Yttrandefrihet – Vad gäller

Yttrandefrihet diskuteras livligt på nätet. Orsaken är förmodligen att en del skribenter visar att det vissa skriver inte är lagligt. De som får detta klistrat på näsan slår sig i backen på att de har yttrandefrihet och får säga vad de vill. Tyvärr för dem finns det ingen frihet att yttra sig, yttrandefriheten är ett regelverk vi alla måste följa. Eftersom så många inte förstått det har vi skapat en artikel bara för dem. Här kommer den:

Från början

Behov att inrätta regler för yttrandefriheten uppkom i samband med att någon var ett överhuvud i beslutandefrågor. Undersåtarna kände ett tryck att yttra sig mot sitt överhuvud när det fattades fel beslut eller att överhuvudet började driva sitt bestämmande för långt. På den tiden fanns inget reglemente vad man fick yttra utan det var helt upp till överhuvudet. Ofta kunde de som tog sig rätten att yttra sig förlora livet om yttrandet inte var överhuvudet till lags. Yttrandefrihet mellan undersåtarna reglerades effektivt av dem själva genom att gruppen straffade den som gick för långt. Ingen vill bli mobbad och ingen ville att det skvallrades. Den som skvallrade eller mobbade någon i gruppen blev snabbt tillrättavisad. Med andra ord fanns det tydliga regler om yttrandefriheten mellan personer även om de inte var nedskrivna.

Laglig rätt att yttra sig

Det var först med nationalstaten som friheten att yttra sig växte fram som lag. Redan i England på 1500-talet höjdes röster för att folket måste få ha åsikter om Kungens makt men det dröjde fram till 1700-talet innan det blev var mans rätt att yttra sig mot makten. Yttra sig om varandra behövde ingen lag för det reglerades snabbt på plats med lite stryk. Ingen yttrade sig onödigt mycket om varandra för det kunde alltså göra ont. De första lagarna i gruppen yttrandefrihet kom faktiskt till i Sverige. Den svenska pressfriheten skapades av Anders Chydenius 1766 genom en förordning kallat Tryckfrihetsförordningen och Offentlighetsprincipen, dvs principen att all information från och till myndigheter och annan offentliga verksamheter ska hållas tillgängligt för allmänheten. Något liknande fanns inte någonstans i Europa och kanske inte någon annanstans i Världen på den tiden. Den huvudsakliga principen i dessa förordningar och lagar var att folk  måste få yttra sig mot makten. Yttra sig om varandra reglerades fortfarande effektivt under principen att visa respekt mot varandra. Under några år efter 1766 begränsades dessa lagar och förordningar, exempelvis infördes dödsstraff för vissa “brott” mot kungen. Efter hand införde fler och fler länder samma principer som i Sverige men aldrig har dessa principer gått så långt som i Sverige. Numera är det inte möjligt i en demokrati att inte ha yttrandefrihet, det är en del av demokratin. Utan yttrandefrihet skull inte demokratin fungera. Därför råder också motsatsen, dvs diktaturer kan inte fungerar om folket har yttrandefrihet. Diktaturer struntar i vad folk yttrar sig mot varandra, det är bara mot staten och dess ledarskikt man inte får yttra sig. Regleringen av yttrandefriheten mellan människor regleras i diktaturer och ofta i demokratier av respekten mot varandra.

Internet ett hot mot yttrandefriheten

Med internet kom anonymitet. Respekten mot varandra försvinner för vissa när de kan vara anonyma på ett sätt som gör att de inte kan hittas. Med det kommer respektlösheten och med respektlösheten eskalerar förtal och kräkningar av folk. De som ständigt talar om att det införts censur i Sverige är nästan alltid de som mest av alla inte har just censur. Rätten och behovet i en demokrati att få vara anonym sägs bero på att de skall kunna bekämpa en sakta uppväxande diktatur. Samtidigt hyllar de som säger sig detta de länder i Europa som närmar sig gränsen för diktatur. Sanningen om deras rätt att få kritisera makten anonymt består i att de inte kritiserar makten utan istället ger sig på folket i landet anonymt med förtal, kränkningar och annat som får de drabbade att inte våga yttra sig. De är egentligen emot yttrandefriheten utom när det gäller dem själva. Det är en ny effekt av yttrandefriheten som vi aldrig tidigare sett. Förr kunde vi under respekt för varandra tillsammans stoppa galningarna men idag går alltså inte det. Om det fortsätter kommer staten att tvingas införa begränsningar i yttrandefriheten. Det är, alltså som vanligt, de som utnyttjar yttrandefriheten på ett sätt det inte var tänkt som är de som förstör den för oss andra.

