Näthatare – Med psykisk ohälsa

Förmodligen har vi alla stött på fenomenet ”näthat” och de flesta av oss tycker de lider av psykiskt ohälsa. De vanligaste kommentarerna när man i goda sällskap diskuterar detta är ”hur är de skapta som sitter och skriver sådan skit” och ”det måste vara något fel på dem”. Det sista är precis vad det är, det är något fel på dem. Psykologen och internetforskaren John Suler kallar fenomenet ”Online disinhibition effect”. Det finns ingen bra översättning på det men man skulle kunna säga att det betyder ”internetskapande hämningslöshetseffekt” som egentligen betyder ”upplösande av de sociala kontrollmekanismerna under internetanonymitet”. Detta gäller alltså vanehatarna, inte de som hatar någon gång eller hänger på andra med hat en stund.

John Suler

Filosofie doktor John Suler har jobbat med människans interneteffekter i 20 år. Han har skrivit en mängd böcker, tidskrifter och artiklar i ämnet och han har kommit fram till att näthatare lider av psykiskt ohälsa. Med den erfarenhet han har kan vi med gott samvete påstå att han vet vad han talar om.

Det är något i själva tekniken

Upplösande av de sociala kontrollmekanismerna sker genom den använda tekniken. Det är alltså dator, internet och att man kan vara helt anonym som väcker den slumrande psykiska ohälsan. Tidigare har man aldrig kunnat vara helt anonym på ett enkelt sätt men framför allt mötte man förr aldrig omedelbar respons på det man skrev. Idag med vår nya teknik möter man omedelbar respons på det man häver ur sig, en respons som ger näthataren tillfredsställelse. Det är alltså tekniken som väcker dessa hämningslösa känslor för de som har fallenhet att agera på detta sätt. Samma personer är förmodligen knäpptysta och introverta ute i verkligheten.

Vad väcker sjukdomen i dem

Det är i huvudsak sex faktorer som bidrar till det väckta beteendet på nätet:

1. Dissociativ anonymitet
   Möjligheten att vara anonym vilket ger en känsla av att beteendet inte kan kopplas till verkliga livet vilket tar bort känslan av ansvar för sina handlingar. Detta kan uttryckas i ”jag skriver vad fan jag vill om Sven det kan ingen göra något åt”.
2. Osynlighet
   Utan social kontakt eller upplevd kroppsspråk får de en känsla av osynlighet vilket gör att de inte ser att de har något ansvar för vad de skriver i sin anonymitet eftersom de vet att ingen vet vem denne är.
3. Asynkronitet
   Det är inte tidsbundet, kan posta när man vill. Vilket skapar känslan av att man äger internet, man bestämmer själv reglerna, det händer inne i min dator i mitt rum och där är jag kung.
4. Solipsistisk intrusion
   De kan inte se den de skriver därför skapar de en fantasihistoria kring sitt offer. De uppfattar helt enkelt inte hatobjekten som riktiga människor av kött och blod. Det händer ju på ett forum ute på internet, om den omskrivna inte tål det får väl denne låta bli att läsa det som skrivs, heter det.
5. Dissociativ fantasi
   Näthataren leker med verkligheten som i hans hjärna handlar om ett fantasispel denne kan sätt på och stänga av efter behov. I hatarens värld finns inte tanken att den han skriver om kommer att läsa det, ännu mindre att denne kommer att reagera offensivt.
6. Minimering av auktoritet och få kontroll
   Avsaknaden av auktoriteter som polis och andra myndigheter på nätet skapar en känsla av allsmäktighet. Man kan skriva om vad man vill, på nätet finns inga snutar och man bestämmer själv sina regler. Om någon ifrågasätter denna inbillning tappar näthataren fotfästet och uttrycker sig på ett sätt som gör att man direkt i texten kan ana dennes psykiska ohälsa.

Mörka triaden

Andra som också forskat i frågan har visat att näthatare befinner sig inom den så kallat ”mörka triaden” (Källa: Sciencedirect) som handlar om sadism och består av:

