SÄFFLE-TIDNING
SÄFFLE-TIDNINGEN är en liten lokal tidning för Säffle med omnejd, ägs av Nya Wermlands-Tidningen och i slutändan av en stiftelse.
Solveig Voyce
Solveig Voyce publicerade en artikel om ett lokalt fall av sexuellt ofredande. Det låg mycket arbete bakom artikeln för att allt skulle bli rätt, gissar vi, eftersom brott av sexuell art är mycket känsligt och laddat. Artikeln publicerades och direkt kunde man läsa om händelsen på Flashback. Skillnaden var att på Flashback med “yttrandefrihet på riktigt” handlar jakten om att vara först med att publicera namn. I ivern att “vinna” lägger de ut namn de gissar det kan vara och naturligtvis gissades det fel. Solveig Voyce:
När artikeln publicerades på nätet på onsdagen startade spekulationerna direkt. Tyvärr blir man inte direkt förvånad. Precis som i flera färska brottsutredningar leker allmänheten domare, och namnger fel personer i sina gissningar.
Vi vet att nämna personer i samband med brott är mycket illa, de vet inte vad de ställer till med för den som omnämns. Om brottet är av sexuell karaktär blir det än värre. Den som felaktigt pekats ut har nu ett liv framför sig som stämplad sexbrottsligt. Det hjälper inte att folk vet att det var fel person, nätet dömer alltid så som det sägs första gången. Domen för den felaktigt uthängde blir mycket besvärlig för resten av livet. Nytt jobb existerar inte, vänner försvinner för gott, nya vänner lyser med sin frånvaro, släktingar vänder ryggen till, ny bostad kan man glömma och mycket mer. Hans “brott” var att någon anonym trähatt med IQ på den nedre halvan skrivit ut hans personuppgifter på Flashback.
Dömer för enkelt
De lågintelligenta trähattarna på Flashback som drömmer om att de är poliser dömer för enkelt och för fort vilket också Solveig Voyce konstaterar:
Man pekar ut någon för att man tror. Man dömer ut någon för att man har hört. Man stämplar någon för att det ju ”måste” vara den personen.
Hon har helt rätt, exakt så är det och oftast har de helt fel med stora konsekvenser för den de nämner men inte för dem själva, de är ju anonyma.
Lisa Holm
Den största tråden av 35 trådar om Lisa Holm är en av de absolut största trådarna på Flashback med sina mer än 136.000 poster och med mer än 41 miljoner besökare. När en felaktig uthängning sker i den tråden handlar det inte bara om stora konsekvenser, det handlar om oskyldiga som ligger nära gränsen för att ta sina liv.
– Ni anonyma trähattar på Flashback bryr ni er om att de ni hänger ut kanske inte är i livet lite senare, eller är ni så inkokta förkrympta själar att ni skiter i det och fortsätter hänga ut folk?
Solveig Voyce skriver:
Tidigt började det skrivas om vem det kunde vara som låg bakom brottet som hon utsattes för. Bokstäver i gissade namn byttes ut mot stjärnor, det länkades till twitterkonton, instagrambilder och till Facebooksidor. Särskilt en person hängdes ut i början, någon som senare visade sig vara helt ointressant i brottsutredningen.
Vad hände med den som hängdes ut i början, vad gör han idag? De anonyma trähattarna bryr sig inte, inte alls på något sätt. Men det gör vi, vi bryr oss! Ni som är uthängda, hör av er till oss här! Solveig Voyce bryr sig också, hon gör det därför hon har ansvar inför sin publik men också därför hon har det vi allra flesta andra har, empati:
Vilka blir konsekvenserna? Att någon ser namnet, som sedan sms:ar sin kompis och meddelar ”Jag har hört att det är NN”. På fikarasten på jobbet blir det en sanning och när NN ska inhandla fredagsmyset är blickarna i matbutiken plötsligt många – bara för att någon hört att det är han eller hon som är misstänkt.
Artikelns överskrift i SÄFFLE TIDNING lyder så träffande:
Folkets dom ger ärr för livet
Vad görs för att förhindra detta
Faktiskt görs absolut ingenting för att förhindra att liv går till spillo både de som lever vidare och de som väljer att avsluta sina liv. Det är överraskande att en rättstat som Sverige blundar för vad som sker på Flashback, det är överraskande att domen i marknadsdomstolen år 2002 inte fullföljs. Det är överraskande att Sverige bryter mot FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. I Artikel 12, som Sverige ratificerat (erkänt att följa), står det så här:
Artikel 12
Ingen får utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens och inte heller för angrepp på sin heder eller sitt anseende. Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.
Läs noggrant: Var och en har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden och angrepp.
När skyddade vår stat någon mot förtal? Ingen gång alls! Tvärt om, de vägrar åtala och de vägrar följa förtalslagen! Förtalslagen är en chimär, den finns men ingen bryr sig och inte blir det bättre och det vet också journalisten Solveig Voyce på Säffle Tidning:
Och dessvärre verkar inte problemet med folkets domstol i sociala medier och anonyma nätforum närma sig någon lösning. Faktum är att spekulationerna blir grövre och fler hela tiden. Nyss nämnda exempel är bara två fall.
”Yttrandefrihet”, skriker trollen.
Förtal, säger jag.
Förtal, säger Solveig Voyce, hon har helt rätt men tyvärr har hon helt rätt inför döva öron. Rättvisan, regeringen och Riksdagen med alla partier struntar fullständigt i de som förtalas, de gör inget alls för att stoppa det. Om lika många avled i trafiken som avlider i självmord skulle det hända saker med trafiksäkerheten. Miljarder skulle investeras i trafiksäkerhet men åt näthatet gör de ingenting, de bryr sig inte ens om att domen inte fullföljs mot Flashback från år 2002. Ingen med möjligheter att göra något lyfter ett finger. Det enda finger som lyfts är när deras allt för höga löner skall inkasseras.
Uthängda uthängare
Vi fortsätter med Solveig Voyce:s ord:
Frågan är hur gissningsgänget skulle känna om de själva blev uthängda som misstänkta brottslingar och hittade sitt eget instagramkonto länkat i en kommentar? Vem skriker förtal då?
Ja, vad skulle hända då? Jo, det vet vi, de skriker “förtal”, “brott mot yttrandefriheten”, “sätter inte polisen stopp för detta, det är ju olagligt” och så vidare. De anonyma trähattarna vrider sig i ilska bara över att deras namn nämns, ja, de vrider sig i ilska bara man nämner deras anonyma alias. Märk väl att då nämns inte deras namn eller alias i samband med sexualbrott, mord eller annat. De blir helt galna bara av att någon utanför Flashback nämner deras alias eller som Solveig Voyce skriver:
Att behandla andra så som man vill bli behandlad själv gäller uppenbarligen bara åt ett håll
Vad beror det på
Orsaken till att det bara gäller åt ett håll beror till stor del att de underintelligenta trähattarna på Flashback fått Flashbacks välsignelse att bete sig på detta vis. Flashbacks affärsidé är att tjäna pengar på förtal och till sin hjälp har de fler än hundra moderatorer som helt gratis lägger timmar på att moderera allt som kan minska inkomsterna. Förtal och uthängningar moderaras inte alls bort, inte på något vis, inte ens om någon på sina bara knän ber om det. Därför är moderatorer medhjälpare till allt det olagliga som de låter stå kvar. Ägaren själv, Jan Axelsson, skrattar hela vägen till banken med sina 5-7 miljoner i årsinkomst för Flashback.
Tack till Säffle Tidning och journalisten Solveig Voyce, ni stod upp och slog tillbaka