Ta över makten med yttrandefrihet

Yttrandefriheten när den lagstadgades i Regeringsformen stod det:

Med Tryckfrihet förstås hwarje Swensk Mans rättighet at, utan några af den offentliga Magten i förwäg lagde hinder, utgifwa skrifter (..)

Vad det handlade om var att var och en hade rätten att yttra sig mot makten. Det fanns ingen laglig rätt att yttra sig mot varandra och den rätten finns i princip inte idag heller men kan utnyttjas så och det görs också. Faktum är att yttra sig respektlöst mot varandra görs i en uträckning som ingen vågat drömma om. Yttra sig mot makten är det försvinnande få som gör. Men det är däremot väldigt många som säger sig vilja ha yttrandefrihet för att kunna kritisera makten. Det låter motsägelsefullt och är också motsägelsefullt. Det ingår i ett led i att förvilla, föra ut desinformation och fake news. Målet är inte att granska eller yttra sig mot makten utan är en del i att ta över makten för att med den makten förbjuda yttrandefriheten som de själva försöker ta makten med. Vi talar nu om den växande extremhögern som finns överallt på nätet men nästan ingenstans i verkligheten.

Vilken rätt till yttrandefrihet har vi i Sverige

Det pratas alltså ofta om att vi har rätt till yttrandefrihet. Det är inte det vanliga folket som påstår detta utan det är de som ofta själva vill begränsa yttrandefriheten, dvs extremhögern och näthatarna. Därför är det intressant att titta på vad vår lag säger om det:

2 kap. Grundläggande fri- och rättigheter – Yttrandefrihetsgrundlag

Opinionsfriheter

1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,
2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,
3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,
4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats,
5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften, och
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Källa: Riksdagen

Som vi vet finns det lagar som begränsar yttrandefriheten. Lagar “mot” står alltid över lagar “för”, därför står nedanstående över det citerade här ovan (vi tar med det viktigaste):

4 kap. Om brott mot frihet och frid – Brottsbalk (1962:700)

6 c § Den som gör intrång i någon annans privatliv genom att sprida

1. bild på eller annan uppgift om någons sexualliv,
2. bild på eller annan uppgift om någons hälsotillstånd,
3. bild på eller annan uppgift om att någon utsatts för ett brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet eller frid,
4. bild på någon som befinner sig i en mycket utsatt situation, eller
5. bild på någons helt eller delvis nakna kropp

7 § Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (2017:1136).

5 kap. Om ärekränkning

1 § Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.

3 § Den som, i annat fall än som avses i 1 eller 2 §, riktar beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot någon annan döms, om gärningen är ägnad att kränka den andres självkänsla eller värdighet, för förolämpning till böter.

4 § Förtal av avliden skall medföra ansvar enligt 1 eller 2 §, om gärningen är sårande för de efterlevande eller den eljest, med beaktande av den tid som förflutit sedan den avlidne var i livet samt omständigheterna i övrigt, kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.

16 kap. Om brott mot allmän ordning – Brottsbalk (1962:700)

5 § Den som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömes för uppvigling till böter eller fängelse i högst sex månader.

8 § Den som i ett uttalande eller i ett annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter.

Om ansvar för elektroniska anslagstavlor – Lag (1998:112) (BBS-Lagen)

5 § Om en användare sänder in ett meddelande till en elektronisk anslagstavla ska den som tillhandahåller tjänsten ta bort meddelandet från tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning av meddelandet, om

1. meddelandets innehåll uppenbart är sådant som avses i bestämmelserna om

a) olaga hot i 4 kap. 5 § brottsbalken,

b) olaga integritetsintrång i 4 kap. 6 c § brottsbalken,

c) uppvigling i 16 kap. 5 § brottsbalken,

d) hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken,

e) barnpornografibrott i 16 kap. 10 a § brottsbalken,

f) olaga våldsskildring i 16 kap. 10 c § brottsbalken, eller

g) offentlig uppmaning i 3 § lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet, eller

2. det är uppenbart att användaren har gjort intrång i upphovsrätt eller i rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk genom att sända in meddelandet.

För att kunna fullgöra sin skyldighet enligt första stycket har den som tillhandahåller tjänsten rätt att ta del av meddelanden som förekommer i tjänsten.

Skyldigheten enligt första stycket och rätten enligt andra stycket gäller också den som på tillhandahållarens uppdrag har uppsikt över tjänsten. Lag (2018:1314).

