Källa:
flashback.org/sp48691603
Hej allesammans!
Vill börja med att säga att jag länge funderat på att skriva detta men backat ut på grund av feghet/ångest. Känner dock att det är det minsta jag kan göra nu när jag är dömd, det jag gjort mot Helena har även fått mig att tänka till en hel del. Jag kommer alltid stå i skuld till henne rent spirituellt.
Vi alla och speciellt jag av någon har agerat helt fel. Det vi gjort kan jämnställas med mobbning. Skillnaden är bara den att effekten är tio gånger större på nätet.
Vill också fråga vem det är som har format er och min bild av Helena i själva verket? Media till största del! Men åklagaren har vart drivkraften bakom det hela. Vad döljer sig egentligen bakom allt negativt och alla lögner?
Från början så såg jag Helena som värsta galningen men nu när jag fått möjlighet att prata med henne personligen så verkar hon vara en intelligent tjej med skön dialekt som är otroligt besviken på hur rättsväsendet samt människor har behandlat henne. I början skrev jag att hon lät som en kille osv… Självklart så stämde ju inte detta… Jag hade bara en hatisk mentalitet och hade liksom aldrig ens pratat med henne personligen. Så vilken jävla rätt hade jag att uttrycka mig om det hela??
Som många av er som följt vad som hänt vet vid detta lag tack vare Helena’s samt SI-gruppens grävararbete så är mitt namn A******** S****** (anm. Maskat av bloggägaren). Jag har gått under identiterna Alecxzi, Karlvonlinne, och Hazzear0 här på Flashback.
Jag började läsa här på Flashback i relativt tidig ålder typ 13 års ålder, främst på grund av ett en vän tipsade mig om forumet. Till en början så tyckte jag att ämnena som diskuterades här var en aning vulgära och magstarka.
Innerst inne så kände jag att det var dumt att fortsätta läsa på forumet men nyfikenheten drev mig till att fortsätta göra det. Diskussioner om förbjudna saker som t.ex droger fick en att besöka forumet frekvent för att sjunka ännu djupare in i kaninhålet.
Det tog inte länge förrän man själv var en av dem som deltog flitigt i diskussionerna. Man vart uppslukad av atmosfären som rådde här.
Till slut så var man en av dem som deltog flitigt i att näthata, trolla, och bidra till elände utan att man ens tänkte på det själv. Man släppte på alla moraliska, etiska, och gränser just på grund av anonymitetens täckmantel. Man har även möjlighet att presentera sig som en person som man egentligen inte är vilket kan vara skadligt i sig.
Summan av kardemumman är att en helt vanlig person kan följa med grupptrycket som råder här på FB och bli en hatisk individ som kan skada andra igenom sina postningar.
Det är först nu jag har kommit till insikt om hur pass mycket man kan skada en människa igenom sina handlingar på internet. Man måste verkligen tänka på det man skriver och gör på internet. För i slutändan så är det en riktigt människa som läser det man skriver här på nätet.
Skäms över hur jag agerat mot Helena samt vad jag skrivit till henne nu i efterhands, jag hade aldrig sagt detta IRL till henne. Speciellt inte heller gjort intrång på hennes mail och spridit hennes ytterst privata uppgifter.
Har flera gånger blickat tillbaka här på FB för att se vad jag skrivit, och det har bokstavligt talat känts som att en helt annan person gjort dessa postningar. Tiden jag postade som mest här på Flashback var även en tid då jag led ekonomiskt/psykiskt på grund av stora spelproblem vilket satt sina spår än idag. Kände att jag behövde ventilera mitt hat mot någonting vilket Helena har fått drabbats utav vilket är helt jävla fel…
Förstår ni vad allt hat som jag bland annat bidragit till gentemot en enskild person har förosakat? Jag har haft möjlighet att prata med Helena och hon har berättat att allt hat gentemote henne har bidragit till att hon vart nära på att ta självmord. Det är allvarligt! Tanken att jag har vart en bidragande faktor till att en människa har viljat skada sig själv på grund av att sitt mående ger mig otrolig ångest och får mig även att känna mig som en jävligt dålig människa. En person ska aldrig behöva komma på sådana tankar ens, då är någonting fel.
Det är endå en människa vi pratar om och inte ett objekt. Alla gör misstag här i livet och istället för att trycka ner en människa så bör man hjälpa denne upp. Två fel blir aldrig ett rätt. Alla kan ändra på sig och rikta sin energi i en annan riktning. Det finns ingen positiv utkomma i att trycka ner/hata på en människa egentligen. Någonting jag tänkt på länge nu.
Jag är nu dömd för dataintrång o det kmr finnas i belastningsregistret lång tid framöver påverka jobbmöjligheter med mera.. Men det är inte det huvudsakliga… Huvudsaken är att jag har agerat otroligt fel gentemot en medmänniska och fått Helena att må dåligt… Ångesten/skammen av detta är något jag verkligen kommer få dras med resten av livet… Men det är inte heller det huvudsakliga, utan huvudsaken är att jag bidragit till att helenas privata uppgifter kommer ligga på nätet en låång tid framövet vilket orsakat henne stor skada… Så tänk på vad ni skriver, hur ni agerar, och kom ihåg att näthat är förödande. Detta är det sista jag skriver här på Flashback bland annat, man mår ingen bra av att skriva saker under anonym identitet.
