Oskyldigt
Skicka en oskyldig Julhälsning till flera personer som visat sin uppskattning och där flera andra personer, bla poliser, läkare och många fler bett om att också få samma Julkort kan inte vara något annat än spridning av en glädjeyttring. Ingen som fått Julkortet har reagerat så som några åklagare säger sig reagerat.
Åklagaren visste med all säkerhet att det är lagligt
Det tog mig 10 minuter framför Google, dagen efter Helena “åkte fast”, för att få fram uppgifterna som visar att det är helt legalt att inneha skelettdelar som inte är avsedd att vigas i Svensk jord.
Det står alldeles klart att åklagarna också måste känt till hur griftefridslagen fungerar och skall tillämpas när jag genast, helt utan juridikkunskaper, kunde få fram det. Ändå valde åklagaren likt en åsnas envishet att driva målet med 2 års fängelse som krav. Vi vet med säkerhet att det påtalades upprepade gånger för åklagaren att det inte är olagligt att inneha skelettdelar så som Helena gjorde. Vi vet också att åklagaren i fallet själv tog kontakt med Tullen om de släpper igenom sådana här skelettdelar och hon fick svaret ungefär att det gör de för det är inte olagligt att importera och inneha.
Åklagaren detroniserar, förlorar och hämnas
Jag tror alldeles bestämt, sedan hösten 2012, att vissa åklagare hämnas på folk de försökt fälla i domstol men misslyckats. Jag tror, fullt och fast, att de hämnas på Helena för det förlorade griftefridsmålet och jag är inte ensam om att tro det.
När Helena vann i Hovrätten efter ett briljant samspel mellan Helena och advokaten blev hon så glad att hon skickade en Julhälsning till alla som betytt något under år 2013. Det fanns några Julhälsningar kvar och då någon nämnde att åklagaren borde få ett också skickades ett kort även till henne. Till allas förvåning och gapskratt anmäldes Julkortet som olaga hot. Går det inte fälla på ena sättet tar vi det andra, tycks de resonera.
Samma barnsliga resonemang som i griftefridsmålet där de skrek ut påhitt, lögner och överdrifter till hela Världen där syftet tycktes vara att försöka skrämma domstolen till moralpanik för att få en fällande dom. Åklagaren gick ut och påstod utan bevis eller tillstymmelse till verklighetsanknytning att Helena hade en vidrig sexuell läggning. Åklagaren spred ut bilder som påstods vara Helena. Bilder som inte ens vittnena kunde känna igen Helena eller detaljer som syntes på bilderna. Åklagaren påstod att en bild med en frys innehållande kranium var Helenas frys när hennes utredare innan detta talat om för åklagaren att det inte kan vara Helenas frys för frysen på bilden tillverkades och såldes endast i Tyskland och ingen annanstans.
I lägenheten Helena bodde och i den tidigare lägenheten fanns ingen sådan frys inte heller fanns de tapeter som syns på bilderna eller sängen. Inte heller kunde de hitta det minsta som ens påminde om sängkläderna som figurerade på bilderna. De påstod att Helena hade kartor till gravkammare och de påstod att hon hade koden till ett bårhus i Sverige. Om utredarna tittat lite närmare och hade lite mer allmänbildning skulle de ganska snart se att de utredde “Geocaching” dvs en populär och modern variant av “gömma nyckel” som leks via mobiler och datorer runt hela Världen. Ofta göms “nyckeln” på begravningsplatser, kyrkogårdar och andra liknande platser. Geocaching, en lek som utreddes i veckor, en lek som fick åklagaren att gå upp i spinn, en lek som de drog in i två rättegångar till stora kostnader för skattebetalarna.
Det påstods att Helena skjutit från ett fönster som de redan innan visste inte gick att öppnas och med samma starpistol som utredande polis, redan tre dagar efter gripandet, säger inte fungerade.
Detta och mycket därtill formligen pumpades ut till media som var den bidragande orsaken till det extrema näthat som följde. Åklagaren försvarar sin mediala profil så här 2014-12-17 AM 2014/7676:
Kontakterna med media har hanterats på sedvanligt sätt med den sekretess och med utlämnande av den information som jag i olika lägen av förundersökningen ansåg befogad och nödvändig.
Under en förundersökning är det oftast naturligt att lämna så lite information som möjligt, om inte annat, så med hänsyn till utredningsläget. Så gjordes också i detta ärende. Jag har kommenterat ärendet för media vid några tillfällen t.ex. vid åtals väckande, huvudförhandling och överklaganden
Hon vet att det spreds ut felaktig information helt oblygt i stor omfattning, skall man skratta eller gråta? Hon är en åklagare och får i princip ljuga hur mycket hon vill och sprida det hur mycket som helst utan att kunna fällas för brott medan du och jag inte ens kan skicka en Julhälsning till densamma. Rättvist? Alla är lika inför lagen? Knappast!