Kapitel 2 – Om personuppgifter – Dataskyddsförordningen (GDPR)

Artikel 6 Laglig behandling av personuppgifter

1. Behandling är endast laglig om och i den mån som åtminstone ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Den registrerade har lämnat sitt samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika ändamål.

b) Behandlingen är nödvändig för att fullgöra ett avtal i vilket den registrerade är part eller för att vidta åtgärder på begäran av den registrerade innan ett sådant avtal ingås.

c) Behandlingen är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse som åvilar den personuppgiftsansvarige.

d) Behandlingen är nödvändig för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan fysisk person.

e) Behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning.

f) Behandlingen är nödvändig för ändamål som rör den personuppgiftsansvariges eller en tredje parts berättigade intressen, om inte den registrerades intressen eller grundläggande rättigheter och friheter väger tyngre och kräver skydd av personuppgifter, särskilt när den registrerade är ett barn.

Led f i första stycket ska inte gälla för behandling som utförs av offentliga myndigheter när de fullgör sina uppgifter.

2. Medlemsstaterna får behålla eller införa mer specifika bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning med hänsyn till behandling för att efterleva punkt 1 c och e genom att närmare fastställa specifika krav för uppgiftsbehandlingen och andra åtgärder för att säkerställa en laglig och rättvis behandling, inbegripet för andra specifika situationer då uppgifter behandlas i enlighet med kapitel IX.

3. Den grund för behandlingen som avses i punkt 1 c och e ska fastställas i enlighet med

a) unionsrätten, eller

b) en medlemsstats nationella rätt som den personuppgiftsansvarige omfattas av.

Syftet med behandlingen ska fastställas i den rättsliga grunden eller, i fråga om behandling enligt punkt 1 e, ska vara nödvändigt för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighets­ utövning. Den rättsliga grunden kan innehålla särskilda bestämmelser för att anpassa tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning, bland annat: de allmänna villkor som ska gälla för den personuppgiftsansvariges behandling, vilken typ av uppgifter som ska behandlas, vilka registrerade som berörs, de enheter till vilka personuppgifterna får lämnas ut och för vilka ändamål, ändamålsbegränsningar, lagringstid samt typer av behandling och förfaranden för behandling, inbegripet åtgärder för att tillförsäkra en laglig och rättvis behandling, däribland för behandling i andra särskilda situationer enligt kapitel IX. Unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt ska uppfylla ett mål av allmänt intresse och vara proportionell mot det legitima mål som eftersträvas.

4. Om en behandling för andra ändamål än det ändamål för vilket personuppgifterna samlades in inte grundar sig på den registrerades samtycke eller på unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt som utgör en nödvändig och proportionell åtgärd i ett demokratiskt samhälle för att skydda de mål som avses i artikel 23.1, ska den personuppgiftsansvarige för att fastställa huruvida behandling för andra ändamål är förenlig med det ändamål för vilket personuppgifterna ursprungligen samlades in bland annat beakta följande:

a) Kopplingar mellan de ändamål för vilka personuppgifterna har samlats in och ändamålen med den avsedda ytterligare behandlingen.

b) Det sammanhang inom vilket personuppgifterna har samlats in, särskilt förhållandet mellan de registrerade och den personuppgiftsansvarige.

c) Personuppgifternas art, särskilt huruvida särskilda kategorier av personuppgifter behandlas i enlighet med artikel 9 eller huruvida personuppgifter om fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott behandlas i enlighet med artikel 10.

d) Eventuella konsekvenser för registrerade av den planerade fortsatta behandlingen.

e) Förekomsten av lämpliga skyddsåtgärder, vilket kan inbegripa kryptering eller pseudonymisering.

Artikel 9 Personuppgifter som rör ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter osv

1. Behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller uppgifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning ska vara förbjuden.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas om något av följande gäller:

a) Den registrerade har uttryckligen lämnat sitt samtycke till behandlingen av dessa personuppgifter för ett eller flera specifika ändamål, utom då unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt föreskriver att förbudet i punkt 1 inte kan upphävas av den registrerade.

e) Behandlingen rör personuppgifter som på ett tydligt sätt har offentliggjorts av den registrerade.

Artikel 10 Personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser

Behandling av personuppgifter som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott eller därmed sammanhängande säkerhetsåtgärder enligt artikel 6.1 får endast utföras under kontroll av en myndighet eller då behandling är tillåten enligt unionsrätten eller medlemsstaternas nationella rätt, där lämpliga skyddsåtgärder för de registrerades rättigheter och friheter fastställs. Ett fullständigt register över fällande domar i brottmål får endast föras under kontroll av en myndighet

Artikel 6
1. Behandling är endast laglig om och i den mån som åtminstone ett av följande villkor är uppfyllt:

a) Den registrerade har lämnat sitt samtycke till att dennes personuppgifter behandlas för ett eller flera specifika ändamål.

e) Behandlingen är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning.

