Alexander Bard – Yttrandefrihetens magplask

[Uppdaterad, vi lyfter denna fortfarande så aktuella artikel från 2017]

Alexander Bard är ofta i hetluften men det vi tänker på är de gånger han yttrar sig om yttrandefrihet. Det får han naturligtvis göra och när han gör det visar det sig att hans syn på yttrandefrihet inte handlar om att man skall få yttra sig och kritisera makten. Det handlar inte heller om att yttra sig i andra känsliga frågor av vikt. För Bard handlar det om att få kalla folk för “hora”, “bitch”, “missfosterhjärnor”, “neger”,  eller att valda politiker “skall dö en plågsam död”  eller andra så kallat “hårda ord”.  Bard är anhängare av Zoroastrismen och dess grundprincip säger, tvärt om mot Bard, att man skall ha “Goda tankar, goda ord, goda handlingar”. Bard bryter alltså mot sin egen religion.

Kritiseras för sina barnsliga uttryck

När han kritiseras för sina barnsliga uttryck menar han att de som gör detta är emot yttrandefriheten. Fenomenet är inte ovanligt utan det förekommer rikligt bland vissa grupper på nätet där Alexander Bard är en hjälte. Bard är inte alls främmande för att förstöra andra människors liv. År 2006 läckte en person ut innehållet ur hans e-postlista “Elit”. Bard uppmanade då “att jävlas med och förstöra karriären för den listmedlem som läckt uppgifter till media”. Jan Axelsson, Flashbacks ägare, är medlem i Bards epost-lista.

Yttrandefrihetens början

Sverige har en mycket långt gående yttrandefrihet och har haft det i många år, långt före de flesta länder.  Man ser året 1766 som då vår nuvarande yttrandefrihet tog sin första stapplande steg med början av Tryckfrihetsförordningen och den unika Offentlighetsprincipen med principen att all information vid myndigheter och offentliga verksamheter ska vara allmänt tillgängliga. Yttrandefrihet var till en början starkt begränsad och motarbetades som det alltid görs i diktaturer (Sverige var en diktatur långt in på 1900-talet) men skapade ändå ett nytt sätt att se på folkets åsikter. Man motarbetade sådant som kulturellt ansågs vara moraliskt förkastliga som pornografi och annat osedligt. Precis som idag i diktaturer dömde rättegångar utan stöd i lagen, som på den tiden handlade om att folk brutit dessa moraliska lagar.

Yttrandefriheten utvecklades

Med tiden utvecklades yttrandefriheten till att man fick i stort sett yttra sig om vad som helst. Men ända fram till så sent som 1960-talet fanns det moraliska begränsningar inom främst pornografi och ända fram till våra dagar censurerades filmer som ansågs opassande att visa för folket.  Här handlade det också om pornografi men mest om våldsskildringar. Filmcensuren avskaffades först år 2011.

Fullständigt fri yttrandefrihet

På nätet idag förespråkar flera olika instanser en fullständigt fri yttrandefrihet även om de som förespråkar detta egentligen i själva verket vill ta kontrollen över den och bara släppa fram sin egen yttrandefrihet. Sådana grupper är bland annat högergrupper, forumet Flashback och flera så kallat nättidningar och bloggar. De upprepar till ett närmast tjatigt sätt att media idag och flertalet av människorna är hårt styrda av bestämda åsiktsfåror som i deras Värld säger att de är “politisk korrekta”. Flertalet av dessa åsiktsyttringar kommer från höger eller extremhögern på den politiska skalan. Till den sällar sig folk som inte förstått vad det egentligen handlar om utan oförtrutet upprepar mantrat “yttrandefrihet på riktigt”. Till den gruppen hör forumet Flashback och dess tillskyndare i form av moderatorer och den värsta kategorin skribenter på forumet. Hur ett sådant samhälle skulle utvecklas som släppte alla tyglar behöver vi inte alls spekulera i eftersom det redan funnits ett sådant samhälle.

