Julkortets framsida här ovan.
Julkortets baksida:
Det var väntat
Det var väntat av alla att Helena skulle frias också i Hovrätten i Julkortsmålet. De aktuella åklagarna har med stor sannolikhet en annan uppfattning möjligen med undantag av åklagaren i målet som verkade genomföra Hovrättsförhandlingarna med en gäspning, vilket vi kan förstå då detta mål måste vara det onödigaste målet någonsin. Hedrande för honom dock är det faktum att han inte använt målet för att hamna i rampljuset som annars varit brukligt i gruppen han företräder och som tvingat Helena ut i media för att framgångsrikt motverka deras framträdanden och beskyllningar mot henne.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens [friande] domslut.
Som tingsrätten uttalat finns ingen hotfull text på kortet, och det finns inte heller några hotfulla åtbörder eller något annat som ger uttryck för ett hänsynslöst beteende
/../
Gärningen utgör följaktligen vare sig hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman eller ofredande. Åtalet ska alltså ogillas.
Rättsväsendet i Sverige skall vara restriktiva med att ta upp saker som är ringa eller inte når verkshöjd. Det gäller från polis till åklagare. Men i detta fall var de inte alls restriktiva, i två och ett halvt år har de utrett en skickad Julhälsning?! När det gäller de själva saknas inga resurser, nu fattas det inget annat än att Julhälsningen går till Högsta Domstolen. Kan också påtala att alla som jobbat med detta mål har samma åsikt som vi. Det enda positiva detta mål skapat, förutom friandet, är ett högre värde för Julkortet hos samlare. Läs mer i GöteborgsPosten
Till GP säger Helena om åtalet (undertecknad har fetat):
Det visar hur småsinta åklagare är – som jag skrev på min blogg: det borde finnas ett bäst-före-datum på åklagare, precis som på mjölk. Dessutom visar åtalet att vi inte är lika inför lagen. Jag skulle aldrig få ett åtal väckt för något liknande. Det hela har varit ett slöseri med skattemedel så det skriker om det
Naturligtvis är detta ett enastående slöseri med allmänna medel. Vi anser att de som är ansvariga för detta slöseri borde ställas till svars. Det fetade här ovan är en genialisk idé, dvs efter en viss ålder eller möjligen efter ett visst antal år som åklagare skulle man få annat jobb då man efter många år blivit miljöskadad av sitt arbete samt att man då har involverat sig för mycket med rättsväsendet att man tappat känslan för opartiskhet.
En jurist ville döma för ofredande
Den juristen borde sättas på skolbänken igen eller möjligen har bäst före datum passerats.
Brottsbalken 4 kapitlet 7 §:
Enligt bestämmelsen ska den som handgripligen antastar eller medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende ofredar annan, dömas för ofredande till böter eller fängelse.
Vid handgripligheter räknas en enda gång som ofredande men vid andra typer av ofredande krävs att det upprepats ett flertal gånger för att det skall räknas som ofredande. Vid ett åtal hade en man ringt över 170 ggr i följd till en kvinna, vid ett annat tillfälle hade en man ring mer än 300ggr. Det krävs således ett stort antal av upprepande för att det anses som ofredande. Ett enda Julkort med en trevlig Julhälsning kan aldrig vara ett ofredande. Möjligen om det skulle skickats fler hundra Julkort i en strid följd skulle det kunna vara ofredande. Vad vi hört måste också mottagaren visa sitt ogillande av tilltaget för att det skall kunna betraktas som ofredande. Så, bäste jurist: Läs på!
Det slutar dock inte där, samma jurist påstår att Helena var maskerad och på så vis utgjorde ett hot. Men snälle juristen, menar du på fullt allvar att man är maskerad i tomtekläder? Utgör tomten ett hot? Med de åsikterna måste man bara vara en riktigt tomte själv! Helena var klädd i tomtekläder men hon kunde lika väl vara helt maskerad utan att det skulle tillföra något till åtalet då hon i sin hälsning skriver att det är hon på bilden. Så, bäste jurist: Läs på!
Hovrätten lade till en slutknorr
Hovrätten finner ”visst stöd” för det som kammaråklagare Kristina Ehrenborg Staffas hävdat: att julkortet ska kopplas ihop med vad Helena skrivit på sin blogg vilket sammantaget skulle visa att Helena haft ”onda avsikter” med att skicka julkortet.
Varför Hovrätten väljer att lägga till ovanstående är en gåta då de direkt efter visar att det inte kan vara sant:
Men mot detta talar vittnesuppgifter från bland annat en frivårdsinspektör om Helenas speciella personlighet och humor samt att flera av julkortets mottagare uppskattat det.
Därmed kan julkortet, inte heller hopkopplat med Helenas blogg, utgöra vare sig hot mot tjänsteman, förgripelse mot tjänsteman eller ofredande konstaterar hovrätten som ogillar åtalet.
Till detta kommer att det som Helena och andra skrev på Helenas blogg skrevs efter att Julkortet skickats. Juridiskt kan man inte koppla sådant som gjort efter ett påstått brott till det påstådda brottet. Om det var skrivet före julkortet skickades skulle man juridiskt kunna påstå att Julkortet var en fortsättning på det som skrev i bloggen och därmed en del av det påstådda brottet. Vad det gäller bloggen så är det så ställt i vårt land att man får, bör och skall kritisera makten, det är så att säga en del av demokratin. Läs gärna själva Helenas samhällskritik på Skelettkvinnan.se
Undertecknad som var med på tåget och har facit kan lägga till att det var inte Helena som tyckte åklagaren skulle få ett Julkort, det var en annan närvarande som lyfte upp det förslaget. Helena hade redan då skrivit färdigt Julkorten men tog fram kort nr 24 och skrev dit åklagarens namn och adress. Undertecknad var emot det för en person som startat upp jävelskapet vi tvingats igenom under mer än 3 år med fasansfulla lögner rakt ut i media och alla lögner som fortsatte i r*vhålet Flashback skall fan inte få en Julhälsning. Men Helena, som precis innan och definitivt vunnit griftefridsmålet, ville visa alla att hon var glad och kunde visa det även till åklagaren i målet.
Kan gå vidare till Högsta Domstolen
I GT säger åklagaren i målet att möjligheten att gå vidare till Högsta Domstolen finns. Han skall tala med målsäganden om detta. Hans uttalande tyder på att det inte är något han vill men följer målsäganden, dvs sin kollegas, vilja.
För att det skall tas upp av HD måste Riksåklagaren först bevilja detta. Vad vi vet om hur det fungerar kommer aldrig en ansökan till HD att beviljas. Men så lever vi i Sverige där mycket inom rättsväsendet styrs av vem som gör vad, dvs en tjänsteman inom rättsväsendet klarar sig alltid undan åtal och allt annat medan en vanlig medborgare alltid åtalas för det allra minsta om det som gjorts riktats mot en tjänsteman inom rättsväsendet. Därför kan man aldrig lita på tidigare erfarenheter men i övrigt pekar allt på att HD inte tar upp detta.
Ja, gott folk, en så’n jävla resa! När bäst-före-datum inte respekteras blir det surt, och det blev det!