En hypotetisk händelse
En person blir svårt näthatad, de skriver att hen är en kriminell våldsverkare som är uppfostrad av föräldrar helt utan omdöme. Ja, inte sällan kan hen:s föräldrar beskyllas för andra svåra brott eller att vara klandervärda på annat sätt. På vilket sätt föräldrarna är klandervärda spelar mindre roll, bara ett konstaterande att de är klandervärda på något sätt räcker gott för tråden.
Bakgrunden kan vara att polisen hämtat hen för ett brott de misstänker hen för. En tråd skapas på Flashback och den börjar rulla på med den ena spekulationen värre än den andra. Hen sitter häktat och vet inte ens att en tråd på Flashback rullar på i hög takt. Hen:s älskade föräldrar som aldrig någonsin gjort något ont använder datorn på sin höjda att betala räkningar med.
Plötsligt lägger någon ut hen:s personuppgifter så att alla i hela Världen kan se vem det är som är så jävla kriminell. Det misstänkta brottet har nu blivit till ett brott hen verkligen har utfört. Tråden har alltså konstaterat att hen är skyldig och nu dröjer det inte länge förrän MrsMagoo bergfast som en klippa talar om vilket straff som skall utdömas. Ingen kan säga emot MrsMagoo för då får de en skopa empatilöst och tankefritt ovett över sig.
När tråden rullat några varv har ovanstående blivit kroniska sanningar och näthatarna har trevligt och nästan tävlar i att spy galla på familjen. Hen är ju verkligen en galning uppfostrad av galna föräldrar, inte konstigt att hen är så galen som hen är. Det hoppar in användare i tråden och postar något kränkande och hoppar ut igen utan att alls veta hur sakernas tillstånd verkligen är. De inbitna tråddeltagarna är kungar i baren. Livet leker och de mår så himla bra nu, måtte detta aldrig ta slut…
Några varv senare i tråden har de hittat hen:s barn. Någon i tråden känner någon i huset där brottslingen bor som nu har barnens personuppgifter som denne, till en stolthet som inte har några gränser, lägger ut i tråden för att få smaka sötman av att vara den första som lägger ut dessa uppgifter. Idioten vet inte till sig i trasorna.
Moderatorn för tråden raderar och bannar i takt med att tråden inte är tillräckligt tuff. På Flashback talar man om att trådar skall hålla en hög kvalité, det innebär i praktiken att varje skapad tråd skall var upprörande och skada så avskyvärt som möjligt för det drar läsare och läsare genererar inkomster till ägaren, eller “admin” om man tycker det är lättare att säga. Ägarens affärsmodell är alltså att tjäna pengar på att folk bryts ner och förstörs för livet. Inte sällan tar någon sitt liv men ägaren skrattar hela vägen till banken för pengar luktar inte död och sorg.
Tråden vi talar om rullar på i hög takt och spekulationerna har stigit till en höjd ingen trodde var möjlig. Hen som polisen tagit in för ett brott är nu i tråden misstänkt för att knulla barn. De tror detta för hen hyr en lokal och på dörren på lokalen står det “Hen:s KB ” eller “Hen:s knulla barn”. Det spelar ingen roll när någon lite försynt säger att “KB” betyder “Kultur bolag”. I tråden är det redan dömt och bestämt att det betyder det förra, så gör dig icke besvär för då får du galla över dig från rövhålet MrsMagoo.
Stämningen i tråden är euforisk när det händer som slår knut på tråden:
På nätet skriver tidningar att hen är släppt och polisen de intervjuar säger att de tagit fel hen, denna hen är fullständigt oskyldig och föräldrarna, fortfarande ovetandes, är helt vanliga föräldrar som jobbat och gjort rätt för sig hela livet, vilket är mer än vad näthatarna gjort.
När hen kommer hem ser hen till sin fasa att hen:s företagslokal är svårt vandaliserad, inredningen förstörd och på väggarna står det målat “jävla peddo” med stora bokstäver på mer än en vägg. Hen:s inkomstkälla är borta. Men hen vet ännu inte att hela hen:s och familjens liv är förstörda. Hen vet inte ännu heller att hen:s föräldrar aldrig mer vågar gå ut. Hen vet inte detta för hen har ännu inte läst Flashback, eller jo, hen vet inte ännu att Flashback existerar ens.
Väl hemma diskuteras det hur de nu skall ta sig till. Plötsligt ringer det på dörren och en granne spottar framför familjen på golvet och skriker “Flytta! Jävla galningar!!”. Men…vadå? vad har hänt? Grannen slänger ur sig att “sanningen om er står på Flashback”. Familjen rusar till datorn och söker upp tråden där “sanningen” skrivs.
Familjen läser och de tappar andan. Nu upplever de det som flera andra upplevt före dem, näthat. De trodde som alla andra att de gått igenom den värsta tiden i sina liv, men det hade de inte. Den värsta tiden i sina liv har bara börjat. Det äldsta barnet i familjen, en dotter, hittas hängande i en snara. Hon hade inte klarat glåporden från sina “vänner” som regelbundet läser Flashback. Om hon överlevde förtäljer inte historien men om hon avled kommer ingen få reda på att det berodde på näthatet. Det är så vi fungerar och det är så samhället fungerar. Det är en kollektiv skam när sådant händer dessutom vill man inte att näthatarna på Flashback skall skriva ännu värre saker om familjen eller få tag på foton till dottern och måla om henne till en clown.
