är det naturligtvis inte för med stor makt kommer också stort ansvar. Ansvaret är så stort att den ansvarige utgivaren lyder direkt under Justitiekanslern (JK). JK håller ögonen på dessa mötesplatser och kan beodra indraget utgivningsbevis om platsen inte drivs med journalistiskt uppsåt. Om JK anser att ett brott begåtts på en mötesplats med utgivningsbevis är det bara JK som kan åtala den ansvarige utgivaren. Det är dock ändå sälla en ansvarig utgivare fälls i domstol. Dessutom skall brottet nå verkshöjden “av allmänt intresse”. Det finns 18 tryckfrihetsbrott en utgivare kan bli åtalad för:

        1. högförräderi
        2. krigsanstiftan
        3. spioneri
        4. obehörig befattning med hemlig uppgift
        5. vårdslöshet med hemlig uppgift
        6. uppror
        7. landsförräderi eller landssvek
        8. landsskadlig vårdslöshet
        9. ryktesspridning till fara för rikets säkerhet
        10. uppvigling
        11. hets mot folkgrupp
        12. brott mot medborgerlig frihet
        13. olaga våldsskildring
        14. förtal
        15. förolämpning
        16. olaga hot
        17. hot mot tjänsteman
        18. övergrepp i rättssak

De mest intressanta av dessa punkter är hets mot folkgrupp, förtal, förolämpning och olaga hot. Dessa punkter är i övrigt de vanligaste som man blir utsatt- och anmäld för. Men en privatperson kan alltså inte anmäla en mötesplats ansvarige utgivare. Dessutom gäller inte lagen om personuppgifter (PUL) den mötesplats som har utgivningsbevis. En sådan mötesplats kan alltså “hänga ut” folk, om det vore önskvärt, utan att det går att lagföra. Det är alltså bara att gilla läget!

Denna blogg har utgivningsbevis
Denna mötesplats, “I folkets intresse”, har utgivningsbevis. Således gäller ovanstående för denna blogg. Jag, som är ansvarig utgivare, har dock inget intresse av att “hänga ut” någon som själv inte “hängt ut” någon. De gånger namn kommer att nämnas är då det är journalistiskt motiverat och då den som namnges själv medgett att det går nämnas. Jag bedömer det så att om personen själv “hängt ut” någon har den personen per definition medgett att själv “hängas ut”. Jag kommer dock ta stor hänsyn till omständigheter runt omkring personen som ålder, familj och annat liknande. I vissa fall namnger personer sig själva och skriver om sig själva. I de fallen måste det rimligtvis vara så att de medgett att deras alster visas på denna blogg. Jag kommer dock att vara noggran med att namngivningen skall ingå i ett djuplodande journalistiskt arbete.

Sammanfattningsvis citerar jag ett inlägg på Flashback(?) om vår blogg skulle skaffa utgivningsbevis:

Då omfattas de inte av PUL och kan publicera personuppgifter och privata detaljer om andra personer utan att behöva oroa sig för att dömas för brott mot PUL. Ett utgivningsbevis ger dessutom ytterligare ett skydd mot att dömas för förtal då deras sida i så fall ska bedömas enligt YGL, därmed kan inte allmän åklagare utreda deras hemsida utan den som anser sig förtalad måste då själv driva målet som ett mycket kostsamt tryckfrihetsmål där en jury först måste godkänna åtalet innan det kan bedömas av en domstol. Som bonus så ger utgivningsbeviset ett förbud för staten att efterforska skelettkvinnans och pappans källor, detta innebär att den som vill tipsa dem om något åtnjuter lagligt skydd att inte få sin identitet röjd och om skelettkvinnan/pappan skulle publicera någon info som tillkommit genom dataintrång så får inte polis/åklagare ens fråga eller efterforska hur skelettkvinnan/pappan fått tag på dem.

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.  Lär dig mer