Som vi ser i utdraget från våra lagar gällande vad man inte får yttra är det mycket att hålla reda på. I korthet kan man säga att allt som kan skada någon privatperson är inte tillåtet att yttra. Det är fullt förståeligt för var och en att man inte får skada någon vare sig fysiskt eller i ord. Innan dessa lagar reglerades det av att man åkte på en “dagsedel” (få en smäll) när gränsen passerades. Idag är det staten som skall dela ut “dagsedlar” mot de som passerar gränserna för våra lagar. Men det görs inte, det görs faktiskt inget alls vilket i sig är en av orsakerna till att det förbjudna eskalerar på nätet.
Nu sammanställer vi lagtexten här ovan för att lättare se vad man inte får uttrycka:

Konsekvenssammanställning

För att göra det ännu enklare skapar vi en konsekvenssammanställning av ovan genom en “komma ihåg lista” vad man inte får yttra i ord eller skrift:

  1. Man får inte sprida något om någons sexualliv
  2. Man får inte sprida något om någons hälsotillstånd
  3. Man får inte sprida något om att någon utsatts för ett brott som innefattar ett angrepp mot person, frihet eller frid
  4. Man får inte sprida något om någon som befinner sig i en mycket utsatt situation
  5. Man får inte sprida bild på någons helt eller delvis nakna kropp
  6. Man får inte utsätta någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande
  7. Man får inte utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt
  8. Man får inte lämna uppgift som är ägnad att utsätta någon för andras missaktning
  9. Man får inte riktar beskyllning mot någon annan
  10. Man får inte rikta nedsättande uttalande mot någon annan
  11. Man får inte rikta förödmjukande beteende mot någon annan
  12. Man får inte förtala avliden om gärningen är sårande för de efterlevande eller kan anses kränka den frid, som bör tillkomma den avlidne.
  13. Man får inte muntligt eller skriftligt inför folk uppvigla till brottslig gärning
  14. Man får inte missakta med anspelning på ras
  15. Man får inte missakta med anspelning på hudfärg
  16. Man får inte missakta med anspelning på nationellt ursprung
  17. Man får inte missakta med anspelning på etniskt ursprung
  18. Man får inte missakta med anspelning på trosbekännelse
  19. Man får inte missakta med anspelning på sexuell läggning
  20. Man får inte missakta med anspelning på könsöverskridande identitet eller uttryck
  21. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort olaga hot
  22. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort olaga integritetsintrång
  23. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppvigling
  24. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort hets mot folkgrupp
  25. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort barnpornografibrott
  26. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort olaga våldsskildring
  27. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppvigling, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet
  28. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort upphovsrättsbrott
  29. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort personuppgifter om inte den personen gett sitt tillstånd
  30. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar ras
  31. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar etniskt ursprung
  32. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar politiska åsikter
  33. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar religiös övertygelse
  34. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar filosofisk övertygelse
  35. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar medlemskap i fackförening
  36. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar behandling av genetiska uppgifter
  37. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar biometriska uppgifter
  38. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar uppgifter om hälsa
  39. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar uppgifter om sexualliv
  40. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort uppgifter som avslöjar sexuella läggning
  41. Administratörer och moderatorer mm på nätplatser måste ta bort sådant som rör fällande domar i brottmål och lagöverträdelser som innefattar brott

Många på nätet kommer inte hålla med om ovanstående. Men plockar man ut konsekvenserna av folks handlingar ur lagarna vi citerat här ovan blir det exakt så som det står uppspaltat här.

Yttrandefriheten motarbetas av privata aktörer

Privata aktörer som olika nätplatser, forum och nättidningar (oftast extremhögertidningar) motverkar yttrandefriheten genom att konsekvent bryta mot våra lagar som omger yttrandefriheten. Man bryter mot lagarna genom att låta anonyma konton vräka ur sig oerhört kränkande meningar om andra. Det vanligaste är att diagnostiserar folk med psykiska åkommor som psykopat och sexuella kränkningar där de bland annat pekar ut namngivna som pedofiler. Men framför allt kränker de invandrare och folk som inte ser ut som dem. Det pågår i ett omfång som är svårt att förstå i plattformsägarnas goda minne. I vissa fall är det plattformsägarna själva som beter sig på detta reptilliknande sätt. Ofta eller nästan alltid är då plattformsägarna fegt gömda bakom anonymitet när de tystar folk. Denna typ av destruktiva verksamhet skapar ånger och rädsla, inte bara hos de som drabbats utan av många andra som läser det på ett sätt som gör att de undviker att samtala på nätet. De är alltså tystade! De har med andra ord fråntagits sin rätt att yttra sig på det värsta sätt man kan tänka, dvs genom rädsla. De som gör så här säger sig ofta vara räddarna av yttrandefriheten när det i själva verket är tvärt om.

