Lyckliga Världen
Under hösten och vintern 2012 fick min familj uppleva något jag vare sig kände till eller visste att det pågick. Vi fick lära oss detta den hårda vägen och hårt blev det. Jag har varit på nätet sedan 1994. Internet var en källa till information som bara kan göra våra liv bättre, trodde jag. Jag som programmerar fick en rymd av kod och erfarenheter att dela med andra. De program jag knackade fram laddades ner i tiotusental medan en del sålde jag. Var man inte hemma längtade man till datorn som det bara fanns positiva saker att säga om.
Svårt att tro det
Min dotter började direkt med internet när vi skaffade det 1994. Hon höll på med sina intressen på nätet. Jag höll mig i mittfåran och såg aldrig det dåliga som tydligen fanns på nätet, det berättade min dotter om som inte höll sig i mittfåran utan verkligen synade nätet in i minsta detalj. Hon kände till sådant som jag viftade bort som ointressant och övergående fenomen. Ibland berättade hon saker som var svårt att tro att det förekommer. Jag visste helt enkelt inte då att att det förekommer jävelskap på nätet och absolut inte att det skulle lyfta till nivåer utom all räddning. När jag ibland tänker tillbaka till den tiden drar jag mig till minnes att min dotter faktiskt varnade för den utveckling som skulle komma och bevisligen också kom. Jag viftade bort det med att friheten på nätet struktureras upp med tiden av regelverk så det är inget att oroa sig för.
Snabb utveckling
Tiden gick och den gick allt för fort! Jag var inne i avancerad programmering mesta tiden. Nätet var jag bara på när jag fixade med mina hemsidor eller laddad upp något nytt program för folk att ladda hem. Jag läste i nättidningar och sökte efter det som intresserar mig. Livet lekte!
Internet var överhuvudtaget inget problem för mig och efter en trög start började företag och affärer närma sig nätet. Det gick sakta i början men utvecklingen mot nätaktivitet för företagen började bli bra i slutet på 90-talet och när vi gick över till 2000-talet och några år in på det nya decenniet kan man säga att vi ser en ny värld på nätet där företagen är mycket aktiva och ofta dominerande.
Dagen som förändrade Världen
Plötsligt var vi framme i 2012 och den ödesdigra hösten som skulle förändra våra liv för alltid. Det började med att vi, som vanligt, åkte till våra jobb. Jag satt på kafferasten och fikade med arbetskamrater. Plötsligt ringer telefonen som jag svarar med ena handen och med kaffemuggen i den andra. Det var frugan. Några sekunder senare satt jag på mitt rum och kände att livet rasade ihop. Resten av berättelsen är en börda som jag och min familj bär på dagligen. Den bördan är mycket tung men i det inledande eländet visste jag inte att det skulle bli tyngre, mycket tyngre. Det hela handlade om vår dotter Helena, som ni kanske förstår.
Dagen som förändrade oss
Min son ringde mig någon månad senare och bad mig titta på en plats på internet. Han sade att jag inte fick visa det för mamma för hon kommer inte att överleva det som står där. Jag gick ut på nätet till den plats som han nämnde. Jag läste i timmar, det var det vedervärdigaste jag sett! Hur kan folk sitta med berått mot och skriva på detta jävla vis? De skrev om min familj och lade egenskaper i oss som absolut inte är sant. De ljög och fantiserade som man kan förvänta sig av snorvalpar som tycker det är en lek att skriva så här. De fattar inte att de skadar människor för livet. Jag hade dock fel om “snorvalparna” det fick jag mycket överraskande erfara lite längre fram.
De som skriver på nätet så vidrigt om oss och särskilt om vår dotter vet inte vad de utsätter sig för. Min dotter är absolut fel person att ge sig på! De som gett sig på henne på nätet tidigare har fått erfara att “Don’t fuck with me” inte är en vanlig mening. Meningen inger respekt för er som “fuckar” på nätet, vilket flera av er kommer att få erfara efter hand.