Yttrandefrihet i fritt fall på riktigt

Friheten att säga och yttra sig om vad som helst fanns det starkt begränsande lagar mot i det aktuella samhället men precis som vissa grupper i Sverige tog sig extremgrupperingar friheten att yttra sig om precis vad som helst. På den tiden var dessa grupperingar mycket starka så staten vågade inte ingripa mot dem och motsvarigheten i Sverige idag som yttrar sig på exakt samma sätt är anonymiteten, dvs staten kan inte hitta dem. Grupperingarna som kände en gemenskap i sina yttringar kanaliserades fram med regler om en gemensam yttranderiktlinje. Det handlade, precis som hos flera anonyma i Sverige idag, om att uttrycka mycket svårt hat och förtal mot grupperingar som inte är “vita” och mot sådana de ansåg vara avvikande mot sin egen grupps norm. Precis som i Sverige började de med en egen censur och pekade med hela handen mot vad de skall yttra sig om, och hur de skall yttra sig. De var hårt styrda av självutnämnda politiska påvar helt utan insyn.

Den riktiga yttrandefrihetens magplask

De grupperingar vi talar om här ovan var nazisterna runt om i Världen. I Tyskland, när nazisterna tog över makten 1933, utvecklade de grupperingarnas nästan “riktiga” yttrandefrihet till att bli yttrandefrihet “på riktigt”. Det tog sig i uttryck att staten bestämde vad folk fick tycka, se för filmer och till vilka folk fick umgås med. De tog kontrollen över media som fick en mycket hårt begränsad fåra att använda sig av i sin nyhetsrapportering. Opinionsbildningen bestämdes helt av staten för alla. Den redan tidigare starkt begränsade insynen i makten stoppades nu totalt. Demokratin upphörde lika totalt. Detta samhälle utvecklades med den tidigare synen på yttrandefrihet till katastrof som medförde att fler än 9 miljoner människor av den “icke vita” sorten, inklusive handikappade och politiska motståndare, att gå en förfärlig framtid till mötes varav  6-8 miljoner massavrättades. Tyskland fortsatte sin plan mot sin “riktiga” yttrandefrihet med att militärt inta andra länder och underkasta dess folk till vansinnigt hårt arbetande drängar åt Tyskland. När den andra delen av Världen som kritiserats för att inte ha någon yttrandefrihet besegrat Tyskland på riktigt stod Europa i ruiner och 60-90 miljoner människor hade mist livet. Rätten att få yttra sig helt fritt blev yttrandefrihetens magplask.

Därför är det viktigt med en sund yttrandefrihet

Alexander Bards barnsliga åsikt om hur han skall ha rätt att uttrycka sig är inte barnslig. Den är farlig! Den är farlig för folket och kan ta sig i uttryck att de som gör gemensam sak med honom driver samhället sakta men säkert in i samma fälla som det Tyska folket drevs in i av nazisterna. Precis som i Sverige idag struntade dåvarande myndigheter i Tyskland att ingripa mot det förtal, kränkningar och annat djävulskap mot enskilda medborgare. Man struntar i att stoppa hatet mot utsatta grupper som i Tyskland. Bards syn på yttrandefrihet förstör människor på ett sätt som bara de som fått sina liv förstörda kan förstå. Om vi inte aktivt stoppar dem nu vet vi allt för väl vad för samhälle som väntar.

Alexander Bard står inte för vad han själv säger

Bard tycker vi som hängts ut och förtalats inte skall vara så “lättkränkta”. Han tycker det ingår i yttrandefriheten att hans gode vän Jan Axelsson låter folk hängas ut och kränkas på Flashback. Men bara då, för när han vänder sig om har han en annan åsikt. Till tidningen Expressen säger Bard om Cissi Wallins påståenden om Fredrik Virtanen (vi är också emot att Virtanen hängs ut och förtalas):

Ni publicerar anfall på oskyldiga män hela tiden i er jävla skittidning. Fuck off,
Källa: Expressen

Lite senare skickar Alexander bard ett sms till Expressen:

