Känner sig hotad
Åklagare Kristina Ehrenborg-Staffas har, som efter “skelettmålet” fått flytta till UC, känt sig hotat av ett Julkort som Helena skickat till henne. Överåklagare Marianne Ny polisanmälde Julkortet som ett hot. Hotet skall bestå i att Julkortet skickades hem till Ehrenborg-Staffas och att det fanns människokranium på Julkortets framsida. Det som inte sägs är texten på Julkortet :
Framsidan:
God Jul och Gott nytt ÅR önskar Helena med familj.
och
Baksidan:
Till alla er som betytt något för mig 2013!
Detta kan knappast kallas för hot om man jämför med riktiga hot som Helena varit utsatt för, visar här tre exempel av flera dussin:
Vi håller på att gräva fram de som ligger bakom dessa hot och är tvärsäkra på att hitta dem. C2H6 vet vi redan vem det är. Det finns bara en person som skriver på det sättet och som kan komma på tanken att kalla sig för den kemiska beteckningen för ämnet Ethan.
Vårt rättssystem är en rättssäkerhetsrisk
Efter att ha tragglat runt i vår rättsapparat i snart tre år skulle det vara ett brott mot folket att säga att vårt rättssystem är rättssäkert. Det är inte bara rättsosäkert, det är också oanständigt.
Jag skulle kunna rabbla upp flera sidor med exempel på hur illa det är ställt, inte minst manipulering av förundersökningsprotokollet (fup) mot min dotter. Som exempel ur det protokollet kan jag nämna alla saker som flyttats runt och lagts ihop för att bilderna skall se värre ut än de är och för att det skall se ut som om det är ett pågående brott. En påse med hobbyknivar kallas för skalpeller i fup:en och samma påse går att se på flera bilder från olika platser i lägenheten. Filmer har valts ut och lagts ihop tillsammans med annat som skall visa att min dotter är klandervärd. Det finns avsevärt mer än detta, av det väljer jag bara ut en sak till: Min dotter satt häktad i ca 3 månader på grund av att det var pågående brott. För att bevisa detta för domaren, som bestämmer om någon skall häktas, angavs att min dotter hade CD/DVD-skivor uppe på datorbordet bredvid bildskärmen. I Hovrätten fick min dotter erkännandet av polisen Kristina Windt att dessa skivor inte stod på datorbordet, som hon tidigare påstått, utan de stod på golvet under datorbordet. Vad Windt, och alla andra, inte säger är att de inte heller stod under datorbordet utan de stod där min dotter under hela utredningen från första dagen sagt att de stod: I vardagsrummet i en plastsäck som skulle kastas.
Varför ljuger rättssystemet om detta? Jo, bara för att de jobbar uteslutande subjektivt och lägger alla sina resurser till att sätta fast den de redan har. Objektiviteten lyser alltså med sin frånvaro. Det är här rättsosäkerheten kommer in i systemet. Förmodligen är det ingen som bestämt att det skall vara så här, det är subsystemet i form av bland annat en kollegial korruption som bestämt det och alla jobbar i en tro av objektivt och omedvetet rättar till bevis så att det stämmer med resultatet av gärningen och med svaret att “alla kan göra fel, vi är ju bara människor” när någon “justering” uppdagas.
Ett oanständigt fall som kostat Englands skattebetalare snart en kvarts miljard går att läsa om här: Göteborgsposten.
Drog någon i en tråd
I en rättegång om en mycket svår misshandel som slutade med hjärnblödning hände något märkligt. Bevisningen var det bästa tänkbara, enligt polisen. Ändå friades våldsverkaren. Alla inblandade tappade hakan, till och med våldsverkarens försvarare. Jag har talat länge och väl med flera av de som stått nära utredningen och de ruskar bara på huvudet. Svaret på varför det kan gå så här kanske Hovrätten skrev i domen:
Det föreligger således ett flertal brister i utredningen. Dessa måste gå ut över åklagaren.
Åklagaren som gick på hårt, effektivt och överlägset i Tingsrätten var helt förlamad i Hovrätten och det lilla åklagaren gjorde blev helt fel. Hovrättens friande dom vägrade samma åklagare att överklaga trots den drabbades vädjan. Hur kan det bli så här?
Åklagaren i det målet är vän och, förmodligen, lunchar tidvis med åklagaren i det världsberömda griftefridsmålet, Kristina Ehrenborg-Staffas.
Jag vill dock inte tro att det handlar om kollegial korruption där någon ville att det skulle bli förlust för att straffa brottsoffret men hur som helst så är friandet av våldsmannen i Hovrätten, som fick två års fängelse i Tingsrätten, svårt att förstå med orden att detta “måste gå ut över åklagaren” enligt domen.