Moderatorer dårarnas väktare
Jag reggade ett konto på forumet där de verkar få hålla på hur de vill och PM:ade en moderator, KiaW, om att stoppa galenskapen. Men svaren jag fick gjorde mig bara ännu mer arg och förtvivlad. Hon verkar inte ha någon som helst empati. Moderatorerna på Flashback är inga moderatorer då de tillåter dårarna hålla på hur som helst utan att stoppa dem. Enda gången de lägger sig i är när någon dåre är på väg att outa en annan dåre. Man är nästan sjuklig i sitt försvar av dårarnas anonymitet. Därför kallar vi moderatorerna för “dårarnas väktare”!
Är man moderator och snäll åker man ut
När dårarna lade ut mina barnbarn, deras adresser och var de går i skola PM:ade jag en moderator som verkade vänligare än de andra. Av bara farten i den ilska och förtvivlan jag kände slängde jag min galla över moderatorn. Till min förvåning raderade han mina barnbarn från inläggen. Den äldsta av barnbarnen står dock kvar om än mycket maskat. Den moderatorn fick senare avgå som moderator.
Moderatorerna dra in miljoner till Jan Axelsson utan att få ett nickel
Moderatorerna på Flashback, som vi talar om, jobbar gratis med detta avskyvärda jobb på ett avskyvärt sätt. De underlåter att göra något åt de som bokstavligen skriver ihjäl folk. De gör detta medan “admin”, dvs ägaren, bär hem miljoner och förmodligen skrattar åt sina korkade moderatorer hela vägen till banken. Det är dessa moderatorer som är de som kan stoppa det som händer på Flashback men väljer att inte göra det. Valet att inte stoppa det som händer skapar en avsky mot moderatorerna. Vi kommer att gräva fram alla vi kan och skicka deras personuppgifter till alla som drabbats av Flashbacks näthat och till polisen.
Jan Axelsson
Jag PM:ade “admin” om att så här kan man inte hålla på och att han måste stoppa galenskaperna. De svar han gav mig skapade en maktlös känsla och en ilska som går över alla gränser. Honom, Jan Axelsson, som har skyddad identitet därför att han vet vad hans yttrandefrihet på riktigt leder till och därför kan man också säga att hans forum drivs med ett medvetet uppsåt att tjäna pengar på förtal.
Drevs till självmord av dårarna medan moderatorerna inte lyfte ett finger
När min dotter kom hem från häktet läste hon om sig själv. Jag såg det som en förälder ser, hon mådde inte bra av det hon såg. Hon, liksom vi, gick först ner i en djup svacka av mörker. Åtalet och processen runt var småsaker jämfört med skriverierna på nätet. Till slut ledde detta fram till självmordsförsök på grund av det trauma som min dotter utsattes för i flera led. Självmordsförsöket ledde till att hon reste sig och drog med hela familjen upp ur det svarta hålet. Hon startade gruppen som började gräva efter de som skrev dessa lögner på nätet om henne och hennes familj. Detta blev starten på meningen “Don’t fuck with us”.
Helena är en suverän grävare
I vårt grävande fick vi nu fram de första skitskrivande snorvalparna. Jag nämnde för en polischef att vi skall gräva fram användare “Theron”, han replikerade genast med att vi skall skicka allt vi får fram om “Theron” till honom. Han nämnde något om att deras IT-folk försökt, utan framgång, tidigare. Jag ringde min dotter och sade att polisen faktiskt är intresserad av samma person. Helena satte genast igång att gräva. Tre timmar senare, efter att Helena ringt mig, ringde jag upp polisen och sade vad “Theron” heter, bor och har för personnummer. Jag kan inte nämna vem det är ännu av en speciell orsak, men det kommer. Helena har visat journalister vad hon kan och två av dem har sagt att hon borde jobba på deras respektive tidningar som researcher. Några Journalister har användare “Theron” fulla identifiering, ett dokument på 43st A4-sidor.
