Helena, “Skelettkvinnan” och media

Helena har själv gått till media

Under de år som gått sedan 5 September 2012 har vi ofta hör eller läst att Helena minsann själv figurerat i media och på så sätt själv dragit in sig i förtal på nätet. Tanken är helt felaktig och grundlös. Helena satt häktad när det mesta och värsta skrevs om henne i media och hon satt häktad när förtalet av henne drogs igång. En stor del av förtalet på nätet åstadkoms också under de tre månader hon var häktad. När Helena släpptes fri insåg hon att något måste göras för att få stopp på skriverierna och för att media skall få rätt bild. Det är alltså Helena som fick stopp på media och det är Helena som först minskade takten av förtal på Flashback och senare nästan helt fick stopp på det. Helenas roll i skriverierna i media och på nätet är alltså det rakt motsatta till vad vissa mindre nogräknade på nätet påstått. Här nedan följer i korthet hur det gick till:

5 September 2012

När polisen fick syn på Helenas helt lagliga skelett startade ett inferno av lögner och hissade historier. Allt som följde härefter i media härrör från en enda singularitet, dvs åklagare Christina Ehrenborg-Staffas. I media spreds påståendet att Helena var en mördare. Tanken var att hon mördat folk och lagt dem i lägenheten för att ruttna tills det bara var ett skelett kvar. Åklagaren visste mycket väl att detta inte kunde vara sant för skelett bleks inte av sig själv och skelett har inte borrade hål vid lederna när de sitter i en kropp. Påståendet var rent löjligt ändå var det just detta som åklagaren spred ut medan Helena satt häktad med fulla restriktioner. När veckan var slut kunde vi räkna fram mer än hundra artiklar både i Sverige och utomlands där det påstås att Helena kanske har mördat.

Värre och värre

Härefter följde anklagelser från åklagaren att Helena hade sex med döda, grävt upp lik, gjort inbrott på bårhus och mycket mer. Media gottade sig i dessa bisarra uppgifter. Annat kan man inte heller förvänta sig av media, de skall ju förmedla det som hänt och händer. Eftersom det också hör till saken att media kämpar för sin överlevnad är sådana här nyheter mycket välkomna, speciellt när de legaliseras av en åklagare med den tyngd en åklagare besitter i informationsflödet. Man publicerade bilder på en frys med innehållande flera mänskliga kranium där det påstods att det var Helenas frys. De publicerade bilder på nedbäddade skelett i en säng där man tydligt ser sängkläder, tapeter och andra identifierbara detaljer. Polisutredningen hade redan innan detta publicerats konstaterat att i nuvarande lägenhet finns inte den aktuella frysen, inte heller fanns sängen, tapeterna eller sängkläderna. Inga andra identifierbara detaljer som fanns på bilderna gick att finna. De hade också besökt lägenheten där Helena bodde tidigare och inte heller där kunde man hitta de tapeter eller andra identifierbara detaljer som återfinns på bilderna. Där fanns inte heller den aktuella frysen. Underteckna fick reda på av en polis i utredningen att frysen tillverkats i Tyskland och bara sålts där. Inga av de foton som visats i media eller de som var intressanta för utredningen föreställde Helena eller hennes saker. Det var bilder Helena för sina intressen laddat ner från nätet eller fått på annat sätt. Allt detta visste åklagaren redan tidigt i utredningen.

Presskonferens

Åklagaren kallade till presskonferens och dit kom inte bara media från Sverige utan de kom från stora delar av världen. Under konferens berättade åklagaren hur bisarrt detta mål är. Åklagaren valde att fortsätta torgföra de detaljer och bilder som utredningen avfärdat att vara Helena och Helenas. Åklagaren berättade om bårhuskoder Helena skulle haft men som inte alls är sant och som senare bekräftats vara “olyckliga formuleringar” av justitiekanslern med fler. Media, inte bara i Sverige, upplät återigen förstasidan om den bisarra “skelettkvinnan”. Vi kunde hitta tidningar till och med i de minsta och de fattigaste länderna som skrev om Helena och det hon stod åtalad för. Naturligtvis tog de bara med de värsta bitarna i sina artiklar med några få undantag.

Lögnerna fortsatte

Detaljer och bilder som mer eller mindre avfärdats av utredningen fortsatte att spridas av åklagaren som möjliga sanningar. Än värre var att dessa uppgifter användes av dräggen på nätet som inte verkar ha något annat att göra än att sitta och skriva strunt. Skillnaden mellan media och näthuliganerna är den att huliganerna lade till egna påhitt och gissningar till de makalösa historier som media förmedlat från åklagaren. Skriverierna på nätet började övergå i rena konspirationsandan där man drog in flera andra både nya och äldre ouppklarade brott i Sverige och lade Helena till last för det. Ett tips till utredningen som gjorts av en man utanför Stockholm föranledde utredningen att fråga Helena om det brottet tipsaren lämnat in. När Helena berättade detta för mig förstod vi senare att det kom från den tipsare vi nu känner namnet på eftersom tipsaren själv varit i bråk med en part i det brottet. Om tipsare  i övrigt är som den mannen lär polisen hålla ordentligt hatten för detta är en notorisk konspirationsteoretiker. När en åklagare för ut till media uppgifter som man inte borde föra ut väcker man krafter som ingen vill se och som alla förlorar på att få väckta.

