Tre år av helvete
Tiden flyger iväg, sägs det. För oss går det med snigelfart. Det som började med en åklagares vansinniga uttalade i media, som drog igång det likaledes vansinniga förtalet på nätet, övergick till att handla om jakten på näthatare.
Vi har lärt oss mycket
Eller åtminstone jag har lärt mig mycket under denna tid. Min dotter har ofta påpekat att jag lever i en skyddad värld på nätet för jag har aldrig, fram till för tre år sedan, sett skiten där. Hon har rätt, jag höll mig bara på platser om sådant som intresserar mig. Flashback har jag aldrig någonsin tidigare varit på, dessutom har jag blivit varnad för att gå dit.
Vi vet hur de fungerar
Nu vet jag hur förtalspöbeln fungerar, min dotter kände till det sedan tidigare. De luras och ljuger hela tiden, man kan inte tro på någonting som sägs eller vem som säger det. Jag har lärt mig att man skall låta pöbeln tro att man blivit lurad och fortsätta samtalen som inget hänt. Det ger störst effekt då man själv kan plantera meningar hos motståndaren som motståndaren tror är spontant sagt.
Efter allt vi varit med om blir vi inte lurade längre, vi spelar bara med. Ofta är det väldigt lätt att avslöja dem för de gör ofta små misstag utan att tänka på det. Det är de få gångerna vi är roade av vårt arbete.
Lita inte på någon
Lita aldrig på någon av dessa i grupp, de golar på varandra, lurar varandra men håller ändå till slut ihop. Lita inte på vad de säger överhuvudtaget för det du säger poppar snart upp någonstans. Men om du vet om hur de fungerar kan du plantera unik information medvetet för att sedan kolla om och vilka som hänger ihop. Det lustiga är att folk i sådana grupper lurar också varandra, det till och med hotar varandra för att få sin vilja igenom. Inget är heligt, alla kor kan slaktas i dessa grupper. Har du en sådan grupp mot dig oavsett skall de alltid betraktas som en person. En som inte går att lita på överhuvudtaget oavsett vad de säger eller vad som hänt. Bara om du har någon “hållhake” kan du kanske komma överens med dem med betoning på “kanske”.
Anhöriga till pöbeln
Anhöriga och/eller vänner till pöbeln matas nästan alltid av en omvänd historia. Dvs med lögnen att de gör det de gör för att försvara sig mot folk på nätet. Därför är det väldigt svårt, om inte omöjligt, att tala med anhöriga om saken. Vi avråder till och med från att tala med anhöriga. Jag har testat det några gånger men det slutar alltid med att den anhöriga försvarar näthataren och slänger på luren.Tala i stället med polisen, polisanmäl allt, även om det läggs ner. Polisen ser om samma person har anmälningar mot sig från olika håll. De kan, utan att vi vet det, börja spana på en sådan person. Tyvärr lever vi inte som vi lär i denna fråga. Vi polisanmäler bara i undantagsfall. Vi letar själv bevis för att senare lämna över till någon drabbad alternativt till polisen om vi inte själva vidtar åtgärder. Polisanmäler gör vi alltså sällan men borde göra det varje gång vi ser ett brott.
Gamla gubbar och kärringar
Påfallande stort antal av näthatare vi grävt fram är äldre personer. Det är överraskande med tanke på att de borde veta bättre. Men de vi talat med har visat sig inte vara “vanliga” människor utan är mer eller mindre tokiga. Flera av dem lider av konspirationstankar som de efter en stund själva börjar tro på. En del är bara så skadade av något att skrivandet blir en medicin för dem. Vi roas dock inte av att vara någon annans medicin så de åker med i samma “smäll”.
Psyksjukhusens alternativ
Flera elektroniska mötesplatser idag har blivit ett alternativ till äldre tiders “dårhus”. De som mår dåligt känner att de blir bättre av att skriva av sig. Så långt är allt gott och väl men när de får hålla på utan handledning, dvs forum som tillåter vad som helst, eskalerar det till att blir rena mobben mot andra ofta helt oskyldiga personer. Vi vill mena att problemet är mångfalt större än vad offentlig media skriver och absolut mångfalt större än vad våra styrande känner till.
Självmord
Vi har under dessa år tagit emot mail från personer som beskriver självmord i familjer. Självmorden utlöstes hos de anhöriga av förtal på nätet. I Sverige försöker ca 10.000 personer per år att ta sina liv ( källa ). Siffran är fasansfull! Tänk om trafiken i Sverige skulle riskera så många liv. Hur mycket pengar hade satsats för att förhindera det? Flera miljarder, skulle vi tro. Hur mycket satsas för att minska de 10.000 som riskerar att dödar sig själv varje år? Inget!
Vi kan på mycket goda grunder påstå att minst 500 personer varje år tar sina liv på grund av näthatet de varit utsatta för. För anhöriga är detta oerhört känsligt att tala om öppet då de inte vill att näthatarna skall tro att de har “vunnit”. Flashback är alltså en av de värsta självmordsmaskinerna vi har i Sverige! Åtgärd? Stäng Flashback!
Näthatarsjälvdödare
Vi har sett att de vi hittat identiteter på dör påfallande unga. Vi tror, som sagt, att de näthatar för att må bättre men de mår inte bättre av det med tiden, det är bara en illusion. När de vaknar upp ur näthatardvalan väljer de ibland att ta sina liv. Vi vill inte ens att en näthatare skall nå detta kusliga mål. Felet måste ligga i vår sjukvård som inte lyckas samla upp dessa problem. Eller rättare sagt, det är förmodligen oerhört svårt att ens få tid till psykvården. Mer psykvård, mindre näthat, så enkelt kan det vara.
Identiteter
Vi har lite över 600 identiteter på Flashback till användarkonton, och vi har ca 5000 personuppgifter på folk som reggat sig på Flashback utan deras kontonamn.
Respekt
Vår nättidning har fått stor respekt var vi än vänder oss. Polisen, rättsväsendet eller media visar respekt. Polisen har till och med erkänt att våra grävarkonster är unika. De använder vårt material som exempel på hur man gräver fram anonyma på nätet.
Vår uppgift
Vår yttersta uppgift är att fixa så vi inte längre behövs!