Sätt dit era bannemän

Häktning utan orsak mycket vanligt i Sverige

Man har personligt ansvar för att ta reda på reglerna

Mängder av de som häktas i Sverige häktas på oklara grunder. Vi vet att det är så därför min dotter häktades för att hon haft skelettdelar hemma. Man kan ha personliga åsikter om att äga skelett och att förvara dem hemma men det är inte alls olagligt. Det är mycket enkelt att se det lagliga i handlandet bara genom att läsa griftefridslagen. Min dotter, som mycket väl vet att man måste hålla reda på lagar och regler själv, har gjort just så innan hon köpte in skelettdelarna. Lagen är så enkel att tolka att ingen kan missförstå den, speciellt inte någon med högre juridisk utbildning.

Häktad med restriktioner utan orsak

Min dotter häktades och satt på häkte i 3 månader, största delen med restriktioner, dvs hon var totalt isolerad på häktet. Varför? Den direkta orsaken till varje förlängning av häktningen med restriktioner kommer jag inte att avslöja här, det kommer i en bok, men man kan mycket tydligt konstatera att häkta någon för innehav av lagliga skelettdelar är inte någon orsak. Varför häktades hon överhuvudtaget? Varför? Vi i vår familj har funderat på det länge men hittar inget svar. Inte ens utredande polis förstod varför hon häktades. Det var inte ett ”pågående brott” då  skelettinnehav inte är ett brott som alla enkelt kunde konstatera. Det kan inte heller vara för att hon skulle kunna skaffa undan bevis för det lagliga innehavet och inte heller för att hon skulle kunna påverka utredningen. Hon erkände vapenbrottet direkt och ”vapnen” hade polisen i förvar så det kan inte vara det som var orsaken. Frågan kvarstår: Varför?

Familjen vet varför

Vi i vår familj kan bara komma fram till att häktningen av vår dotter med total isolering var personlig. Åklagaren, Kristina Ehrenborg Staffas, verkade inte tycka om att bli mästrad av en ”suspekt” och fattig kvinna från de ”mörkaste kvarteren” i Göteborg. Möjligtvis av ren ilska och med illa valda orsaker inför domaren förlängdes häktningarna gång efter gång. Orsakerna var av en sådan karaktär att domaren reagerade illa på det. Ingen av dessa pålästa välutbildade jurister ägnade ens en sekund att läsa griftefridslagen, som vår dotter redan kunde utantill. Vi vill inte tro att den ena juristutbildade personen efter den andra kunde missa tolkningen av griftefridslagen så grovt som de tycktes göra. Det kan bara inte vara så dåligt ställt inom vårt rättsväsende!? Naturligtvis är det inte så dåligt med kunskapen om våra lagar så vi kan därför bara hitta en enda möjlig orsak till den långa häktningstiden: det var personligt.

Hon lät sig inte brytas ner

Vår dotter är varm i sitt sätt med mycket empati. Jag har flera gånger varit med om när hon hjälpt utsatta i olika situationer. En gång lät hon bla en uteliggare sova över hemma hos sig i flera dagar. Jag har sett hur hon hjälpt andra med pengar, kläder osv. Hon har ett sätt som gör att man tror hon lätt bryts ner. Vi tror helt enkelt att åklagaren misstog sig och använde häktningen som ett verktyg att bryta ner henne, vi tror numera också detta är ett vanligt förfarande. Men hon lyckades inte bryta ner vår dotter, tvärt om klarade hon de strategiskt inlagda förhören leende, skojande och briljant medan hon läste lagen för dem. Tiden gick där hon satt totalt isolerad på häktet och de förhörde henne regelbundet. Inte en enda gång tvekade hon i sina kunniga svar till förhörsledaren och varje gång var hon på strålande humör. Den första förhörsledaren tyckte om vår dotter, det har han själv sagt till mig personligen. Han var överraskad över hennes briljanta sätt att hantera läget trots den långa isoleringen. Han hade varit utredare i 40 år men aldrig tidigare mött någon som så enkelt kunde svara på hans kluriga frågor, det gick inte ”lura” henne överhuvudtaget. Tyvärr fick hon betala ett pris för att inte låta sig brytas ner, dvs en förlängd häktning med fortsatta särskilda restriktioner.

