Nätaktörer tror det är tillåtet att tala fritt om åtalade eller dömda
När det talas om åtalade personer på forum som ofta, men inte nödvändigtvis, benämner sig “kriminalforum” har det ofta nämnts att det inte är förbjudet att tala om en misstänks möjliga gärningar. Dvs det menas att det är är tillåtet att spekulera hur som helst om en misstänkt person eller en som är fälld för ett brott. Som följd av den åsikten anses det också vara helt lagligt att spekulera om den åtalade/dömdes anhöriga. Denna åsikt är en så kallad “nätsanning” men frågan är om den håller vid en granskning.
Lägga ut personuppgifter på nätet är direkt förbjudet
De som spekulerar om åtalade eller dömda tappar ofta fotfästet och spekulerar iväg långt utanför vad som gäller fallet. Skriva ut folks personuppgifter är något ett antal personer på nätet ägnar sig regelbundet åt. Det kan sägas här att det är inte tillåtet alls att skriva ut personuppgifter, det faller under Personuppgiftslagen (PUL). Alltså alla de som har skrivit ut personuppgifter på ett allmänt forum gör sig definitivt skyldig till brott. Därom råder ingen tvekan! Det är alltså på det viset att om någon av de som skriver ut personuppgifter någon gång får sin anonymitet röjd är risken övervägande att det blir åtal.
Personuppgifter är namn, personnummer, adress, telefonnummer, ip-nummer, fotografier och dokument som innehåller något av uppgifterna här ovan. Förundersökningsprotokoll, domar, dagboksrapporter, mejl och andra dokument som ofta innehåller personuppgifter är alltså inte tillåtet att lägga ut på nätet för nedladdning.
Förtal, ärekränkningar, förolämpningar, sexuella kränkningar och andra liknande rubriceringar
När det gäller förtal, ärekränkning, sexuella kränkningar och andra rubriceringar är lagen svårare att tyda än Personuppgiftslagen. Här nedan reder vi ut vad som är tillåtet eller inte. Vi tar stöd av lagtexten:
Brottsbalk (1962:700)
ANDRA AVDELNINGEN5 kap. Om ärekränkning
1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
(fortsättning…)
I paragraf 1 (ovan) finns det 3 st nyckelord i utpekandet av någon annan:
-
Brottslig
Det är förbjudet att peka ut någon som brottsling. Detta gäller vare sig den utpekade är dömd, misstänkt, frikänd eller inte tillhör någon av kategorierna. Man får alltså inte peka ut någon annan som brottsling.
-
Klandervärd
Det är inte tillåtet att lägga värderingar hos andra personer som beskriver dem som slarviga, icke skötsam, missbrukare av olika slag osv. Det är alltså förbjudet att peka ut någon som klandervärd i sitt levnadssätt.
-
Missaktning
Det betyder att sprida ut offentligt att någon är klandervärd. Det är alltså förbjudet att sprida ut att någon är klandervärd.
(…fortsättning)
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.
Delen ovan av paragrafen är till för att man inte skall riskera åtal om man lämnar in uppgifter till polis eller annan inom rättsväsendet om man har anledning att tro att de inlämnade uppgifterna är sanna. Ofta ser myndigheter brett på dessa uppgifter och dömer mycket sällan någon för inlämnade uppgifter såsom polisanmälan mm.
Fall där det är olagligt är om någon polisanmäler eller lämnar in uppgifter till myndighet där uppgiftslämnaren inte har någon som helst anledning tro att uppgifterna är sanna.
Exempel på sådant som inte är brott är exempelvis om någon förtalar en person, samt blir polisanmäld för det, och personen som anmäler har anledning att tro att personen är just den som pekas ut och kan visa dokument eller liknande över varför man tror det är just den personen, men att personen ändå blir frikänd, är inget brott.
2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som grovt, skall för grovt förtal dömas till böter eller fängelse i högst två år. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om uppgiften genom sitt innehåll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eller eljest var ägnad att medföra allvarlig skada.
Detta är en grövre variant av 1§. Om ärekränkningen är mycket grov eller/och mängden av förtalet är stort eller/och förtalet spridits i stor omfattning eller/och förtalet var avsett att göra stor skada är det att betrakta som ett grovt förtalsbrott.
Det kan inte betraktas som brott om någon kallar någon annan för “svin”, “gris”, “idiot” eller liknande. Det är oartigt, ofint och mot nettiketten men kan inte betraktas som ett brott.
