Skuld kontra oskuld

Var och en som blivit anklagad för brott skall betraktas som oskyldig till dess hans skuld lagligen fastställts.

Ovan citat ovan är hämtat från Europakonventionen artikel 6.2 och är en av straffrättens absolut viktigaste och heligaste principer. Principen kan nog de allra flesta ställa sig bakom. För hur skulle vi kunna upprätthålla någon form av rättssäkerhet om de brottsmisstänka var dömda redan innan de kom in i rättssalen? Nej, bättre fria en brottsling, än att fälla en oskyldig brukar det heta.

Det meddelas många friande domar i Sverige. Många gånger för att bevisningen inte är tillräcklig. I vissa fall frias personer som säkerligen är skyldiga till brott, men där beviskravet ”ställt utom rimligt tvivel” inte är uppnått. I andra fall frias personer där bevisningen inte räcker till av den enkla anledningen att personen visar sig vara uppenbart oskyldig. Ofta frias personen redan innan åtal väcks genom att att åklagaren lägger ner förundersökningen.

Förr i världen, före massinformationsspridning genom en knapptryckning blev vardag, kunde en misstänkt brottsling vara hyfsat anonym. Säkerligen spreds det rykten i grannskapet, bland vänner och bekanta. Man fick stå ut med att folk i ens personkrets visste och diskuterade anklagelserna. Hade man blivit gripen för något särskilt allvarligt och uppmärksammat brott kunde man i undantagsfall figurera på en löpsedel där man ”hängdes ut” med en anonym pixlad bild. I annat fall var det som mest en avpersonifierad text om publicerades kring gripandet.

Idag ser det annorlunda ut. Från att media har gått ut med information om att en person har blivit gripen för brott tar det inte många minuter innan information om vem personen är sprids som en löpeld på internet. Redan samma dag brukar man kunna hitta namn, personnummer och bostadsadress på Flashback. Ofta bekvämt länkat till personens Facebook-konto där bilder på den misstänkte kan hittas. Ingenting är för heligt eller för ointressant. Information om inkomst, familjemedlemmar, hobbys, husdjur, tidigare extraknäck… allt finns tillgängligt för den som är intresserad. Personer tar sig friheten att diskutera vilka eventuella diagnoser och konstiga böjelser personen kan ha och plötsligt är hela forumet fyllt av självutnämnda experter inom psykiatri. User.no.88 kan bidra med information om att personen ifråga minsann var mobbad när denne var liten. ”Typiskt traumatiserande barnupplevelse som leder till allvarliga psykiska problem i vuxen ålder”. Flashbacker54 berättar att han hört att personen har ett komplext förhållande till sin mamma.
”Klart han aldrig kommer kunna ha en normal relation till kvinnor, en solklar våldsman”. Man kan konstatera att det är lätt att tycka en massa när man gömmer sig bakom en signatur.

Antag nu att personen ifråga antingen blir frikänd av domstol eller att förundersökningen mot denne läggs ner. Av vilken anledning får vara av underordnad betydelse. Eftersom motsatsen inte har bevisats är det personens rättighet att därmed anses vara oskyldig. Problemet är bara att på internet är personen redan uthängd, utredd och dömd. Hur går man tillbaka till ett normalt liv när man vet att det inte bara är vännernas, jobbarkompisarnas och grannarnas funderingar och misstänksamhet man ska tackla, utan hela Sveriges invånare? Nog för att alla människor inte uppehåller sig på Flashback, men möjligheten för alla att gå in och läsa finns där, även flertalet år senare. Det som en gång lagts ut kommer inte att försvinna.

Det finns säkert många som tycker att ”ingen rök utan eld”. Personen är säkert inte alls helt oskyldig. Kanske personen undkom åtal, men något straff ska man väl ändå ha? Gör inte rättsväsendet något så är det väl folkets uppgift att informera och agera?

Dessa argument och denna inställning kan man tycka vad man vill om. Det kommer alltid att finnas åsikter om att denna typ av information är en rättighet för landets medborgare att obegränsat dela med sig av och resonera kring. Saken är bara den att någon gång är faktiskt personen helt och hållet oskyldig. ”På riktigt”. Förödelsen för dennes och dennes familjs liv är många gånger total. Inte bara har man blivit anklagad av svenska myndigheter, ifrågasatt av vänner och suttit frihetsberövad, utan även ens privatliv och upplevelser har dessutom blivit dissekerade och offentliggjorda på internet.

Än värre är att det till och med förekommer att personer som överhuvudtaget inte ens har varit i kontakt med polis hängs ut som misstänkta för grov brottslighet. Ett exempel är 20-åriga Emil som vaknade till ett sms från en kompis som meddelade att Emil hade anklagats på Flashback för mord på en jämnårig flicka. Diskussionstråden fick snart 1,2 miljoner visningar. Läs artikeln på

http://www.expressen.se/gt/emil-20-blev-uthangd-som-mordare-pa-natet/

Man kan bara hoppas på att historian om Emil kan få personerna bakom signaturerna att tänka till både en och två gånger innan de trycker på Enter-knappen i fortsättningen…

/EG