Förundersökningsprotokollet skrev så att den skulle stämma med åklagarens åsikter
Man drog sig inte för att i förundersökningsprotokollet tillrättalägga vissa detaljer för att kunna fälla Helena. En av dessa 50-60 till synes felaktiga upplysningar i protokollet är polisanmäld och fler anmälningar kommer. Det är rena lögner som förs fram i protokollet, allt för att fälla Helena i domstolen. Dock skall tydligen lagen inte ge stöd för att en felaktig förundersökning, oavsett om den fabricerats eller av misstag gjorts fel, resultera i skadestånd, Justitiekanslern:
En grundläggande förutsättning för ersättning enligt frihetsberövandelagen är dock att skadan har vållats genom själva frihetsberövandet. Skador som inte direkt följer av frihetsinskränkningen utan som har vållats genom brottsmisstanken som sådan, brottsutredningen eller andra moment i det rättsliga förfarandet ersätts inte.
Häktad med restriktioner
Helena häktades med restriktioner som i princip innebar att hon var helt isolerad. Vi fick skriva brev till Helena men vad fan hjälper det när breven är flera veckor försenade och mottagna i fel datumordning. Det var fullständigt omöjligt att föra en konversation med varandra. Det är åklagaren själv som läser alla brev och skickar ut dem, vilket i så fall betyder att det var åklagaren själv som med kallt mod blandade och försenade breven alternativt var inkompetent att hantera brev. Häktespersonalen som var mycket bra skrev ett meddelande till åklagaren att Helena måste få träffa någon annan som satt häktat för att inte ta skada av att sitta häktat och isolerad så länge. Svaret från åklagaren var helt kort: “NEJ!!”. Vad skulle Helena kunna skada i utredningen genom att få umgås med en annan intagen? Naturligtvis skulle hon inte kunna skada utredningen det minsta! Jag som pappa till Helena uppfattar detta som en metod att bryta ner henne så att hon skulle vara försvagad inför diskussionerna med advokaten och därmed ha ett försvagat försvar under rättegången. Men de kände inte Helena, hon är svag men växer i styrka när motståndet växer. Men denna gång slutade hon inte växa, hon växte i styrka till den nivå att Hasse Aro i sitt program på radio sade: “Det måste vara en märklig upplevelse för åklagaren att möte en person som är bättre än hon själv”. Helena vann en lysande seger i Hovrätten och åklagaren tystnade och är fortfarande tyst.
Vi kände nu för första gången något som kan kallas “frid”.
Åklagare ställde allt till rätt
I ett rättssäkert land skulle åklagarens chef eller ämbetets chef på ett tidigt stadium kallat till presskonferens för att stävja hysterin i frågan och ställa allt till rätta. Förundersökningen skulle göras om. Allt för att den person de misstänker skall hanteras objektivt och få en rimlig chans till försvar och fortsatt liv.
Detta är dock Sverige och här struntar man fullständigt i att de detroniserar mänskligt liv i sin strävan vare sig det är en åklagarchef eller inte. Det hände nu, det har hänt förr och det kommer att hända i framtiden men borde inte hända mer med tanke på att en vanlig medborgare hade direkt anhållits och dömts hårt om det var denne som gjort det en åklagare nu gjort. Det som skiljer denna gång från andra gånger är att bakom Helena står en helt vanlig medelsvenssonfamilj. Medelsvensson tystnar inte utan vill få till stånd en förändring så att allt fungerar som man i alla år trott det fungerade. Vi ger oss inte utan kommer att fortsätta granska makten hårt och skoningslöst för att det skall bli bättre. Jag vet inte om det blir bättre men en sak vet jag helt klart, tystnaden gör inget bättre.
Åklagaren kommer att slippa undan ansvar likt ett diktaturland trots den mycket hårda kritik åklagaren i griftefridsmålet fått från högre ort inom rättsväsendet. Det kallar jag ett rättsosäkert system gränsande till kriminalitet där det vissa gånger till och med klivits över den kriminella gränsen. Detta är inte ok, inte på något sätt eller under några omständigheter alls!
Vad säger åklagarmyndigheten och Justitiekanslern
Vi har läst igenom allt som sagts i målet, vi har läst igenom förunderökningsprotokollet och vi har läst vida omkring i detta mål. Överallt skrivs det direkt kritik mot åklagaren, kritik inlindat i fina ord och antydningar till kritik hur griftefridsmålet hanterats. Vi har inte hittat någonstans där åklagarens agerande försvaras. Dock har det uttrycks kritik där den starkaste kritiken kommit från Riksåklagaren/åklagarmyndigheten och Justitiekanslern. Två ämbeten som måste sägas vara de högsta för åklagarna efter Riksdagen.
Det skall sägas att det står helt klart att något skadestånd inte kan utgå för det åklagaren uttryckt oavsett om det var fel eller rätt, sådan är lagen. Med dessa lagar och regler får man känslan av att åklagare lika gärna kan häkta under lång tid, förnedra och arkebusera de misstänkta, ändå kommer det inte att rendera till skadestånd, om det görs i tjänsten, skall tilläggas. Här kommer högheternas uttalanden i målet:
Åklagarmyndigheten 2014-12-17 AM 2014/7676:
HL har i sin inlaga till Justitiekanslem, genom utdrag från olika tidningar m.m., pekat på ett antal återgivna uttalanden som åklagare A har gjort i media och som HL menar har varit felaktiga i olika hänseenden.
