Hackare, crackare, eller “black hats”
Hackare, crackare, eller “black hats”, som det egentligen heter. Är personer som utnyttjar sin kunskap till att begå brott. När man säger sig testa olika hemsidors säkerhet är det en omskrivning för att hacka sajten, plocka ut databasen, offentliggöra användarnas lösen och mejladresser och att radera innehållet på sajten. De behöver inte göra allt på en gång utan det räcker med någon del av det. En hel del av de som ställer till problem för olika sajtägare är dock sådana som använder färdigutvecklad programvara. Den typen av hackare kallas för “scriptkiddie”. Förmodligen är majoriteten av svarthattarna på Flashback egentligen bara “scriptkiddies”.
Yttrandefrihetens motsats
Dessa människor är i praktiken för yttrandefrihetens motsats. De ger sig ofta på sajter som de själva inte tycker om, som skrivit något de inte tycker om eller kanske är avundsjuka på. Hackare är en stor grupp folk medan cracker är mindre del av den gruppen och svarthattarna är den ytterligt lilla kriminella delen av hackarkulturen som förstör andras sajter.
Flashback mot avgrunden
Flashback försvarar anonymitet, det är till och med så att försvaret av de egna medlemmarnas anonymitet är deras viktigaste uppgift och det de lever på. I detta hårda försvar av anonymiteten frodas kriminalitet på mängder av områden. Tiden agerar en sil som släpper igenom alla genuint kriminella och onda personer medan ärliga med empatiska personer sorteras bort. Med tiden har den ondskefulla minioriteten i samhället växt på Flashback till att bli en stor grupp som leder utvecklingen på Flashback mot avgrunden.
Kväva alla andras yttrandefrihet
Denna, på Flashback, stora grupp älskar sin egen yttrandefrihet som går ut på att kväva alla andras yttrandefrihet. De är inget annat än yttrandefrihetens dödgrävare. De har så stort inflytande på Flashback att själva Flashbacks yttrandefrihet sätts efter deras dagordning. Därför är Flashback, per definition, yttrandefrihetens dödgrävare.
Ett exempel
Om jag radade upp exemplen på hur de förstör yttrandefriheten för andra skulle denna artikel bli till tegelstensformat. Jag nöjer mig därför med ett exempel:
Jag skrev 2014-10-21 en artikel om att “Flashback är medhjälpare till hackning av hemsidor“. Det uppmärksammades 2014-10-22 av någon på Flashback som postade adressen till denna nättidning tillsammans med en kommentar. Strax efter det inlägget postades på Flashback inleddes en attack mot denna nättidning. Attacken renderade ca 400.000 träffar på två timmar mot olika filer och 60.000 träffar under samma tid mot inloggningsfilerna. De skript som har med administrationen att göra fick 26.000 träffar. Sammanlagt rör det sig alltså om nära 500.000 träffar. Det motsvarar 6 miljoner träffar på ett dygn. Om alla träffar vore unika besök skulle denna nättidning vara störst i Sverige och mer än 20 ggr så stort som Flashback.
Här kan man se alla hackatacker i hela Världen i realtid.
Noterat hans personuppgifter i väntan på att polisen hör av sig
En mängd av hackerattackerna kom från en av företagets “31173 Services AB” servrar som ägs av företaget “Mullvad” som i sin tur ägs av företaget “Amagicom AB”. En mindre mängd attacker kom från “ComHem”. ComHem har blockerat den abonnent detta handlar om och noterat hans personuppgifter i väntan på att polisen hör av sig.
Så ser yttrandefriheten ut för svarthattarna och Flashback självt
Allt detta var alltså resultatet att jag skrev om hackningar av de svarta hattarna på Flashback som Flashback håller under armarna och förmodligen också stödjer. Så ser yttrandefriheten ut för svarthattarna och Flashback självt. Alltså är deras så kallade “yttrandefrihet på riktigt” yttrandefrihet bara på deras egna villkor som, i detta fall, yttrar sig genom hackerattacker mot denna nättidning när våra åsikter inte faller dem i smaken.
Vart tog de som verkligen skulle behöva Flashback vägen
Var tog de verkliga tysta vägen som skulle behöva anonymitet för att våga yttra sig som Flashback från början ville skydda? Jag tänker på personer med olika sexuella läggningar, jag tänker på personer med psykiska problem som inte vågar yttra sig, jag tänker på alla de som får tunghäfta bland folk och många fler. Vart tog de vägen, de fanns där förr i tiden? Jo, de förtalas och kränks på ett avskyvärt sätt på Flashback så att de inte vågar ens läsa där än mindre logga in. De är helt enkelt bortskrämda av dårarna som helt tagit över Flashback och som egentligen inte behöver Flashbacks beskydd.
Vi avslöjar anonymitetens omöjlighet
Vi tycker inte alls om det som skrivs på Flashback, det är avskyvärda texter som postats där. Men inte skickar vi hackerattacker mot dem eller gör något annat olagligt heller. Vi möter dem i skrift och opinionsbildning. Vi avslöjar anonymitetens omöjlighet, vi drar vissa av dem till rättssalen och mycket mer som jag av försåtliga skäl inte kan nämna öppet, dock är allt vi gör helt lagligt. Om de lyckas hacka sönder denna nättidning kommer den att resa sig igen och fortsätta propagera mot dårarna på Flashback och mot Flashback självt.