Vikten av skrämsel i kampen mot näthat

Näthatare är livrädda att få sin id avslöjad

Näthatare är mest rädda för en sak och det är att få sina identiteter avslöjade och just denna rädsla kan styra mycket av deras agerande. Sedan vår grupp tagit reda på identiteten på en person, och hans tre användare på Flashback samt fick honom fälld i rättegång, har det plötsligt uppstått mängder av nya användare i alla diskussioner kring frågor som berör mig. Alltså har dessa tidigare mångåriga användare skapat nya (lätt identifierbara) användare, bara för att posta om mig. De säger tufft att de är helt säkra på att vi inte kan hitta dem men ändå byter de till en nyskapad användare när de skall skriva om mig 8) .

Näthatet minskar

Näthatet minskar när de förstår att de kan bli avslöjade genom att presentera dem eller alternativt hänga ut dem. En näthatare kan få minst tio andra att tagga ned. Tyvärr kan det också få ett par andra att bli mer aggressivare i hatande av rena rädslan eller att de bara går igång på att leva på gränsen till att bli hittade.

Det starkaste som finns i en anonym värld

Att vara öppen med vem man är, är faktiskt det starkaste som finns, i en värld av anonymitet. Visst, man kan bli personligt sårad, man kan bli hånad och de kan ge sig på ens familj men efter ett tag vänjer man sig och till slut utvecklar man en tjock hud och allt rinner bara av en. Men en anonym nätdebattör med sin skräck att bli avslöjad och som möter en ickeanonym person i en debatt blir genast den svaga parten. Att vara sig själv är detsamma som att vara en gud i sådana debatter. Jag vet, jag har själv varit anonym och mött öppna och känt det oerhört svårt att debattera mot en sådan.

Näthatare måste vara anonyma

Men näthataren måste vara anonym för att kunna fortsätta med sitt näthat och tjata om yttrandefrihet. Men om någon vill praktisera sin yttrandefrihet, och demonstrera vem som döljer sig bakom identiteten, då tar det hus i helvete och de har minsann rättigheter som de annars inte ger sina offer. Näthataren är en förkrympt människa som saknar all självinsikt. Den riktiga näthataren (inte de som bara följer strömmen) är i regel mycket ensam och troligen också lider av olika kroppsliga tillkortakommande alternativt mentala åkommor. Detta vet vi utifrån de identiteter vi tagit reda på.

Skriv inget du inte kan stå för

Skriv helt enkelt inget du kan stå för i verkliga livet på Internet. Om du gör det och din identitet avslöjas kan det vara så att du själv kan ta mycket skada. Ett exempel: En pedofil blev outad på Flashback och fick sitt liv förstört på grund av vad han hade skrivit på Flashback.

Rädsla är ett starkt vapen

En näthatare är en feg krake och skrämsel är den bästa metoden att agera emot dem. Jag säger inte att man skall hota, hot är inte något positivt och skiljer sig från exempelvis ett konstaterande. Att påtala att man har ett stort antal identiteter och tänker posta dem är exempelvis inte ett hot utan ett konstaterande. Näthatarens rädsla som hör till näthatets natur är det starkaste vapnet att använda emot dem.

Legitimera Flashback

En positiv bieffekt är att vanliga användare på Flashback också börjar se stället som en farlig plats att befinna sig och skriva aktivt på. Därmed minskar besöksantalet och detta i sin tur leder till mindre annonsintäkter och Flashback kommer återigen pressas tillbaka till vad det är, dvs en skum ytterlighetskanal för vrickade personer. Den skenmässiga normaliseringsprocess som pågått senaste tiden, som de som talar väl om Flashbacks “positiva” delar är delaktiga i, är bara där för att legitimera det avgrundsmörka på forumet.

Missbrukad yttrandefrihet

Flashback, som forum, är ett verkligt hot emot yttrandefriheten då den missbrukas till den grad att när man talar negativt om Flashback så vill de tysta en…så mycket var det värt.

Medelåldern

Glöm aldrig, näthataren är oftast en stor fegis som gömmer sig bakom en skärm, inget annat. Men glöm heller aldrig att näthataren inte behöver vara en finnig förvuxen fjortis, de värsta näthatarna är nämligen i medelåldern.

En illusion

Vi kommer fortsätta presentera Flashbackanvändare så länge vi vill, för det är väl yttrandefrihet på riktigt? Se gärna till att länka den här bloggen så ofta du kan på Flashback så kommer du som läser detta snart upptäcka att yttrandefrihet på Flashback är en illusion.

Helena

 

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.  Lär dig mer