Vid min genomgång av dessa uppgifter kan jag instämma i HL:s uppfattning att åklagare A tycks ha gjort vissa uttalanden i massmedia som framstår som mindre lämpliga, givet förstås att uttalandena återgivits rätt. Som exempel kan nämnas uttalandet gällande bårhuset med tillhörande kod och uttalandet om att HL uppvisat ett sjukligt och oetiskt intresse för döden. Dessa uttalanden framstår som olyckligt formulerade och motsvarar enligt min uppfattning inte fullt ut de krav som bör kunna ställas på bl.a. objektivitet och saklighet vid massmediakontakter.
När Åklagarmyndigheten formulerar sig som ovan är det mycket tung kritik mot åklagaren i griftefridsmålet.
Justitiekanslern 8558-14-40
Olämpliga uttalanden och brist på objektivitet.
Justitiekanslern har tagit del av de utskrifter av artiklar m.m. som NN [=Helena] har gett in och delar Åklagarmyndighetens uppfattning att uttalandena i vissa delar — förutsatt att dessa har återgetts rätt — framstår som mindre lämpliga och olyckligt formulerade och att de inte fullt ut motsvarar de krav som bör kunna ställas på bl.a. objektivitet och saklighet vid massmediakontakter.
Det krävs högre krav på en åklagares uttalande i tjänsten och man skall ta hänsyn till den misstänktes intrigitet.
När en åklagare i sin egenskap av förundersökningsledare uttalar sig angående förundersökningen sker detta i tjänsten. Ett uppgiftslämnande i tjänsten av en åklagare anses därför inte omfattas av meddelarfrihet. Detta innebär att en åklagare som uttalar sig om förhållanden som har samband med ett pågående ärende måste vinnlägga sig om en större restriktivitet än om uttalandet görs som privatperson eller avser allmänjuridiska frågor.
Den som i tjänsten lämnar sådana uppgifter till media ansvarar för att detta sker på ett omdömesgillt och professionellt sätt. De uppgifter som lämnas ska vara korrekta, objektiva samt sakligt underbyggda (jfr 1 kap. 9 § regeringsformen). Inom ramen för en förundersökning är det självfallet mycket viktigt att bl.a. den enskildes integritet beaktas och att den som uttalar sig noga överväger vilka effekter ett uttalande kan få, inte bara för den fortsatta utredningen utan också för enskilda personer.
Kritiken mot åklagaren är svidande, bara det faktum att Justitiekanslern tar med ett stycke (sista stycket här ovan) som beskriver hur viktigt det är att inte förtala den som är misstänkt är anmärkningsvärt.
Skadestånd i Sverige existerar inte
Sverige skiljer sig från flera andra länder genom att så gott som aldrig erkänna att myndigheter skadat personer i sin hantering. Läkaren i Stockholm som beskylldes för att medvetet mördat ett litet barn fick inget skadestånd eller ens en ursäkt för att myndigheterna med sitt babblande helt fritt från tankeverksamhet skadade läkaren för livet.
Man erkänner däremot i flera fall “olämpliga uttalanden”, “bristande objektivitet” osv men att detta skulle rendera skadestånd svär man sig helt fri från genom juridiska krumbukter i sitt resande genom lagtexter. Helenas skadeståndskrav är inget undantag, de medger att det brast i objektiviteten och att uttalandena i media var olyckliga och mindre lämpliga men något skadestånd för detta utgår inte.
Vad betyder detta
Myndigheternas bristande förståelse för hur illa de skadar människor genom “olämpliga uttalanden” och “bristande objektivitet” skapar en gräddfil genom våra lagar för högre tjänstemän inom rättsväsendet. De är alltså i princip straffriförklarade!
Om en vanlig person på gatan skulle skicka en Julhälsning till en åklagare riskerar denne att bli åtalad för olaga hot mot tjänsteman. Personen riskerar inte bara att bli åtalad utan personen blir åtalad med en lång utredningsprocess och Tingsrättsförhandlingar. Om personen vinner och blir friad från anklagelserna överklagas detta till Hovrätten. Hovrätten skall då inleda en prövningsrätt för att se om målet får lyftas till Hovrätten. Men nu är det så fint ordnat i Sverige att en åklagare, som tidigare nämnts, befinner sig i rättsväsendets gräddfil, dvs det blir inget prövningstillstånd utan målet lyfts direkt till Hovrätten.
Om vi vänder på det och att den åtalade personen förlorar i Tingsrätten och domen överklagas till Hovrätten kommer hovrätten att vidtaga en prövningsrätt för att avgöra om målet skall lyftas till Hovrätten.
En ny adel
Inom rättsväsendet har det vuxit fram en ny adel som likt feodalsystemets adel inte berörs av våra lagar. De hade egna lagar som i princip inte var några lagar alls medan folket tyngdes av lagarnas tunga ok. Mot feodal tidens slut tog dock folket en gruvlig revansch på dåtidens adel, de slog helt enkelt ihjäl dem.