SIG-gruppen en medlem mindre

Vi förlorar en medlem

Helena tvingas nu att trappa ner och lämna sin egen grupp. Det är med stor sorg i hjärtat vi måste konstatera det faktum att det inte går längre.

Tortyr i Sverige

På Aminogatans arrest i Mölndal utsattes Helena för rena tortyren. Hon fick inga kläder att ha på sig och de tog ifrån henne glasögonen som är mycket viktiga för hennes sätt att uppfatta omgivningen. Sova fick hon göra på golvet och filten som mer såg ut som ett nät hjälpte inte mot den kalla cellen. Helenas agerande efter hon kom ut från häktet startade en mediestorm och medverkade till en ordentlig förbättring av arresten.

En tragisk historia

Efter 3 månader falskeligen isolerad i häktet men ändå glad och stark började så småningom häktestiden bryta ner hennes psyke. Personalen på häktet var väldigt bra men rutinerna bryter ner folk. Att inte veta när häktningen upphör är väldigt svårt att hantera. På detta kom det osannolika brott staten utsatt henne för genom en åklagare som utan anledning beskyllde Helena för de mest avskyvärda saker man kan tänka.
Drevet drog igång omedelbart med ett exempellöst näthat som accelererade den märkliga sjukdomen hon ådragit sig sedan hon häktades.

Läkare konstaterade sjukdom

Det var en märklig känsla som infann sig när hon fick diagnosen PTSD, dvs samma sjukdom soldater kan få i krig. Dessutom konstaterades sjukdomen obotlig och progressiv som innebär att den kan förvärras och att hon aldrig blir av med den. Läkare skrev i brev till varandra att Helena måste hanteras varsamt på grund av PTSD. En svår effekt av PTSD som ställer till det är att hon inte kan sova. Under denna tid började dessutom samma åklagare som tidigare återigen att jävlas med min dotter.

Blev mycket svårt misshandlad

En dag blev Helena utsatt för mycket grovt våld som kan rubriceras mordförsök. Våldet mot Helena pågick  i mer än 6 timmar. Det kommer en artikel om detta och den märkliga rättsprocessen som följde lite längre fram.
På sjukhuset bevakades hon konstant. Då och då gick larmet och sjuksköterskornas kom springande till henne. Hon hade de gångerna gått in i tillstånd av medvetslöshet. Efter undersökning fick vi en chock då det konstaterats hjärnblödning, men ingen visste då att den var så omfattande som den verkligen var. Bland annat var flera hjärnfåror fyllda med blod.

Hjärnröntgen

En hjärnröntgen som skulle undersöka hur skadan på hjärnan läkt hittades ytterligare omständigheter som gav oss en chock: Hon har MS. Innan detta, i flera år, har hon varit hos läkare med ryggrad och nacksmärtor samt inflammation i hela kroppen av den grad att hon var sängliggande. Smärtorna avvisades som överbelastning som skulle botas med sjukgymnastik när det egentligen handlade om MS.

Neuropsykiatrisk funktionsundersökning

Efter att Helen genomgått en neuropsykiatrisk funktionsundersökning kunde man konstatera att hjärnblödningen inte bara var på en plats utan troligen var på flera ställen utmed ett band runt hela hjärnan. Varför i helvete skall en enda person råka ut för så mycket traumatiska händelser under loppet av ett par år?

Tung börda att bära

Tidvis har Helena varit ganska pigg och glad, som förr i tiden då hon ständigt lyste som en sol. Men på senare tid har PTSD, hjärnblödningarna och MS tagit ut sin tribut. Hon orkar inte längre fullfölja en hel dag. Sängliggande blir längre och längre som nu kan sträcka sig över större delen av dagen veckan lång. Hon börjar tyna bort och väger nu mindre än när hon var som smalast i sin ungdom. Vi är verkligen oroliga för vår dotter.

Blixtrar till

Tidvis någon gång då och då piggnar hon till, kliver upp ur sängen och sätter sig framför datorn och hittar en handfull näthatares identiteter. Ingen vet hur hon bär sig åt men det är en gåva som saknar motstycke och nu gett oss mer än 500 identifierade näthatare.

Lämna gruppen

Tyvärr så orkar hon inte längre med ett organiserat arbete. Med tung medicinering och bördan av sina sjukdomar känner hon sig tvingad att lämna den grupp hon själv startat.

Rättssystemet

Helena har dragit ett antal näthatare inför skranket samtidigt. Eftersom sjukdomsförloppen ökat farten efter vi började detta projekt tvingade Helenas svåra sjukdomstillstånd att förkorta tvistemålen genom att välja den snöpliga vägen ut genom förlikningar. Jag, Helenas pappa, har nästan tvingat henne till denna lösning för hon ville, trots sin mycket svaga hälsa, ändå driva målen till sitt slut.
Vi tycker alla det är tragiskt att inte sätta åt svinen ordentligt men vi föräldrar väljer vår dotters hälsa före svinens nesliga förlust. Helena hälsar att de ändå skall få sitt straff med tiden.

Framtiden

Hur framtiden ser ut vet vi inte men att förlora ett barn är det svåraste föräldrar kan vara med om. Nu koncentrerar vi oss på att mildra de sjukdomar hon aldrig kan bli frisk från.
Övriga jobbar vidare med våra planer om än en hel del ändrade. Kanske blixtrar Helena till ibland och hjälper oss med sitt goa leende och skratt. Ett leende och skratt vi sett allt mindre av den senaste tiden.