Min dotter var och hämtade “beslaget” hos polisen häromdagen. Det var rena mediabeslaget med tanke på all media som kom. In i polisens beslagslokal stegade min dotter likt en härledare tätt följd av sina trupper.
(ber om ursäkt för dåliga bilder)
Vi trängdes i lokalerna, de som inte ville bli filmade drog sig åt motsatta hållet medan kameramannen ålade sig runt bland prylar och möbler. Det kändes som om hela rummet fylldes av beslaget. Bilden visar bara de som inte räds kameran, resten stod bakom medans själva presskonferensen pågick.
Hela beslaget låg på en större vagn. Den var verkligen proppfull och lådor mm fick plockas av för att få ut den genom dörren.
Det gäller att få bästa filmsnutt
När min dotter plockade upp första skallen drog ett sus genom lokalerna och det redan ihopträngda mediafolket trängdes ihop än mer och i centrum stod min dotter och ägde tillställningen.
Den första skallen som packades om lades i en Louis Vuitton-väska, anständigt värre! Här fotad utanför.
Min dotter tyckte att Willyspåsar inte längre duger åt kändisarna så hon flyttade över skallarna till plastpåsar av finare snitt, inköpta från NK . Journalisterna visste inte till sig i trasorna när detta hände, det var verkligen lyckat.
Hon höll i princip en segerpresskonferens i polisens lokaler, hur kul är inte det? Stämningen omgärdades av mycket humor, värme och glädje. Min dotter kan verkligen sprida glädje runt sig och skämta på ett sätt som får en att tänka efter.
Efter presskonferensen fick de var sin enskild intervju, här är det SVT som visar sina journalistiska konster….
… och sedan följde Radions P3 “Verkligheten” (närmast i bild).
Göteborgsposten fick en egen exklusiv intervju tidigare medan journalisten bara var med och fotade när beslaget hämtades ut. Några andra tidningar fick sina intervjuer via telefon.
Efter presskonferensen baxades beslaget in i hissen för vidare transport ner till entrén. Vagnen fick åka hiss själv då inget mer fick plats.
Med media i släptåg lastades allt in i en väntande bil. Bilen, en herrgårdsvagn, blev helt proppfull. Här en bild genom bakrutan.
Jag och min dotter klev in i bilen medans mikrofonerna spelade in när dörrarna stängdes, motorn startades och bilen rullade i väg. Journalistuppbådet stod kvar på gatan och blev mindre och mindre ju större avståndet blev medans bilen rullade iväg mot okänd ort och härledaren, som nyligen varit helt uträknad, hade vunnit ytterligare en stor seger.
————— : ————–
Helena briljerade!
Ja, verkligen!
Fast det är min dotter och jag känner henne blir jag ändå överraskad varje gång över hur brilijant hon är med media. Media älskar henne!