1. Narcissism
   Kännetecknas av en storslagen självbild, dvs en grandios personlighet som skapar en egenskap av egoism och avsaknad av empati som resulterar i ett exempellöst förtal med väl valda kränkningar med avsikt att skada den omtalade så svårt att denne slås helt ut. Oftast handlar det om rena påhitt som byggs upp av tidigare nämnda ogrundade misstankar till en fiktiv verklighet.
2. Machiavellisk
   Betyder att man är beredd att göra vad som helst för att nå toppen i en social hierarki. I detta fall den anonyma hierarkin på internet. Det kan yttra sig i kampen om att vara först med att hänga ut en misstänkt gärningsman. Viljan att vara först ger oftast den effekten att man hänger ut fel personer vilket inte bekommer näthataren det minsta.
3. Antisocial personlighet (kallades förut för Psykopat)
   Karaktäriseras av en bristande respekt för andra människors rättigheter, bristande förmåga att känna skuld och bryr sig inte om sociala normer. De visar också brist på ångerkänslor, empati har har svårt för ansvar och är likgiltiga inför andra med ett exempellöst svårt förtal som ger samma effekter på deras offer som under punkt 2.
4. Sadism
   Som egentligen inte ingår i triaden som självständig punkt (triad= 3) står för en person som upplever njutning av att tillfoga någon annan människa smärta. Njutningen kan även bestå av att förödmjuka någon under tydligt uppvisande av glädje vilket vi återkommande kan se på elektroniska mötesplatser över hela internet.

Näthatarstalkern

Iförd ovanstående egenskaper finns också “periodaren”. Det är näthatare som jävlas en tid för att sedan mer eller mindre be om ursäkt och säger att de har ånger för vad de gjort. Efter det inträder “smekmånaden”, alltså en tid av vänliga ord eller tystnad. När “smekmånaden” är över är näthataren igång igen med sitt näthat mot en utvald person eller flera utvalda personer. Detta upprepas om och om igen år efter år precis som en stalker. Denna typ av näthatare kontaktar ofta den utsatte och briljerar med att det inte går att hitta honom fast de flesta utsatta vet vem det är. Han skriver väldigt kränkande på offrets hemsidas kommentarsfält om offret har en hemsida. Han kan skicka snigelpost till offret om offret inte har någon hemsida med kränkande innehåll eller helt enkelt kopiera offrets hemsida och posta kränkande artiklar om offret där.

Mer vill ha mer

Studierna kring näthat har visat att ju mer dessa sysslar med näthat ju mer kan man se att kriterierna här ovan uppfylls. Det vill säga att ju mer de näthatar ju mer fastnar de i sin egen ohälsa. Det blir som en drog som botar dem medan de postar lögner och kränkningar om utpekade personer. De vill må bra därför postar de ofta och är ständigt på jakt efter nya offer. Det är mycket svårt att komma ur detta beroende men av erfarenhet vet vi att flera av dem kan botas om deras offer hittar dem och ringer upp. Det som följer efter en sådan uppringning är mycket svårt för näthataren, han chockas av att hans privata sfär inne i hans rum, i hans dator inte längre är privat. Effekten blir så stark att de flesta slutar näthata, ofta för alltid.

Saknar konsekvenstänkande

De som lägger ut en massa lögner, gissningar och halvsanningar på nätet har inte tänkt tanken att de kan bli hittade? Vad händer om en som verkligen är kriminell hittar sin baneman? Kan hataren stå öga mot öga och förklara att det hataren gjorde var rätt? Nej, det kan inte hataren för denne kommer att skita på sig och ångra i många år att han/hon lade ut lögner och kränkningar. Dessutom finns risken att den hataren skriver en massa lögner om själv är lika dan som hataren och lägger ut hataren och hatarens familj sockrat med pinsamma lögner. Det tänkte inte näthataren på. Det sistnämnda är vi motståndare till eftersom vi har både empati och omsorg om andra människor, till och med om de som skriver hatiska lögner om oss på nätet.

Trissar upp varandra

Själva orsaken till att vissa med ovanstående psykiska ohälsa näthatar värre än andra handlar i stor utsträckning om att vara kung i tråden. De vill helt enkelt att de andra i tråden skall se upp till dem samtidigt som näthataren skiner ikapp med solen. Det låter inte friskt och är inte heller friskt. Om man då betänker att de vanligaste näthatet är att beslå den eller de som hatas med en massa konstiga sjukdomar och egenskaper. Det är naturligtvis inte sant men näthataren kan helt enkelt inte låta bli att fantisera, det ligger i sjukdomsbilden. Det tragiska i detta är att näthataren inte själv vet att denne fantiserar, hittar på och jävlas. Näthataren tror i sin värld att alla fantasier som dyker upp i huvudet är sant. En annan egenskap är att tro på allt som är negativt eller konstigt om den eller de som det skrivs om. Det räcker med ett sidbyte i en tråd för att en lögn, påhitt eller det man tror blivit till en sanning. Alltså en trådsanning som inte får förväxlas med en riktig sanning.

