De saker som polisen beslagtog från min dotter när hon anhölls visade sig, när hon friats helt och fått tillbaka dem, vara av rent löjeväckande karaktär, som exempel: En tom kartong! Den förvarade och transporterade de i en…. ja just det, i en kartong! Kartongen är noggrant uppmärkt med ett långt nummer. Tro det eller ej, det finns ännu märkligare exempel men det kommer senare. Poliserna, eller vem det nu är, som hanterat beslaget är inte försiktiga precis. Saker har gått sönder, en del för stora pengar. Vem ersätter detta?
Jag vill inte klanka ner på polisen, det finns många mycket bra personer bland dem. Jag har lärt känna några under det år som gått och jag har inget att klaga på, tvärt om, har de varit mycket bra. Men att beslagtaga en tom kartong låter i mina öron som lite övernitiskt och därmed kostsamt för staten.
Betänk att vi, men främst min dotter, är väldigt desillusionerad efter alla dessa turer där åklagaren bär det tunga ansvaret mitt i denna tragik som till slut fick ett löjes skimmer över sig. Det löjliga skimmret får åklagaren dra på sig medan min dotter står där rakryggad, med ett anande leende som bygger på hennes goa humor, efter att på ett skickligt sätt fullständigt krossat åklagaren i rätten och fått hela juridiska Sverige att förstå hur griftefridslagen fungerar. Något hon sade från dag ett!
Förstår man denna bakgrund förstår man också min dotters sätt att skriva om det hon varit med om. Helena:
Polis och åklagare Ehrenborg-Staffas är knasiga
Inte nog med att de skadat skelettdelar för tiotusentals kronor i sin hantering för mig så har de också gjort en del annat.
Det är underligt hur polisen kan lämna en dvd-spindel i det här skicket:
Jag tycker tar man saker i beslag så skall man vara mycket varsam med andras ägodelar. Speciellt när det visar sig att personen ifråga var oskyldig för de grymma anklagelser som riktades emot mig av åklagaren Kristina Ehrenborg-Staffas.
Men det är inte bara förstörelsen av mina ägodelar eller saker som mystiskt försvunnit (men mer om detta senare). De har även gjort en del riktigt löjliga saker så man inte kan annat än skratta.
Pannlampan var en väldigt stor grej, ett så kallat bevis för att jag grävde upp gravar eller något. Min advokat hade en sade hon till mig, min flickvän har en osv osv. Pannlampan polisen hade tagit hade inget batteri och aldrig varit använd ändå ville de mystiskt nog rekvirera den så jag aldrig skulle få tillbaka den (jag gick direkt efter jag blivit fri och köpte en ny som jag heller aldrig använt men lite jävlar anamma måste man ha annars går man under).
Andra saker som gått sönder eller visar hur vårdslösa de varit på SKL är exempelvis det här dvd-fodralet men det finns också plastlådor som innehöll skelettdelar som spruckit (orkar inte leta fram bilderna på det):
Men det finns en del oerhört fåniga saker som den juridiskt inkompetente Kristina Ehrenborg-Staffas ville beslagta för alltid som:
Våtservetter, varför de nu var så farliga vet jag inte:
Japp de är som ni kan se fullt oanvända och datumet är utgånget på dem sedan länge.
Roligast i hela den här tragedin måste väl ändå vara att Kristina Ehrenborg-Staffas ansåg att jag aldrig skulle få tillbaka ett batteri. Japp ett enda litet batteri. Jag förstår inte logiken. Kanske ni gör det? Själv tänker jag bara på hysterisk och manipulativ hela utredningen och målet emot mig var från första början. Vilken djup tragedi det egentligen är, men samtidigt finns det djup komik i hur de kan slösa på skattebetalarnas pengar på detta viset.
Livsfarliga grejor minsann batterier är verkligen något man gräver gravar med eller hur tänkte de?
Pinsammast måste nog ändå vara Kartongen som hade beslagtagits och fått en egen kartong runt sig av polisen. Alltså i kartongen låg min kartong som polisen hade tagit i beslag…hur fan tänker idioterna? Vill ni att statens pengar skall gå till kartonger som omsluter en annan kartong? Man tar sig för pannan… Numera fungerar den här livsfarliga kartongen symboliskt och komiskt som förvaringskartong för de skelettdelar jag har lagt ut på försäljning.
Så vad skall man säga. De i rättsväsendet verkar vara clowner.
Kammaråklagare Kristina Ehrenborg-Staffas som drev målet emot mig och bär skulden för den massiva skada detta orsakat mig och hur vriden utredningen blev. Enligt min uppfattning är hon inte kompetent för sitt jobb och jag anser att hon skall betala en stor del av det skadestånd jag skall avkräva staten. Men så fungerar det tyvärr inte i den ruttna staten Sverige.
Mer om fusket och manipulationerna i utredningen emot mig i kommande postningar.