Häktespersonalen slog larm

Den mycket rutinerade och välutbildade häktespersonalen, som min dotter tyckte mycket om, skrev ett meddelande till åklagaren. De bad om att vår dotter skulle få träffa en annan häktad för att motverka skador man kan få av en total isolering på häktet. Svaret var ett stort ”NEJ!!!”, från åklagaren. Varför detta nej? Varför isolering överhuvudtaget? Vi kan inte se någon som helst orsak till denna isolering lika lite som vi inte kan se någon orsak till att hon häktats överhuvudtaget. Vi fick inte ens hälsa på henne! Varför? Var de rädda för att vi skulle ta med benknotor till häktet? Vi har ställt frågan flera gånger men får aldrig något svar. Först när vi närmade oss slutet till häktningen fick vi besöka vår älskade dotter. Med tårar i ögonen träffad vi henne och skrattande sade hon: ”Ni skall inte gråta, det är jag som skall gråta”. Det blev sedan den finaste timman vi haft på flera år.

Höll kontakten svårligen via brev

Vi skrev flera brev och kort till vår dotter på häktet. Vi blev frustrerade att hon aldrig svarade. Men så plötsligt, flera veckor senare, fick vi svar. Det var härligt att få läsa brevet från henne. Men hon svarade så konstigt, det var svårt att förstå. Efter lite grubblande förstod vi att hon svarade på ett brev vi skickat nyligen. Hennes brev verkade vara ett av flera men inte det första brevet. Åklagaren som först skall granska alla brev drog för det första ut på tiden med att skicka vidare breven och när hon gjorde det skickade hon dem inte i datumordning. Det var plågsamt att också vi föräldrar straffades av åklagaren, förbannat ohyfsat beteende. Får man verkligen göra så? Är det tillåtet enligt våra lagar att bete sig på detta vis? Vi funderar på att testa lagligheten av detta handlande. Vi hade alltså ingen som helst nytta av brevväxlingen. Först när vår dotter släpptes ur häktet kunde vi sortera brevväxlingen. Breven var två till fyra veckor försenade åt båda håll. Vi föräldrar kommenterar det hela i ett av breven med orden: Ett jävla sätt!

Inte samma person

När vår dotter kom hem konstaterade vi att något var borta. Den långa isoleringen hade trots allt krupit in innanför skinnet på henne. Vi fick inte hem samma dotter som vi hade haft några månader tidigare. Vi fick hem en dotter som var helt förvandlad. Hon måste få hjälp att bearbeta det hon varit med om. Hon fick hjälp från oväntat håll men som slutade i en tragedi på flera sätt, inte minst från Hovrätten. Mer om det i en annan artikel. Den långa vägen tillbaka till livet hade nu börjat. Vi fick ett tråkigt besked från en läkare: Hon kommer aldrig mer bli som förr, hon har fått en mycket svår form av PTSD. Tydligen har hennes PTSD blivit kronisk, på samma sätt som de amerikanska soldaterna i Vietnam råkade ut för och som troligtvis åklagaren orsakat genom sitt märkliga handlande under hela processen. Vi trodde vi skulle få en lungn och fin pension framöver men så blir det alltså inte. Nu har vi en lång och svår väg framför oss att vandra mot ett någorlunda normalt liv igen om det ens är möjligt.

Det fortsätter

Helena blev oerhört glad när hon friades av Högsta Domstolen. Hon valde att visa det med att skicka ett Julkort till alla som betytt något för henne under år 2013. Åklagaren var inte påtänkt att få ett Julkort men det blev kort över och då blev det så att åklagaren också fick ett kort. Meningen var alltså att visa sin glädje och tacksamhet över att hon fått rätt till slut. Märkligt nog uppfattade inte åklagaren det som en glädjeyttring. Hon såg det som ett hot och lät sin kollega, Marianne Ny, göra en polisanmälan. Vi föräldrar såg det däremot som en dålig förlorare. Två åklagare tillsammans borde se att detta inte kan anses som ett hot. Å andra sidan såg de inte att det är tillåtet att äga skelettdelar heller så det kanske inte är så konstigt att de missuppfattar glädjeyran som ett hot. Förmodligen har någon berättat för dem att det inte kan vara ett hot med en Julhälsning så de har letat efter något annat att fylla åtalet med. Som det ser ut nu är Julkortet underordnat annat i det eventuella åtalet. Vi, Helenas föräldrar, tycker detta är det fånigaste vi sett, det borde räcka nu. Aktade åklagare borde vara de första att inse att gränsen för hur mycket man, i lagens namn, kan förstöra oskyldiga människor har passerats för länge sedan.

Vi föräldrar anser att åklagarens handlande förstört vår dotter

Åklagare mot oddsen

 

Denna webbplats använder cookies. Genom att fortsätta använda denna webbplats accepterar du vår användning av cookies.  Lär dig mer