På nätet är det rena rama lugna gatan just nu. Någon skriker “Pedofil” någon annan talar engelska medan en tredje minsann har talat med Åklagare och Polis. Alltså inget märkvärdigt allt går sin stilla lunk när “de tre” där en av “de tre” själv var tre en gång men nu bara är två håller låda samtidigt som en av dem håller på med underhållsarbete.
Tja, vad skall man säga?
Jag kan säga att jobbet mot näthatet går framåt. Inte för att jag tycker det är kul för det jobbet skulle inte ha behövts om alla följde nettiketten. Men de som älskar att hata är i mycket stor minioritet, om jag får skämta lite. Jag tror att de få näthatare som finns (då pratar jag inte om barnbus) har alla hittat till Flashback för där får man skriva sönder vem man vill. De kallar det för “yttrandefrihet” medan det egentligen är yttrandefrihetens dödgrävare.
Om jag hade en sådan läggning som de tre, varav en av dem är två och en jobbar med underhållsarbete, skulle jag här och nu hängt ut alla kränkare jag kan namnen på med adresser, personnr och mycket mer.
Men jag gör inte det för jag tror på yttrandefriheten, dvs jag tror att Flashback till slut kommer att rätta sig i ledet och börja moderera bort kränkningar, förtal och annat skit som inte hör en värdig människa till.
Jag är beredd, trots att jag har annat att göra, att hjälpa till med jobbet att baxa Flashback på rätt kurs. Just nu verkar det hopplöst med tanke på ägarnas ytterst märkliga syn på yttrandefrihet som i deras ögon innefattar grova kränkningar och förtal mot människor som inte alltid kan försvara sig. Ju mer man sparkar på en som redan ligger ju mer yttrandefrihet anses det vara.
Man vänjer sig fort! För bara någon månad sedan blev jag fruktansvärt upprörd över att mitt namn nämndes i ett så suspekt forum som Flashback. Nu, bryr jag mig inte längre. Inte för att jag gett upp utan därför att nu har folket börja protestera mot skiten.
Jag känner mig inte ensam, jag känner att det står hur många som helst bakom mig medan det står tre personer framför mig varav en av dem är två och en jobbar med underhållsarbete.
En helt vanlig lugn och fin dag alltså!
Nästa gång tar vi upp frågan om vad näthatare skall göra när de inte längre har någonstans att hata av sig. Till dess.