Detta håller inte

När Helena släpptes ur häktet, ett förfarande som för övrigt påminde om en spännande agentfilm, diskuterade vi hur vi skulle få stopp på medias hysteriska skriverier som spridit sig ut till näthuliganerna. Vi kom snabbt fram till att Helena skall försöka tala med journalisterna och förklara hur det verkligen ligger till. Per Sydvik på Göteborgsposten hade skrivit ett väldigt fint och vänligt brev till Helena där han bad om att få tala med henne. Helena tyckte det var en bra början, att tala med Sydvik.

Allt vände över en natt

Tala med media var det bästa beslutet Helena kunde ta just i denna tid. Media vände direkt efter Göteborgspostens artikel och nu började flera ringa till Helena om att få tala med henne. Det var rent hysteriskt! SVT, TV4, Radion och mängder med tidningar ringde. Det ringde också från olika nättidningar.

Media uppförde sig korrekt

Media uppförde sig korrekt, även under den tid de inte kände till sanningen. De publicerade aldrig Helenas namn, de började skriva “Helena” först när Helena bad dem om det efter att åklagaren nämnt hennes förnamn i en intervju. Personuppgifter har de aldrig publicerat och de har bara skrivit exakt det som åklagaren sagt och visat de bilder åklagaren släppt till dem. När Helena talat med dem har de alltid bett Helena att godkänna artikeln innan publicering. Kort sagt har svensk media uppträtt korrekt och omdömesfullt. Viss nätmedia långt ut på högerkanten har varit omdömeslösa och publicerat personuppgifter tillsammans med de förljugna uppgifterna som först dök upp men inte rättat sig när sanningen till slut kom fram. De har publicerat uppgiften att Helena fälldes i Tingsrätten men inte att hon friades i Hovrätten och just de har mage att klaga på “PK-media” att de ljuger. Vi har på bästa parkettplats sett att det förhåller sig tvärt om!

Stämma media

Det har hörts röster från näthuliganerna att Helena borde stämma media istället för att ge sig på huliganerna. Deras åsikt har sin grund i att de inte själva förstår hur de skadar folk i sina lögner och uthängningar av folk. De tror att de är guds gåva till mänskligheten och deras skriverier är verser i den heliga boken när de i själva verket är ett ok för folket, ett avskräde som skulle göra livet trevligare om de försvann. Media har i stort uppträtt helt korrekt och varför skall hon stämma de som är helt korrekta. Det hade alltså varit helt utsiktslöst att stämma media.

Vad var hemligheten med Helena

Varför hade Helena skelettdelar hemma? Jo, det ligger till så att Helena är, eller var, mycket intresserad rättsmedicin och i det intresset speciellt av osteologi eller läran om mänskliga skelett. Hon ville lära sig hur man genom att titta på skelett kan ta reda på vad personen led av, hur personen skadats eller vad personen avled av. Hon har skrivit massor om detta och hon har massor av böcker om samma sak. Det visste åklagaren men tog inte alls med det i åtalet. Helena var också intresserad av sexologi av alla former. Hon har metervis av böcker i ämnet och oerhört mycket eget skrivet material. Hon laddade också ner andras erfarenheter och bilder i ämnet från nätet. Med tiden blev samlingen mycket stor av nedladdat material. Noterbart är att minst nedladdat och minst skrivet i frågan om sexologi var om nekrofili. Just det som Helena hade minst av i sin samling tog åklagaren upp och lade ihop med att hon hade skelettdelar hemma och vips hade hon en story om en bisarr kvinna med bisarra intressen och en bisarr läggning. Allt detta genomskådade rätten och friade Helena från eländet åklagaren försökt att snickra ihop. Tyvärr kan de inte befria henne från allt skit på nätet, det får vi göra själva i rätten att freda oss.

Slutklämmen

Om svenska åklagare är intresserad av bisarra saker kan jag meddela att det finns folk som tävlar i samlandet av navelludd. Om det är åtalbart vet jag inte men duktiga åklagare kan säkerligen snickra ihop något så att det kan gå till åtal. Om inte det går kan jag tipsa om ännu bisarrare människor, näthatare. Där behöver inte åklagarna snickra ihop något för att de skall kunna åtalas. De har redan brutit mot förtalslagen och kan åtalas direkt så slipper vi freda oss på egen hand mot eländet. Var är alla åklagare nu? Hallå!!!

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.  Lär dig mer