Ett mycket bra initiativ har dykt upp. Ett öppet brev till nya rikspolischefen Anders Thornberg. Man ombeds att skriva under ett upprop om att rättsväsendet inte skall vara så undfallande mot dårarna på nätet. Fullt riktigt konstateras:
Men, det finns ett fjärde område som förtjänar hög prioritet: hatbrotten. Vi är många som med växande oro sett hur denna slags brottslighet spridit sig och vi är många som undrar över vad som tycks vara handfallenhet eller möjligen ointresse från polisens sida.
Påpekandet av brister är en fullträff:
Inget nämns av Morgan Johansson om problematiken med inhemsk terrorism riktad mot asylsökande och inget nämns om trakasserier i sociala medier eller om den otrygghet många svenskar känner
Precis som vi under flera år skrikit oss hesa om:
Krafttag behövs mot näthatet och mot övriga hat- och terroristbrott. Naturligtvis rör sig detta om en stor samhällsutmaning som måste involvera fler än polisen, men polisen har en viktig roll. Trots tidigare regeringsdirektiv om att hatbrotten skulle prioriteras polisiärt tycks inte mycket ha hänt.
Det har redan blivit en normalisering att näthata så informationen är välkommen:
Liksom i fallet med våldtäktsbrotten är brottsuppklarningen fortsatt låg. Nedlagda anmälningar förefaller vara regel. Spaning på nätet för att fånga upp hets mot folkgrupp (ett brott med fängelse i straffskalan) tycks enbart förekomma i undantagsfall. Många utsatta vittnar om att det känns hopplöst och krångligt att anmäla. Vi ligger sammantaget farligt nära en normalisering av hatbrotten.
Sannerligen krävs mer kunnande men framför allt krävs att den medvetna oförståelsen mot hatbrott raderas bort från våra rättsvårdande myndigheter:
Vad gäller hatbrotten är det omvittnat att polisen skulle kunna bli bättre på att fastställa identiteter och på att säkra bevis, i utemiljön så väl som på nätet. Polisen behöver ökad teknisk kunskap men också en djupare kännedom om aktörer, nätverk och hatspråkbruk.
Vi börjar undra i hur många år till vi skall behöva tjata om detta:
Det är inte rimligt att överlåta spanings- och delar av utredningsverksamheten på nätet till brottsoffren själva
I samma mening som ovan tar författaren upp Expo, Juridikfronten och Näthatsgranskaren som de enda som gör något. Sanningen är att de inte gör ett enda dugg möjligen förutom “Näthatsgranskaren” som regelmässigt polisanmäler hatbrott (som lika regelmässigt läggs ner). Det är tråkigt att inte de dussintal grupper/personer som verkligen gör något mot hatbrotten inte nämns. Vi gissar att det beror på avsaknaden av respekt för organisationer med icke akademiskt inslag i verksamheten. Trots denna fatala miss är initiativet mycket bra.
Här en fullträff och samma frågeställning vi skickat till myndigheter hundratals gånger (utan någonsin få svar):
Det är heller inte rimligt med den slags uppgivenhet som idag tycks prägla delar av poliskåren. Jaha, servern ligger i Irland? I USA? Nej, men då går det inte att utreda. Varför inte då?
Svenskar begår via nätet brott i Sverige med svenska medborgare som brottsoffer. Så varför ge upp bara för att servern ligger utomlands (ibland i ett annat EU-land)? I många fall rör det sig dessutom om kriminella i gränsöverskridande nätverk med trådar till till exempel Ryssland, USA och andra EU-länder.
Finalen i dokumentet är helt rätt:
Att polisen inte ingriper tillräckligt mot hatbrotten skapar otrygghet och stärker våldsbejakande extremister och terrorister. Det är på sådana vägar som demokratin undermineras.
Vi uppmanar alla våra läsare att skriva under uppropet, det görs på höger sida om den fullständiga texten i länken nedan: