Företagarhatare

Rättsväsendet erkänner stora brister

Ett filmklipp

I ett filmklipp på nära 40 minuter inspelat av Dagen Juridik kommer det fram fakta som vi redan tidigare påstått, dvs att polisens utredningsarbete inte är rättssäkert. I filmen säger också den tidigare kända polisutredaren, Jan Olsson, att under utredning skall man alltid vara objektiv men när man väl tror att de har rätt person börjar det tummas på objektiviteten. Man tittar särskilt noga på sådant som talar mot den misstänkte medan man lägget det som talar för den misstänkte åt sidan.

Den som är misstänkt skall dömas

Det framkommer också att advokater låter göra egna tekniska utredningar som ofta friat en misstänkt. Detta känner vi allt för väl till då Helena var åtalad två gånger, en gång i det så kallade “griftefridsmålet” och en gång i”julkortsmålet”. Men vi vill absolut påpeka att det är värre än att man “är människa och kan göra fel”, det är nämligen så att de väljer att göra fel.  I griftefridsmålet började en polisutredaren med att utgå ifrån att detta var inget brott, Helena är oskyldig och “kommer hem snart”. Men det gillades inte av åklagaren som mycket väl kände till att det Helena gjort var helt lagligt. Hon gick vidare med att försöka utverka ett straff på 2 års fängelse för något som är helt lagligt. Till sin hjälp tog hon in en polis som jobbar i sexualutredningar och tillsammans plockade de fram det Helena hade minst av i sin samling i det föregående intresset om sexuella läggningar, dvs bilder på och berättelser om nekrofili.

Inte bara tummade på objektiviteten

Nekrofilifrågan gick åklagaren ut stort i media för att få domarna att böja sig för tanken att få till en fällande dom med två års fängelse på straffskalan. Det gäller att böjas i tid, tycks man resonera. Som polisen i klippet säger att “börjar det tummas på objektiviteten” gjorde mycket tydligt i detta fall men inte bara det, man ljög rätten rakt upp i ansiktet om var materialet hos Helena hittades. De sade att det låg vid datorn och var alltså ett pågående brott vilket medverkade till Helenas långa häktningstid. Materialet låg inte alls vid datorn, det låg i en hopknuten sopsäck i vardagsrummet för att slängas, Vi kommer lite längre fram att publicera allt detta omfattande material.

Vi gjorde egna utredningar

Vi gjorde då egna utredningar där Helenas mycket goda kunskaper i rättsmedicin fällde avgörandet på så vis att hon friades från det mesta i målet och till sist kunde vi tillsammans med advokaten visa att det är tillåtet att ha skelettdelar i privat ägo om det inte var ämnat att vigas i svensk jord. Hovrätten friade Helena från alla dessa anklagelser och Högsta domstolen påtalade att Hovrätten gjort helt rätt.

Han tyckte det var löjligt!

I Julkortsmålet var utredande polis också mot både åtal och utredning. Han tyckte det var löjligt, helt enkelt! Men åklagaren drev målet, förmodligen mot sitt eget bättre vetande, ända till Högsta domstolen som tyckte att den friande domen i både Tingsrätt och Hovrätt var korrekt. Utan allt det material som togs fram av oss själva vet vi inte vad för dom som skulle utdömas, förmodligen skulle det blivit friande men det kunde lika väl blivit en fällande dom.

Polisen var lyriska över vårt arbete

I intrånget av Helenas mejlkonton var polisen mycket bättre från början men de ansåg ändå det vara omöjligt att hitta förövaren. När vi fick detta besked, flera månader efter polisanmälan som gjordes från häktet, börjad vi själva att leta efter förövaren. Det tog oss ca tre dagar att hitta honom och polisen var lyriska över vårt arbete. Men han kunde neka och eftersom den misstänkte var anonym vågar inte rätten döma om den misstänkte inte erkänt brottet. Helena kom då på den fantastiska idén att jämföra den misstänktes ATG-spelande med de postningar av bongar på Flashback han gjort. Polisen var först tveksam men gjorde det till slut ändå och ringde senare upp Helena och sade: “Ni har rätt, det är den ni hittat”. Vidare sade han att “killen är fast och åklagaren beslutat att åtala”. Den åtalade fälldes för intrång och bad senare Helena om ursäkt. Idag är han en god vän till Helena.

Hur hade det gått om vi inte gjort något själva

Vad hade hänt om vi varit “nobody” i dessa frågor och inte hade de resurser vi har? Förmodligen hade Helena dömts för griftefridsbrott, hot mot tjänsteman och den som hackade hennes mail skulle aldrig åkt fast. Till detta kommer att alla som hade skelettdelar hemma skulle fått slänga dem varav flera innehavare kunnat bli åtalade och fällda för brott.

Här kommer erkännanden på rad

Titta på det 40 minuter långa klippet och ni kommer aldrig mer att våga ens riskera att bli misstänkta för något. Deltagare:

  • Simon Andersson – jur.dr i processrätt
  • Björn Hurtig – advokat
  • Jan Olsson – fd polis och kriminaltekniker
  • Kerstin Skarp – vice riksåklagare
  • Programledare är Dagens Juridiks chefredaktör Stefan Wahlberg

 

klippet är länkad från nedanstående adress.

Källa: Dagens Juridik

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.  Lär dig mer