Näthatare är ofta i övre medelåldern
Döm om vår förvåning när vi ser att “snorvalpen” är en man i övre medelåldern! Hur fan kan en man i den åldern sitta och skriva sådant skit på nätet som en riktig skvallerkärring? Jag kunde slå mig i backen på att detta var en fjortis som inte mådde så bra och skrev av sina problem på nätet genom att jävlas med andra. Hur står det till på loftet egentligen gamle man? Hur står det till med omdömet? Har du ingen empati för andra? Hur som helst kommer du nu att få betala priset för ditt omdömeslösa skrivande.
Vi har ingen preskriptionstid
Samma väg kommer flera av er andra att få gå. Vi gräver fram er efter hand och antingen drar er inför rättvisan eller så tar vi itu med det själva, beroende på tidpunkt. Vi har ingen preskriptionstid att ta hänsyn till som rättvisan har. Tänk på att det handlar inte bara om oss, ni har skadat många fler än så.
Andra har tagit sina liv på grund av att de blivit uthängda
Efterhand så fick vi kontakt med andra som blivit utsatta för kränkningar och förtal på nätet. De berättade samma upplevelse som vi gått igenom och att de efter flera år fortfarande präglas av det de utsatts för. Några har berättat att deras nära och kära tagit sina liv på grund av att de blivit uthängda och skinnflådda på nätet. Självmord är så traumatiserande för de anhöriga att de aldrig skulle vilja gå ut och öppet säga att det var näthatet som tog livet. De säger alla samma sak, de vill inte ge näthatarna tillfälle att glädjas över att de bokstavligen skrivit ihjäl en människa.
Det är så galna de är, om de skulle få reda på att personen de näthatat tagit sitt liv skulle de inte skämmas och må dåligt av det. Då skulle det vara fest och den aktuella tråden väckas upp igen och skriverierna bli än värre än när personen levde. Så fungerar näthatarna, jag tar det numera det personligt när jag när jag ser näthatardrevet ge sig på försvarslösa.
Hur skall vi ta itu med näthatarna
Hur skall vi ta itu med näthatarna? Jo, det finns massor av olika metoder som är helt lagliga. Några drar vi till rättvisan för prövning. Går inte det får de gå samma väg som de vi inte drar till rättvisan. Bland annat är några större papperstidningar väldigt intresserade av att skriva om personerna bakom anonymiteten och vi har goda kontakter med media idag. Flera podcast-radiokanaler är nästan sjukt intresserade men även några journalister, på både teve och radio, har hört av sig. Effektfullast kanske det skulle bli med ett stort uppslag på Expressen där de visar namn under ett foto följt av vad de skrivit på nätet.
Det är för andras skull vi startade nättidningen
Det är här nättidningen kommer in, vi kände att vi måste kunna kommunicera med nätet på ett effektfullt sätt efter att flera hört av sig och berättat sina versioner samt att de kvävs av att inget görs. Det är bla för deras skull vi startade nättidningen men naturligtvis också för att kunna kommunicera med näthatarna på vårt sätt, dock är främsta orsaken att visa världen hur det går till på nätet och vad som bör göras åt det och det som faktiskt görs.
Tidningen har ett journalistiskt perspektiv kring näthat
Tidningen har utgivningsbevis för att vi öppet skall kunna skriva om de som står bakom de anonyma användarna efter ett journalistiskt perspektiv. Vi näthatar inte själva och vi hotar ingen efter det regelverk vår rättvisa satt upp. Tidningen har granskats av Justitiekanslern, om det vi skrivit är brottsligt, tidningen klarade den granskningen som vi naturligtvis redan innan visste.
Ingen kan stoppa oss
Vi kommer att fortsätta granska näthatet på vårt öppna sätt och inte hålla inne med något förutom det vi inte kan säga om det ex.vis pågår en rättsprocess, kommande sådan eller sådant vi har planer för. Vi räds ingen och kommer att skriva om vem som helst närhelst det behövs. Ingen kan stoppa oss, inte hackare, inte mordhot eller något annat. Varje motstånd mot oss, vare sig det är fysiskt eller elektroniskt, stärker bara vår beslutsamhet att krossa det vi kan i näthatsvärlden.