Julkortsmålet
Min dotters skickande av en bunt julkort till flera olika personer som betytt något för henne under 2013 var ett roligt konstprojekt och en glädjeyra över att hon friats helt från processen som var nära att ta hennes liv. Hon skickade till sina vänner, nära anhöriga, poliser, häktespersonal och journalister. När hon skrivit namnen på korten som hon hade på listan återstod några Julkort. Vilka namn skall hon skriva på de Julkorten? Några namn föreslogs och hon skrev de namnen på Julkorten. Men så föreslog någon att åklagaren i “skelettmålet” skulle få ett kort också. Helena hade inte alls tänkt skicka till henne och tvekade. Diskussionerna kretsade om att åklagaren borde få en glad Julhälsning så att hon förstår att Helena inte alls är bitter på civilpersonen “Kristina Ehrenborg-Staffas” utan det är “åklagare Kristina Ehrenborg-Staffas” hon är bitter på.
Jag protesterade mot att den åklagaren skulle få en så fin hedersbetygelse, som en Julhälsning är, då hon faktiskt har ljugit i rätten, förvanskat fup:en och ljugit i media för att fälla en person för ett brott som inte är ett brott. Men min dotter är som hon är och gick till slut med på att skicka Julkortet.
Märkligt reaktion
Reaktionen från Kristina Ehrenborg-Staffas är mycket märklig. Lika märkligt är det att överåklagare Marianne Ny gjorde polisanmälan och den långa tid som förflutit sedan dess är än märkligare. Varför alla dessa märkligheter? Varför har det tagit nära två år för att utreda ett Julkort? Har de suttit och rullat tummarna hela tiden? Det finns ju inte mycket att utreda.
Förmodligen är det så att domen redan är skriven och den är fällande. För att göra maximal skada och hämnas på att Helena som så skickligt hanterade både Tingsrättsförhandlingarna och Hovrättsförhandlingarna, som ledde fram till ett friande, har man både makten och viljan att invänta Helenas skadestånd från JK för att kunna ta så mycket pengar som bara är möjligt ur detta skadestånd. Jag skriver “förmodligen” för jag kan ju inte veta om det är så och vill inte att det rättsväsende som jag hållit så högt under alla år skulle vara korrumperat och låter sig ledas av några få åklagare med alla andra i ett kollegialt ledband springande efter.
Det är inte anständigt
Efter att kallat ut dokument under ett visst beräknat system kan jag säga att vi redan vet en hel del hur illa det är ställt och kommer lite längre fram att presentera detta. I Sverige kan, till skillnad mot de flesta andra länder, en förundersökning pågå så länge en åklagare behagar. I Sverige kan, till skillnad mot de flesta andra länder, en häktad få sitta i häkte långt längre tid än vad brottet kan ge i fängelse om den misstänkte fälls. Julian Assange har i princip varit häktad i snart 5 år för ett misstänkt brott som kan ge högst 2 år i fängelse. Förfarandet har kostat England nära en kvarts miljard kronor och det är, jo just det, Marianne Ny som ligger bakom detta helidiotiska tilltag. Frågan advokat Svante Thorsell ställer sig är vad Marianne Ny gjort i målet under denna långa tid? Rätten att få beslut om förundersökning prövad av domstol är inte möjlig i Sverige. Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna artikel 6 garanteras den som anklagas för brott en rättegång inom skälig tid. I Sverige kan man inte få en förundersökning granskad eller att en sådan läggs ner. Ingen granskar åklagare att de sköter sitt ämbete på rätt sätt eller är dugliga för jobbet. Kristina Ehrenborg-Staffas är i vart fall inte duglig då hon inte visste hur griftefridslagen skall tolkas och beskrev sin okunskap ut över hela världen och lade till lögner som vi aldrig kan förlåta henne för.
Helena berättade hela tiden från första förhöret i häktet till sista dagen i Hovrätten hur lagen skall tolkas, och hon fick rätt.
De processer vi varit inblandade i som “Skelettmålet”, “Misshandelsmålet” och nu senast “Julkortsmålet” visar med all önskvärd tydlighet, tillsammans med Assange-målet, att något är riktigt ruttet. Jag kan lova att det inte blir en vacker läsning men jag kan också lova att rättssystemet inte kommer att bry sig det minsta av vår, eller andras kritik, för så illa ställt är det med det rättssystem jag för bara tre år sedan trodde var det bästa i Världen. Men så går det när alla instanser sitter i samma hus, lunchar ihop, berättar om helgens nöjen ihop, processar ihop, fattar tokiga beslut som kostar ett annat land en kvarts miljard kronor, utreder varandra och med lagar och regler som ger denna grupp rätten att göra precis vad de vill utan några som helst konsekvenser samtidigt som den som skall betala priset för detta är min dotter Helena, det är inte anständigt!