Efter ett bra tag av sjukskrivningar och svåra stunder tar sig vår hen samman och viger sitt liv åt att ge igen. Men hen är väluppfostrad av goda föräldrar så hen vill inte bryta mot några lagar. Hen vill alltså inte bryta mot några lagar trots att lagarna inte på något sätt hjälpt hen. Det finns lagar mot de som näthatar men åklagarna vill inte ta i dessa lagar ens med tång, de skyller på att det inte är av allmänt intresse. De skyller på det oavsett om det varit av allmänt intresse eller inte. Åklageriet är näthatarnas främsta hjälpredor genom att fullständigt skita i att folk tar sina liv. De ägnar hellre hundratusentals kronor och veckor av tid till att sätta åt en tonåring som stulit en liten godisbit eller att sätta åt en som kört trimmad moppe.
Hen känner sig totalt maktlös inför sin förstörda familj och sina föräldrar som inte gärna går utanför dörren. hen:s ilska växer sig starkt. Nu jävlar måste något göras, så här får det inte gå till i ett modernt rättssamhälle! Om rättsvårdande myndigheter inte gör något får väl hen göra det själv, det är signalerna rättsväsendet lämnar ifrån sig.
Hen starta en blogg och börjar i panik skriva om de som förstört livet för hen och hens anhöriga. Första inlägget blir att beskriva hur idioten MrsMagoo beter sig. Hen använder de ord som ilskan inom honom erbjuder. Men han är noggrann med att inte bryta mot lagen.
Nu får hen uppleva något högst märkligt, återigen blir hen överraskad av reaktionen hens texter får. Näthatarna som vräkt ur sig olaglighet efter olaglighet i flera veckor med den ena lögnen efter den andra med ett språk ingen trodde de skulle få se blir nu plötsligt små lamm som inte tål att läsa orden “trycka ner i halsen” eller “jag skall se till att ni blir straffade” och liknande. Hen trodde att dessa personer var hårdhudade värstingar med V8 under huven. Men icke, de är i själva verket mesar som inte vågar se andra i ögonen. När de talar i grupp hör man inte vad de säger för de vågar inte tala i grupp och när någon slår ihop med händerna faller de till marken och spelar döda.
Nu skapas en ny tråd om hen som hotar de stackars små lammen till näthatare. Nu infinner sig en kollektiv näthatargullegull. Nu utmålas den helt oskyldige hen till en som hotar andra till livet. Bloggen polisanmäls men poliserna fattar inte vad anmälaren menar är brottsligt, utredningen läggs ner.
Här är ett verkligt exempel hur rädda de är när man kliar dem i nacken:
MrsMagoo:
Har du ett diarienummer på att jag är misstänkt eller är det dina fantasier som gör sig gällande här? Och det här tramset och den här tråden utan vare sig anmälan i sin helhet eller annat ser jag som hot, och ett sätt att tysta postare i brottstrådarna. En fullkomlig blådåre med anhang sitter och anklagar postare på forumet för vad?
Men är du efterbliven? Vad pratar du om? Vem är anmäld och för vad? Återkom med relevant fakta då detta tramset enbart ligger som löst prat. Du ska ge fan i att prata om mig om du inte har något underlag i detta brottsfallet det ska du göra klart för dig.
Så här fungerar de jävla näthatarna! De bryter mot alla regler och lagar som finns och förstör familjer utan att blinka men när de som blivit förstörda ger igen med några hårda men helt lagliga ord mot anonyma näthatare då jävlar svimmar de kollektivt av skräck:
NågonAnnan:
Men vad fan, man får väl diskutera andra personer?
När hen säger att hen skall leta upp oss är väl det ett grovt hot? Jag blir ju fan rädd!!
Hen lyckas att identifiera en av näthatarna och drar hataren inför rättvisan. Då ser vi den verklige personen bakom den tuffa näthataren som var kung i tråden av näthat. Hataren vill inte alls veta av hataren! Hataren är from som en gammal gumma och har inte gjort något dumt alls och har aldrig läst på Flashback, nähä då, aldrig läst på Flashback:
FegaVirrpanna:
Det var inte jag som skrev det där, jag är helt oskyldig, vet inte ens vad Flashback är för något. Jag känner mig kränkt av hen som påstår att det är jag. Fan va sjukt!
Någon rings upp när denne identifierats:
Gråtande äldre kvinna:
Va!! Menar du att JAG skrivit skit på Flashsen?
Öh….ja…det är jag. Men jag tycker inte jag skrivit så illa…..
Åh, är det jag som skrivit det? Det visste jag inte, fan? Jag ber om ursäkt, jag tänkte mig inte för….fan…
Anmäla mig? Måste du det? Räcker det inte med att jag ber om ursäkt, fölåt, det var inte min menig att kränka dig, jävligt pinsamt detta…(snyft)…(snyft)…(snörvel)..
Jag mår så dåligt jag kände mig tvingad att kasta skit på någon annan…(snyft)…(snörvel)..
Fölåt, jag menar det, skall aldrig mer skriva på nätet, lovar…(snörvel)..
Bakom näthatarens fasad hittar hen fega krukor som inte vågar stå för vad de skrivit. Det visar sig att hatarna är gamla gubbar och kärringar med egna svåra problem. De är inte alls de tuffa trådkrigarna de utgör sig för att vara. De är bara patetiska byfånar som knappt vågar sig utanför dörren och än mindre tala högt med någon.