Helena samt SI-gruppen har identiteter på dem flesta som har deltagit i att näthata samt intrång så jag tycker att det minsta man kan göra för att rättfärdigställa sitt beteende är att be om ursäkt åtminstonde. Som ni säkert läst i bilagan som finns med i FUP så är SI-gruppens arbete väldigt ingående och det finns enligt uppgift kartläggning på varje enskild användare som deltagit i näthatet.
Jag kan inte göra någonting annat än att be Helena, hennes pappa, och familj så otroligt mycket om ursäkt, tusen gånger om, även fast jag skulle vilja göra så mycket mer. Att Helena har godtagit min ursäkt och vill ge mig en andra chans är någonting jag tycker är otroligt starkt efter vad hon gått igenom. Fin personlighet… Är evigt tacksam för det också… Hoppas verkligen du lyckas gå vidare i ditt liv trots skit jag samt andra förorsakat dig..
/karlvonlinne
Mycket fint skrivet!
Heder till dig! Du är förlåten!
Vad du inte tänkt på är att ditt inlägg kommer att få dussintals av näthatare att sluta näthata. Bara det är ett enastående jobb från din sida. Jag, Helena och min familj önskar dig en fin framtid!
Helenas pappa
Helena svarade karlvonlinne på sin blogg (klicka på överskriften för att gå till hennes blogg):
En ursäkt kan betyda så mycket
Efter ett långt telefonsamtal med den unga mannen som gjorde dataintrång på min email inser man att även de man kan vara riktigt arg på också förtjänar förståelse.
Den unga mannen led svår samvetskval under vårt samtal och erkände samtliga gärningar. Men det är okej, jag har lovat att förlåta alla som ber om ursäkt och identifierar sig. Egentligen hade jag en diabolisk plan för den här killen. Jag skulle dra honom igen inför rätta för förtal. Men efter en lång och uppriktig diskussion och medmänsklighet försvann alla begär efter hämnd.
Jag förlåter honom och hans ord har varit uppriktiga. Jag har haft samtal med flera näthatare vid det här laget som jag grävt fram och historien känns igen. De följer med gruppen, det blir ett spel och man glömmer att det finns en människa bakom. Återigen alltså, möjligen kan det vara en åldersfråga. De här som följer strömmen brukar ofta vara yngre. De riktiga, de sjuka näthatarna som mrsmagoo, Theron mfl är medelålders och har något allvarligt fel i huvudet.
Men den unga mannen som fälldes för dataintrång emot mig var också upprörd över att han kände sig så bedragen av media och åklagaren. Hur de kunde skapa en sådan stämning. Att media skriver när det är snaskigt är bara att förvänta sig. Men en åklagare har ansvar, Kristina Ehrenborg Staffas satt och ljög världspressen i ansiktet under presskonferansen om bårhuskoder och en del annat. Hon till och med hänvisade folk till att besöka Flashback där mitt liv ödelades tack vare henne och hennes fantasier. Jag kommer aldrig glömma och förlåta det, det kan jag lova.
Men en person som matas med information som är felaktig och sedan hypas med löpsedlar är också många gånger ett offer. Offer för desinformation.
Jag förklarade för den unga mannen varför det blev så fel så som jag förklarat för andra Flashbackare. Det rör sig om att när man hamnar på Flashback drabbas man av en värdeförskjutning med tiden, en förskjutning av känslan av rätt och fel, verklighet och fantasi som kan jämställas med kognitiv dissonans. En sorts förtrollning som bara bryts av att stänga av datorn eller sluta besöka sidan. Flashback är skadlig, det är en samhällsfara som fostrar ungdomar till att bli Internetpsykopater. Nu är det bara dags att dra pluggen ur skithuset.
Jag är villig att förlåta alla, jag vill verkligen det, enda krav jag har är att personen identifierar sig med sitt Flashback nick samt sin verkliga identitet. Därefter förlåter jag. Erbjudandet kommer inte kvarstå för evigt.
ASF, jag vill tacka dig för det fina brev du skrev på Flashback och jag tror du nog öppnat många ögon med den öppenhjärtliga bekännelsen. Av vårt samtal att döma så är du en bra människa med mänsklighet som ett starkt karaktärsdrag. Jag är imponerad. Faktiskt känns det som jag själv blev bättre av din öppenhjärtlighet och inspirerande ärlighet. Jag blev i alla fall rörd.
Lycka verkligen till nu ASF!
Bra “Karlvonlinne” att du har bett Helena om ursäkt för allt skit du har skrivit och postat om henne, och bra att du erkände att du gjorde mer dumheter mot henne,genom att tränga dej in på hennes mejlkonton och användarkonton som du har gjort, samt skrivit skit om henne. Nu när du har bett om ursäkt så måste du lova dyrt och heligt att aldrig mer göra om dumheterna mot Helena eller andra personer, Du har insett att polisen inte blir så glad när de fick reda på var du har sysslat med på nätet. Men nu måste livet gå vidare”Karlvonlinne”,samt att det var bra att du begrundade dina synder och bad Helena och hennes anhöriga om ursäkt. och jag hoppas också på att alla som har trackasserat, förtalat och hotat folk ska sluta upp med dumheterna och be de personer som har utsatts för dessa hatiska angrepp om ursäkt.
Nu måste näthatet upphöra så att internet blir en trygg plats för alla att vistas i.
En strålande kommentar!