Det du och din jävla skittidning har gjort mot mina vänner Borg och Virtanen den gångna hösten bevisar vilka ljugande och vidriga hyenor ni är. Snacka om fake news, era jävla as!
Källa: Expressen

Alexander Bard visar mycket tydligt i sina svar här ovan att han är emot uthängningar och förtal. Men man undrar om det verkligen stämmer för i tidningen Resumé säger han så här i samband med Aftonbladets artikelserie om näthatet på Flashback:

Deras jakt på Flashback-skribenter är helt hejdlös. De har gått över styr. Man ska inte jaga människor som är anonyma – det är lika jävligt som när muslimer attackerar Charlie Hebdo för att de har publicerat nidbilder av Mohammed. Yttrandefriheten måste få vara anonym och Flashback fyller den funktionen, säger Alexander Bard.
Källa: Resumé

Här försvarar Alexander Bard plötsligt de som hänger ut och förtalar andra, dvs skribenter på Flashback. Men han kritiserade Expressen som gjorde samma sak mot Virtanen. Vidare säger Alexander Bard i samma tidning:

Det är skamligt av Aftonbladet att först försvara och göra heder av Charlie Hebdo, och sen kör Jan Helin igång en jävla klappjakt på människor. Yttrandefrihet handlar om att försvara människor med de vidrigaste av åsikter, och inte bara de som du själv håller med om. Han är en jävla populist. Det är vidrigt.
Källa: Resumé

Alexander Bard som tycker att Flashbacks uthängare och förtalare är hjältar trots att de bedriver en “jävla klappjakt på människor” säger sig här ovan plötsligt vara emot en sådan klappjakt. Och till sist det som avslöjar Bard totalt:

Aftonbladet avslöjar inte makthavare. Det är vanliga människor. Det här är ett bevis på att Flashback behövs. De är riktiga hjältar och Jan Helin är ett svin. Aftonbladet borde ta och skaffa sig en policy för vad yttrandefrihet handlar om. Det här är ett lågvattenmärke som de håller på med.
Källa: Resumé

Nu är det ju så att Alexander Bard försvarar makthavare, som viktiga journalister måste sägas vara, och inte “vanliga människor”. Han avslöjar alltså inte dessa makthavare som han berömmer forumet Flashback för att göra. Problemet är att Flashback avslöjar inte heller makthavare utan de hänger ut och förtalar vanliga människor som inte alls befinner sig i rampljuset som han kritiserar Aftonbladet för. Det räcker med att någon tycker illa om någon privatperson för att denne sedan hängas ut på Flashback med en förlorad framtid som pris. Vi måste konstatera att Alexander Bard inte bara har konstiga åsikter om yttrandefrihet utan han varken vet vad yttrandefrihet är eller själv följer det han säger. Alexander Bard vänder kappan fegt efter vinden. Han står inte upp för sina åsikter när han ena gången tycke si och andra gången tycker så. Det är inte trovärdigt så han passar utmärkt på Flashback bland likasinnade.

Vad göra

Det bästa och enklaste sättet att stoppa galenskapen som förekommer och än värre som är på väg är att våra myndigheter börjar tillämpa de sunda lagar som finns som stärker vår yttrandefrihet på så sätt att fler vågar yttra sin vilja. Yttrandefrihet som stärker den enskilda och stoppar grupperingar med farliga agendor som kan leda till katastrof är den enda yttrandefriheten på riktigt. Om myndigheterna, som i Tyskland, inte gör något måste folket ta myndigheternas roll och göra det själva. Om de gjort det i Tyskland före 1933 då hade miljontals människor räddats. Nu börjar vi dock se en utveckling med flera olika grupperingar som försöker styra Bard och Bards lakejer mot en sund riktning av #jagärhär, #Artikel12 och många fler kända och okända. Alexander Bard har vi annars inget emot alls, tvärt om hyllar vi hans musik, men att han stödjer de som näthatar gör han Världen en otjänst, i det fallet borde han hålla käften.