Beatrice Ask lyfter näthatet
Beatrice Ask, i skrivande stund Justitieminister, är en av de i Sverige med makt som uppmärksammat näthat och lyft frågan till regeringsnivå. Hon har också, villigt, ställt upp i olika radio- och TV-program mot näthat. Det måste erkännas att Beatrice Ask är en av näthatets främsta motståndare i Sverige.
En utredning skall gemomföras
Det som inte många känner till om Beatrice är att hon tillsatt en utredning och gett lagman Gudrun Antemar uppgiften att titta på förutsättningar till nya lagar mot näthat. Hon skall presentera sina förslag den 31 januari 2016. En utredning behövs innan någon lag skrivs mot näthatet då gränsdragningarna är komplicerade och att yttrandefriheten på nätet inte får inskränkas, enligt Beatrice. Men hon är helt säker på att en ny lag eller skärpning av de lagar som finns behövs, “Kraften i ett förtal på internet är många gånger större än i den äldre tidens verklighet”, säger hon. Hon har verkligen rätt här.
Förtal före internet
Förr i tiden, innan internet, kunde förtal och kränkningar ske i viss ”underjordisk” media. Hatet kunde många gånger se ut som på nätet idag. Den stora skillnaden är att en tidning av detta slag får en mycket begränsad spridning och att den lever inte vidare på så sätt att den kan läsa om och om igen. Efter en kort tid är tidningen förbrukad och eldats upp eller gått till återvinning och de ”uthängda” och omgivningen kan leva sina liv i lugn och ro helt ovetandes om att de figurerat i en tidning.
Hat på nätet försvinner aldrig
Hat på nätet tillåts av vissa och försvinner inte utan kommer stå kvar för alltid. De känner överhuvudtaget ingen anleding att ta bort hatet. Orsaken till att det tillåts kan vara att de är rasister och vill uttrycka detta så grovt att det blir näthat eller, som är vanligast, en ”rebellisk” plattform för en totalt missuppfattad åsiktsfrihet där de tillåter ett näthat som driver andra i döden. För att det skall bli så här krävs en eller flera drivna personer, som saknar empati och omsorg om andra människor, startar plattform på nätet med total åsiktsfrihet. Till sådana plattformar strömmar, nästan utan undantag, personer med någon form av tillkortakommande. En normal människa skriver helt enkelt inte på det viset så de gör det enkelt att skilja ut dem. Man kan, enkelt utryckt, säga att de redan från början har det inbyggt att näthata.
Näthatare utnyttjar folks rädsla
Näthatare utnyttjar ofta det faktum att det går manipulera människor genom rädsla och att det kan vara omöjligt verifiera vad som verkligen är sant eller inte. Dessa individer kan idag också ägna sig åt att driva egna rättsfall på internet helt ostört med mängder av förstörda familjer i släptåg.
De har svårt för att respektera den personliga intrigitetens okränkbara helg
Personer som är födda med förutsättningar för att näthata saknar både förmågan att stävja sig i sitt uppförande och att förstå vad yttrandefrihet innebär. Yttrandefrihetens krav på ansvar av den som nyttjar yttrandefrihet är något som är totalt okänt i de kretsarna. Samma kretsar saknar också totalt kunskapen om den personliga intrigitetens okränkbarhet. I vissa fall har helt vanliga människor präglats av näthatarnas ständiga, och helt felaktiga upprepande, av att man på en nätplattform kan yttra vad som helst och att förstayttrandet är legio medan andrayttrandet i försvar mot förstayttrandet är olagligt. Dvs, om någon blivit svårt näthatat och startar en egen plattform för att ”slå tillbaka” så anser näthatare oftast att deras näthat är yttrandefrihet medan den som försvarar sig mot detta begår en olaglig handling. En märklig åsikt kan man tycka men så fungerar näthatare och gör det så svårt att diskutera saken med dem och ännu svårare att få dem att respektera den personliga intrigitetens okränkbara helg.
De är födda näthatare och måste därför ha bestämda regler
Med tanke på att en del personer inte har förutsättningar för att följa regler som inte innehåller någon form av straff måste vi, vad vi än i övrigt tycker, införa nya lagar eller förändring av bestående dito som gör det möjligt att bestraffa näthat och de har bara sig själva att skylla för det är deras egna handlande som tvingat fram de kommande lagarna. Näthatarna och de plattformar som tillåter näthat är med andra ord yttrandefrihetens dödgrävare.
Problem att hitta de skyldiga
Ett problem i en bestraffning av näthat är att hitta den skyldige i sin anonymitet. Därför måste en lag mot näthat också innefatta möjligheten att tvinga nätplattformar till en strikt moderering. Ytterligare ett problem är att flera av dessa plattformars ägare också är anonyma där ett tvingande inte är möjlig men som kan lösas genom att den nya lagen kan tvinga operatörer stänga ner plattformen som absolut sista åtgärd. Möjligheten måste också finnas att blockera plattformar från nätet som inte följer den nya lagen då flertalet av dessa plattformar är registrerade utomlands men riktade och avsedda för Sverige.
Kan en näthatslag fungera
Det sägs ofta att en lag mot näthat inte skulle fungera. Storbritannien införde för några år sedan en lag som skulle stävja näthat och sedan dess har runt 1300-1500 fällts i domstol varje år. Som exempel kan nämnas att en tonåring postade stötande kommentarer om ett mördat barn på twitter. En ung man postade på facebook att soldater skulle “dra åt helvete” och en person lade en bild på en brinnande vallmoblomma av papper, som är en symbol för döda i krig, på Facebook. Alla tre dömdes till straff varav en fick fängelse. Näthatet har på ett drastiskt sätt minskat där sedan lagen infördes så en sådan lag skulle definitivt fungera också i vårt land.
Äntligen
Beatrice Ask säger att först ska lagtexterna ses över men är inte främmande för att straffen i förlängningen också blir hårdare. Gudrun Antemar har fått uppgiften att titta på lagar för olaga hot, ofredande, förtal, förolämpning och spridning av nakenbilder utan samtycke. Beatrice påpekar att ansvaret nu är oklart när personer kränks i exempelvis kommentarsfält på webbsidor och att detta måste göras helt klart för vad som är tillåtet.
Mårten Schultz, ordförande i Juridikinstitutet, välkomnar utredningen och anser absolut att det behövs ny lagstiftning. Schultz anser också att straffen för näthat bör skärpas då kränkningen där kan vara värre än i verkligheten och
“Man bör ta med i beräkningen att internet aldrig glömmer. Det finns en konstant risk för att tidigare spridda uppgifter återupplivas.”