Näthat dödar dem

Det låter som ett skämt men är faktiskt ett resultat av en forskning som bedrivits vid University of Pennsylvania. De har kommit fram till att näthatare går en för tidig död till mötes på grund av miljön runt näthatet. Miljön tycks trigga näthatare till ett känslomässigt läge som inte är bra för hälsan. Konkret är det näthatarens egna hjärtat som drabbas hårdast av näthatarens näthat. Källa: Engadget. Margaret Kern, biträdande professor vid University of Melbourne som varit med i forskningsprogrammet, säger att:

Fientlighet och depression har kopplats till hjärtsjukdom på individnivå som biologiska effekter vid näthat.

Studien säger vidare att:

Negativa känslor kan också utlösa beteendemässiga och sociala svar, som också skapar mer benägna att dricka, äta dåligt och isoleras från andra människor som indirekt leder fram till hjärtsjukdomar.

Man blir helt tagen av dessa ord för det är exakt vad vi upptäckt när vi hittat personerna bakom näthatare. Väldigt många näthatare är också alkoholister, narkomaner eller missbrukare av annat slag. I några fall har vi också hittat beroende perfektionister. Dvs de är så fixerade vid att göra allt vardagligt rätt att de är beroende av det. De dricker inte, de använder inte droger och flera andra tvångsbeteenden. Detta skapar problem för dem då de i diskussioner oftast vill få rätt. Problemet är att i anonymitet kan jakten på att alltid ha rätt skapa långtgående näthat som tar slut först när näthataren bokstavligen avlider i sitt  perfektionistiska näthat.

Vet näthataren om sitt eget näthat

Efter att ha läst på en sajt där näthatare diskuterat sitt eget näthat kan man tydligt se att de inte förstår att de näthatar, de till och med inbillar sig att de hjälper rättsvårdande myndigheter på jakten av brottslingar. I själva verkat begår de själva de värsta brotten som kränker och krossar hela familjer i deras jakt på det ultimata näthatet. När någon lyckas “slå tillbaka” fattar inte näthataren vad som händer. Näthataren kan brista ut i kommentarer som “får de göra så?”, “är det verkligen lagligt?” eller “kan man polisanmäla dem?”. De är alltså ofta så långt från verkligheten att de inte förstår att det de gör är många gånger värre än det de som försvarar sig gör.

De som näthatar

Näthatarna sitter och postar inlägg efter inlägg för att försöka övertrumfa varandra i elakheter. Det gäller att vara kung i baren, att vara något, att vinna striden. Den näthatare som de andra näthatarna ser upp till har hög status oavsett vilken tråd de är i och oavsett vad de skriver om. De andra har respekt för denne store näthatare som med styrka, “grov röst” och med grävarkunskaper som ingen annan, styr upp trådar så att dennes trupp skall kunna göra samfälliga slag mot offret. Det är Generalen som inte backar för något!
De sitter där i lugnet framför tangentbordet med kaffet bredvid sig och näthatar ikapp med andra. Plötsligt kan näthataren läsa sitt eget namn på nätet kopplat till sitt alias och precis som det vi skrev här ovan utbrista:

– Men vad fa’n är det för några näthatare som hängt ut MIG?
– Är det verkligen lagligt?
– Varför gör inte rättvisan något åt det?

Ja, så och mycket mer har vi läst i några år nu. Näthatare har noll förståelse när de själva visas upp. Näthatare som hittas med byxorna nere är dessutom en tragikomisk syn. De är inte den där tuffa, hårda typen med djup röst som tittar ner på dig. Nej, det är ofta en äldre gammal man eller dito kvinna, inte sällan lönnfet efter allt för många år framför datorn. De saknar ofta arbete eller kan inte behålla ett jobb. De mår påfallande dåligt psykiskt. De har sällan en partner därför de har svårt att få tag på någon pga deras udda natur. De är oftast väldigt fega krakar som lipar i telefonen när vi ringt upp dem eller springer och gömmer sig när vi träffat dem och vill tala lite. Det finns naturligtvis undantag men ofta ser det ut sår här. Pinsamt tragiskt!

När vi får tag på en näthatare

Vi har alltid hävdat att näthatare lider av psykisk ohälsa eller brutalare uttryckt, de är inte friska. De skrifter vi hittat i ämnet har visat att vi haft rätt hela tiden. Märkligt nog måste kampen mot näthatet involvera empati och omtanke om de vi slåss mot. När vi lyckats få tag på en av dem backar vi tillbaka och drar på oss vänlighetens kläder för att visa att vi är inte alls farliga eller vill dem illa, vi vill bara att de slutar näthata och i vissa fall kanske bli våra vänner.