Undertecknad har fem “egna” trådar på Flashback där främst admin på Flashback med starka ord på gränsen till hot försöker tysta mig och mina nära och vänner. Men det går inte för vi är inte några av dem som blir rädda eller tystade, vi nyttjar istället vår yttrandefrihet till att slå tillbaka mot snöflingan admin som gömmer sig bakom sin anonymitet. Det fungerade alltså inte mot oss, tvärt om blev vi starkare och än mer motiverade att motverka motståndarna till yttrandefriheten som Flashback är på riktigt. Numera med ett mycket starkt CV som de fem trådarna innebär.

Hur är det i andra länder

I flera Europeiska stater är det förbjudet och förenat med fängelsestraff att förneka förintelselägren under andra Världskriget. Det kan tyckas märkligt att man förbjuder ett tyckande på detta vis. För att förstå det måste vi titta på historien. Förintelselägren är förknippat med stor nationell ånger i flera länder där detta pågick, ofta med dåvarande myndigheters goda minne. Man har högtidsdagar till minne av offren och det skrivs samt berättas mycket om dessa hemska läger. Efter andra Världskriget sade man “Aldrig mer” och för att det aldrig mer skall uppstå något liknande och för att inte drabbade och anhöriga skall känna sig kränkta förbjuder man uttryck om att det aldrig hänt.

Av länder med uttalad demokrati är det inte tillåtet att yttra sig fritt i länder som Thailand, Ungern, Polen, Vitryssland, Ryssland, flera länder i Sydamerika och i Asien.

Länder med diktatur är det lustigt nog på det viset att mot makthavarna och staten får man oftast inte yttra sig alls men yttranden som gör mellan människor bryr man sig nästan inte om. I flera diktaturer får man inte heller vara anonym och i några av dessa länder får man inte använda internet eller i vart fall ett hårt kontrollerat internet.

I vissa länder, som Mexiko, är det privata aktörer som står för förbuden att inte tala fritt. De drar sig inte för att “straffa” folk med döden. De gör det utanför lagen men de har låtit växa sig så starka att myndigheterna inte rår på dem. Det borde rendera till eftertanke även här i Sverige för här finns också krafter i form av högerextrema som växer sig allt starkare som vill bestämma vem som skall få tala fritt och vem som inte får tala fritt. De är idag en mycket liten grupp men de är mycket stora på internet och de drar med sig icke ont vetande i stora skaror i deras idéer om andra människors rätt och inte rätt. De drar in och tar över stora forum och likaså i stort sett alla större kommentarsfält på nätet. Bara det att de dominerar med sitt tröttsamma snack får folk att tystna.

I stort sett alla Arabländer, med något undantag, är diktaturer med en starkt inskränkt yttrandefrihet där speciellt kvinnor skall vara tysta i församlingen. Straffen för att bryta mot deras regler i yttrandet är mycket hårda. Lustigt nog var Irak under diktator Hussein mer fritt att tala om vad man ville än de länder som västvärlden hjälpte för att krossa Hussein. Diktaturerna Kuwait och Saudiarabien, som kan sägas vara västvärldens bästisar, har i stort sett ingen yttrandefrihet alls som diktaturen Irak hade. Idag, efter att västvärlden med sin dubbelmoral härjat färdigt har Irak tvingats in i samma tysthet som Kuwait och Saudiarabien, detta sagt utan hänsyn till annat dåligt i Irak som möjligen men tveksamt gjorde det befogat att ingripa.

Hur ser framtiden ut för oss

Av de med yttrandefrihet i Europa har Sverige varit både tidigast och med en mer långtgående yttrandefrihet och öppenhet än de flesta länder. Flera länder i Europa tar näthat och desinformation på nätet med större allvar än Sverige. Först nu på senare år han Sverige sakta börjat inse att folkslakten på internet pågår. Men ännu har de inte gjort något, inte något alls för att skydda sin befolkning mot den verbala slakten på nätet som får folk att tystna. Om detta fortsätter får vi en Mexikansk typ av laglösa som som bestämmer vem som får yttra sig och mot vem. Redan har många blivit tystade. På en fråga av en journalist till en hårt drabbad av näthat hur livet går för honom nu, svarar han: Vilket liv?

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.  Lär dig mer