Ett exempel på ärekränkning som inte kan betraktas som grovt är om det görs i mindre grupp, ute på gatan eller i en mindre skrift som inte är ämnad att nå en större krets.
Grovt är det att förtala någon offentlig. Offentligt menas med ett syfte att erbjuda tillgänglighet för allmänheten. Ett forum som Flashback är tillgänglig för allmänheten därför kan förtalsbrott där rubriceras som grovt. Det är också att anses som grovt då det handlar om ständigt upprepandet av ärekränkningarna.
Förtalande text som ligger på ett forum där offentligheten har tillgång till är ett grovt brott, enligt lagtexten, då det kan läsas upprepade gånger under flera år.
Forum som upplåter åt folk att skriva, och dessa kränker andra personer och det efter en stund inte längre kan redigeras av den som postat det, övergår det straffrättsliga ansvaret på ägaren av forumet.
Det kommer jag fram till efter att jag ansökt och fått utgivningsbevis. Där framkommer det att om läsare har möjlighet att kommentera måste jag först moderera posten innan det får publiceras och postaren får inte själv kunna ändra i posten efter att det postats för att säkerställa att inga brott skall begås i text. I annat fall kan kränkande inlägg leda till åtal mot mig, enligt JK.
Forumet Flashback tillämpar regeln att postaren inte själv kan ändra sin post efter en stund. Då faller ansvaret på Flashback att ta bort kränkande och brottsliga texter, enligt JK. Eftersom de inte gör det har de begått brott varje minut i flera år.
3 § Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter. Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Denna paragraf har tillkommit för att möjliggöra annat än ärekränkning i samma lag som ärekränkningslagen.
4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.
Denna del av lagen kan sägas vara en förlängning av griftefridslagen till att man inte får kränka en avliden person. Hänsyn skall tas till tiden som förflutit mellan död och kränkning samt om det finns någon sörjande familj. Det är alltså förbjudet att förtala en avliden om det finns anhöriga som kränks.
5 § Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande.
(fortsättning…)
Denna del av lagen är bekymmersam då den är direkt klassbunden.
Målsägareledd stämning
Vid ringa ärekränkningsbrott, dvs om spridningen varit liten och varit av liten mängd, får man driva fallet själv. Förlorar man ett sådant fall kan det bli kostsamt, upp till 100.000kr, då den förlorande parten får betala den anmäldes alla kostnader i samband med rättegången. Eftrsom beviskravet är lika tungt som ett åklagarlett åtal och att en privatperson inte har tillgång till utredningstekniska möjligheter gör detta att en advokat ofta lätt grusar sönder åtalet oavsett om den åtalade är skyldig eller ej. Undvik därför alltid denna typ av stämning!
Målsägareledd stämning i sk småmål (FT-mål)
Undantag finns och det är om det yrkade skadeståndet är mycket lågt, max halvt basbelopp. Då kan det kosta under 10.000kr vid förlust, oftast kostar det mycket under 10.000kr. I ett FT-mål är att beviskravet möjligen lägre än vid vanligt målsägareledd rättegång, det finns dock de som säger att det inte alls är lägre. I en vanlig rättegång skall det vara bevisat “utom allt rimligt tvivel” medan ett FT-mål ibland räcker med “att det är sannolikt”. Denna typ av mål används sällan, förmodligen för att allmänheten inte känner till möjligheten eller för att de tror att de måste ha åklagarkunskaper. Det är lite enklare då en domare lotsar fram båda parter så att allt skall bli rätt men det krävs dock kunskaper i hur dessa mål fungerar och inte sällan har olika domare olika syn på saken. Endast en domare sköter ärendet från förhandlingar till dom. Denna form av mål är mycket vansklig, domaren är ensam och därför kan man aldrig förutsätta vad för dom det blir. Det räcker således inte med att man har kristallklara bevis, domaren kan döma på helt oväntat sätt ändå.
Anonymitet är ett problem
Anonyma användare på nätet är, nästan utan undantag, fega personligheter och därför inte vågar kränka någon under sitt eget namn. De är alltså anonyma och för att stämma någon krävs att den anonyme är till fullo identifierad. Det betyder för FT-mål att “det sannolikt” är den utpekade. För att identifiera en person kan man ta hjälp av sådana som jobbar mot näthat. Det finns en mängd organisationer som jobbar med det. Om inte användaren är identifierad kommer inte åklagare leda målet och om man själv leder målet i ett FT-mål blir det förlust i målet. Alltså inled ingen rättegång om förtalaren inte är till fullo identifierad.
