Karlvonlinne – GP skriver om Karlvonlinnes mailkontointrång

En djupare förklaring av GPs artikel

GPs eminente journalist Per Sydvik skriver 2014-04-26 att hackaren “Karlvonlinne” hittades av Helena och hennes grävargrupp. Det som inte står är att det var polisen som beställde Karlvonlinnes identitet av Helenas grävargrupp efter att polisen själv inte kunde hitta honom trots några månaders arbete. Det tog oss (grävargruppen) en kväll att hitta honom där ordet “smutspress” var den direkta orsaken till att han hittades och Helenas idé att följa just det ordet på nätet. Vi säkerställde sedan identiteten genom text- och avatarbildanalys  med hjälp av speciell programvara. För att också få fram en teknisk bevisning gav Helena uppdraget, till polisen, att hämta ut personen bakom ett antal ATG-bongar som postats på Flashback av Karlvonlinne, på spelbolaget ATG. Polisen trodde inte det var så enkelt och att så jobbar man bara om det gäller mord eller liknande. Polisen gjorde dock, som vanligt, det Helena bad om och ringde upp henne lite senare: “Ni har hittat rätt, det är A******** S****** F******”! Därefter gratulerade polisen Helena och gruppen för att de hittat personen bakom karlvonlinne och för idén om ATG, som också det var Helenas idé.
Senare, under rättegången, visade det sig att just ATG-beviset var det som övertygade rätten om att det var den åtalade som gjort intrång. Försvaret med att någon annan kopierat bongar och postat på Flashback, efter att karlvonlinne postat på Aftonbladets chatt, gick inte hem hos rätten då det bara var 1-2 minuter mellan spel på ATG och tills de hamnade på Flashback.

Sydvik skriver att Karlvonlinne påstår att han har dåliga datorkunskaper och inte vet vad Flashback är. Bakom dessa ord finns dock en annan sanning. Karlvonlinne har en mängd hemsidor som förmodligen syftar till att säljas, efter att besöksantalet växt, genom intensivt SEO-arbete (SEO= Sökoptimering). En del av dessa hemsidor har också sålts. Alltså försöker en avancerad datoranvändare komma undan sitt brott genom att kalla sig datorokunnig. Det vanligaste sättet att “komma undan” brott är annars att hävda sin okunskap om vem som satt vid datorn den aktuella tiden.  Den teknik och metod som vår grupp arbetar med blir hävdandet om vem som satt vid datorn värdelöst. Vi kopplar ingen till ett ip-nr eller en dator utan vi kopplar dem till en anonym användare. Dvs den vi hittat kan sitta vid vilken dator som helst eller använda vilket ip-nr som helst därför att datorn, platsen eller ip-nr fyller ingen funktion. Det innebär i sin tur att anonymitetstjänster inte heller spelar någon som helst roll för vår metod, vi hittar dem ändå.

Sydvik skriver vidare att Helenas rättsfall hade ett enormt intresse och bidrog till att hennes, på internet, utspridda mail också rönte ett stort intresse. Man kan nog utan omsvep säga att sällan har så många läst så mycket av en enda persons privata mail. Skadan är upprörande också i ett samhällsperspektiv men framför allt är skadan enorm hos en ensam och av samhället nedtrampad oskyldig person. Det är en enorm börda att bära denna händelse inom sig. Vem som helst skulle bli galen för mindre. De som gjorde intrånget och sedan spridit ut mailen på nätet visade prov på värsta sortens ondska!

Sydvik fortsätter med att låta Helenas egna ord tala:

Min stora önskan är att folket på Flashback taggar ner och slutar driva folk in i döden!

Helena menar allvar! Det är faktiskt så att de som hängs ut drivs mot självmordstankar som kan rendera i självmord. Här har vi sannolikt ett stort mörkertal då anhöriga inte vill tala om orsaken till någons självmord då det är oerhört stigmatiserande att leda blickarna mot en familjs uthängning på Flashback.

Trots denna innerliga ondska och minst sagt svåra tid för Helena har hon, till skillnad från näthatarna på Flashback, ett stort hjärta och säger efter domen:

 Jag känner skadeglädje men också medlidande, med tanke på hans låga ålder.

Till sist skriver Sydvik att Helena märkt att de börjat tänka till om sitt beteende på nätet och vidare säger Helena:

Folk som utsatt mig för grovt förtal har kontaktat mig och bett om förlåtelse. Det accepterade jag. Alla har rätt till en andra chans

Om vi vänder på det och det istället är Helena som vänder sig till näthataren som gjort henne så illa och ber dem att inte skriva så illa, hade de då minskat ner eller slutat helt? Knappast! det enda som biter på näthatare är att hänga ut dem. De är oerhört fega och livrädda för att stå för det de säger. I och med det kan man säga att värsta straffet för en näthatare måste vara att bli uthängd, inte bara på någon hemsida, utan som brev till arbetskamrater och grannar mfl.

Ingen metod är för mild mot ondskan själv.

 

 

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.  Lär dig mer