(….fortsättning)
Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser
1. förtal och grovt förtal,
2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning,
3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller
4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning.
(fortsättning….)
Enligt ovanstående blir åtalet åklagarlett om brottet riktar sig mot personer under 18år, om förolämpning spelar an på sex eller om det är av “allmänt intresse”.
Lägg märke till att förolämpning med anspela på sexuell läggning inte är tillåtet. Det gäller vare sig man har den läggningen det är frågan om eller inte. Kallas någon för “pedofil”, “nekrofil”, “homosexuell” och annan sexuell läggning faller det under hets mot folkgrupp och är åtalbart. Alltså är förtal, som anspelar på sex, hets mot folkgrupp och därmed olagligt.
(….fortsättning)
Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon
samt, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare. Innebär brott som avses i 1–3 §§, att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat därtill. Lag (2008:569).
Ovanstående del av lagen är inte tillämplig för artikeln.
Nu när vi gått igenom hur lagarna ser ut gällande förtal mm så kan vi svara på uttrycket som artikeln börjar med:
Nätaktörer tror det är tillåtet att tala fritt om åtalade eller dömda
Svaret är att det inte är tillåtet att uttrycka sig nedsättande eller kränkande om åtalade, dömda, eller deras annhöriga. Det är också brottsligt att lägga ut någon av deras personuppgifter. Den populära övningen att lägga upp förundersökningsprotokoll är inte tillåten i sig och det kan också innebära brott mot PUL eller förtal beroende på protokollets innehåll. Om det exempelvis innehåller sexuella anspelningar gör sig, den som läger upp dokumentet, skyldig till förtalsbrott. Det är alltså inte författaren till texterna som begår brott utan den som sprider informationen till allmänheten, som begår brott.
Näthatarna som diskuterar brott på nätet begår alltså oftast brott själva.
Lagarna och brott på nätet
Det största problemet med kränkningar mm på nätet är att lagarna plötsligt blir till ett odefinierbart gungfly. Den absolut största orsaken till det är att våra rättsvårdande instanser inte vågar trampa ut i gungflyt samtidigt som den rädslan är det som skapar gungflyt.
Det är rättsväsendet självt som skapat problemen
Jag vill påstå att det är rättsväsendet självt som skapat och upprätthåller rädslan för att jobba mot brottslighet på nätet. De “klarar sig undan” genom att de gett åklagarna direktivet att inte leda ett åtal om det inte är av “allmänt intresse”. Av någon anledning är tydligen allt förtal på nätet “inte av allmänt intresse”. Inte ens sexuella kränkningar är av “allmänt intresse”, trots att lagen tydligt föreskriver att det kan vara “hets mot folkgrupp”, avfärdas som “av inte allmänt intresse”. Åklagarämbetet tycks alltså begå tjänstefel här alternativt att det finns en icke offentlig skrivning av lagen, vilket är högst tveksamt.
Strunta i rättsväsendet
Slutsatsen måste bli att det inte finns någon som helst anledning att gå via rättsväsendet för att straffa en näthatare som förtalat dig. Leta själv reda på vem det är och inled ett FT-mål mot hataren. Polisen kommer inte att lägga ner någon energi på att leta efter näthatare. Det spelar ingen som helst roll att denna form av brott tar många liv varje år. Polisen struntar i att utreda, så enkelt är det. Åklagare lägger alltid, utan undantag, ner sådana här mål med orden “det är inte av allmänt intresse” hur allmänt det än är. En tråd på Flashback på 10.000 inlägg och besökt av mer än 2 miljoner besökare samtidigt som saken valsat runt i media i ett par år, kallas inte för “av allmänt intresse”. Hur åklagarväsendet kan komma fram till detta huvudlösa påstående är ingen som vet. Rådet jag inte trodde jag skulle ge någon gång blir alltså att strunta i rättsväsendet och gör allt själv.
Nya lagar
Det kom nya lagar i förtalsfrågan halvårsskiftet 2014. Det innebär att “av allmänt intresse” inte skall tillämpas i förtalsbrott. Men det verkar som om rättsväsendet fullständigt struntar i det och kör på som tidigare. Dvs aldrig går till åtal med förtalsbrott på nätet.
Brott är alltid ett brott
Brott är alltid ett brott oavsett vad åklagare beslutar eller ser på det. Om man är tveksam till om det man blivit utsatt för, kan vara ett brott, be en jurist titta på det och avgöra om det är ett brott. Det finns juristorganisationer som kan hjälpa till i viss mån utan kostnad. Utnyttja dem!